Det är verkligen inte så mycket som behövs för att det helt plötsligt skall poppa fram optimism och framtidstro. Det enda som krävs är bra resultat i ett par matcher. Jag tänker förstås på herrlandslaget, som nu tycks ha vind i seglen, vilket är väldigt välkommet, för fortfarande är det så att framgångar på herrsidan får ett större genomslag. Hemmasegern mot Finland och sedan den knappa förlusten mot Slovenien på bortaplan, i VM-kvalet, ger onekligen råg i ryggen. Den nya coachuppsättningen och spelarna tycks ha hittat en fungerande modell, som möjligen inte kan leda Sverige genom nålsögat ända in i VM-slutspelet, men som inger hopp för framtiden.

Damlandslaget har ju en fin period bakom sig, då man sedan 2013 har nått EM-slutspelet fyra gånger och dessutom fått spela OS-kval en gång. För herrlandslaget har det varit mer knapert med framgångar. De senaste 25 åren har Sverige av egen kraft bara kvalificerat sig för EM en gång, 2013. Sverige var med även 2003, men var då direktkvalificerat som arrangör.

Det är EM som är målet för Sverige, och herrlandslaget får nästa chans 2025, för deltagandet i 2022 är ju redan kört. Men med det nuvarande landslaget som bas, och en stor mängd exceptionella talanger, av vilka flera spelar i USA, finns det fog för framtidstro.

Och det behövs inte heller alltid mer än ett par bra insatser för att vända en trend. På något sätt känns det som om den svenska herrbasketen har gjort sig förtjänt av lite framgångar efter att under ett antal år har kämpat på och arbetat upp sig. De internationella framgångarna har visserligen uteblivit, men sådana här saker går ju i vågor för länder som inte tillhör sportens stora. Förhoppningsvis var starten på VM-kvalet början på en framgångsrik era för det svenska herrlandslaget.

SBL Dam är den här säsongen mer intressant och jämn än på länge. Vid sidan av Luleå tycks varenda lag kunna vinna mot vilket annat lag som helst. För första gången har vi också en liga som består av 14 lag och en befogad fråga är naturligtvis hur det kommer att se ut nästa säsong. I den frågan tycks det råda vissa tvivel. Och helt lätt att få klara besked är det inte heller.

Vad jag förstått var beskedet som kommunicerades ut innan säsongsstarten, att två lag skulle åka ur ligan. Å andra sidan lär det ha varit villkorat av att det finns lag som vill gå upp. Och några sådana verkar inte finnas i sikte.

Jag tror inte att sista ordet är sagt i den här frågan. Det vore ytterst olyckligt om man skickade ned ett par lag från årets liga, när vi äntligen har en situation där varenda ett av dem kan vara med och tävla. De senaste säsongerna har ju inget lag åkt ur, och skulle det bli verklighet den här säsongen så är t e x Södertälje verkligen i farozonen. Det vore verkligen sensationellt, om det lag som har den allra längsta sviten av deltagande i den högsta serien, skulle bli degraderat.

I väntan på definitiva beslut ångar ligan på. Veckans som gick gav flera intressanta besked. Ett var att Östersunds positiva trend inte viker. Östersund är nu ett av fyra lag, bakom Luleå, som står på 6 – 3 i matcher. I fredags kom den senaste vinsten, mot starka Norrköping på hemmaplan. Fem raka vinster har Alva Starks lag just nu och väldigt mycket pekar på att vinstkolumnen kommer att fyllas på ytterligare innan nyår.

När man pratar med olika personer om Östersunds säsong är alla rörande överens om att Alva Stark har gjort ett oerhört bra jobb med att sy ihop paketet. Och så är det onekligen. Östersund har visserligen värvat smart och fått sensationellt bra individuella resultat av spelare som Elena Popkey och Elsa Paulsson Glantz, men att få ihop det hela och få hela laget att leverera är en annan femma. Där har Stark lyckats, och att laget fungerar märks på att många spelare bidrar. Senast, mot Norrköping, var det t e x Neramou Jeng som kom in från bänken, spelade knappa 13 minuter och samlade ihop 17 poäng.

Ett annat besked var att Wetterbygden fortsatt har svårt att vinna jämna matcher. Senast blev det till att bita i gräset mot Mark på hemmaplan. Marks coach för dagen, Fredrik Almqvist, sa att han inte trodde det var en match som hans lag kunde vinna. Men det gjorde Mark, trots ett underläge med 15 poäng i början av matchen.

Efter tio omgångar är Marks spelsätt inga hemligheter, men Wetterbygden gick trots det rakt in i fällan, lät sig lockas in i Marks tempo och gav bort bollen 27 gånger. Ett lag som vinner returtagningen klart och skjuter 43,5 % på treorna skall inte kunna förlora, men likväl hände det den här gången. Stor matchvinnare i Mark blev Chanette Hicks, som fick härja hej vilt och satte 33 poäng, allt producerat på attackspel och straffar. Närmast väntar Borås borta (8/12) och Södertälje på hemmaplan (11/12) för Wetterbygden. Det vill till att Sparks tar en eller båda de matcherna, annars kommer gapet uppåt att bli jobbigt att ta igen.

Även Södertäljes svårigheter fortsätter. Uppsala vann i lördags på sin hemmaplan efter en ganska dramatisk match. Uppsala, som är udda fågel i ligan och bara spelar med en import i laget, tog därmed sin tredje vinst för säsongen. Som vanligt spelade laget väldigt tufft och fysiskt, hela tiden på gränsen för vad som är tillåtet, och ibland över den.

Det kan vara jobbigt att möta Uppsala och Södertälje trivdes inte alls med den spelstilen. Man kan utan att tveka säga att Uppsala kämpade ned ett mindre fysiskt lag. Södertälje gjorde ändå en hyfsad match, men klarade inte av att hålla stånd på slutet när allt skulle avgöras. Ett intryck man får av Södertälje är att laget spelar lite för tillkrånglat. Det är som om spelarna anstränger sig mer för att springa på rätt sätt i stället för att försöka göra rätt saker. Kanske har motgångarna i år bidragit till det och att spelarna försöker lita på att deras spelsystem skall ta dem ur problemen. Men det är långa stunder ineffektivt. Man önskar att det skulle finnas lite rakare linjer i spelet, mer av ”read and react”.

Ett annat av ligans problembarn, Högsbo, föll också i helgen. A3 vann ganska enkelt på bortaplan och Högsbo har nu bara en vinst på de senaste fem. Hemmalaget spelade utan sin ena amerikanska, Tynice Martin, som skickats hem. De personalförändringar i Högsbo som vi har väntat på, är nu alltså på gång. Gissningsvis blir det två nya spelare, den andra möjligen efter nyår. Och det är nog vad som krävs om Högsbo skall kunna vända trenden.

Ett annat lag som redan har förstärkt är Helsingborg, där tuppkammen av förklarliga skäl har växt efter tre vinster i början av säsongen. Den nya i laget är en point guard från Frankrike vid namn Rachel Clet. Hon har tillhört Tarbes åren 2018 – 21, men tycks bara ha spelat i ligan förra säsongen, då hon snittade sju minuter. Clet inledde den här säsongen i Alencon i franska tredjeligan, men bad att få lämna eftersom den ordinarie point guarden kom tillbaka. Fransyskan var inte med i söndagens förlust mot Luleå. Troligen blir det debut hemma mot Eos på lördag.

Helsingborg hamnade i helgen lite i den mediala hetluften, då sändningen från matchen mot Luleå gick på kryckor och det saknades grafik liksom kommentator. Och ännu har siffrorna från matchen inte kommit upp på live stats. Det kan finnas fler kockar än klubben i den soppan. Oavsett vad problemen berodde på, och vem som orsakade dem, så kan bara hoppas att det tagits lärdom så att det inte upprepas.

Klubben fick också en lite mindre lustig julklapp i förtid, då disciplinnämnden bötfällde HBBK. Det föranleddes av den domarrapport som kommit in efter hemmamatchen mot Uppsala 6 november. Det blev en väldig dramatik i slutet, då bland annat Helsingborgs head coach, Niklas Thanos, blev utvisad. Den temperamentsfulle greken var inte direkt följsam när han beordrades att lämna hallen efter två tekniska fouls. På vägen ut fortsatte han ha åsikter om domarna och innan han definitivt försvann bakom reklamskyltarna vände han tillbaka ett par gånger för att uttrycka sina åsikter. Drygt 7000 kronor blev klubbens bot efter den incidenten.

En annan lustig sak med Helsingborg är att deras spelare, Alma Fransson, enligt den officiella statistiken, ligger på tredje plats i ligans skytteliga med snittet 22 poäng per match. Hon ligger dessutom fyra i returtagningsligan med 11 per match. Men inte bara det. Fransson toppar också ligastatistiken när det gäller turnovers (5 per match), hon är trea i spelade minuter per match (33,6) och är topp tio i blockar (en/match).

Det intressanta är att Fransson, som förra säsongen snittade drygt elva minuter, enligt uppgift har åstadkommit de ovanstående siffrorna i den enda match hon spelat den här säsongen. Sanningen är att Fransson inte har spelat en enda match i år. Det handlar om ett misstag, som uppstod i Helsingborgs premiärmatch mot Wetterbygden. Av någon outgrundlig anledning fick Alma Fransson de siffror som Japonica James presterade i den matchen.