Med jämna mellanrum kommunicerar jag med Benny Johansson, ni vet basketlegendaren från Södertälje. Få klår honom på fingrarna när det gäller spelarutveckling och när vi hörs är det nästan alltid den saken som kommer på tal. Benny läser alltid det jag skriver och oftast tycker vi i liknande banor. Det är tur det, för annars skulle jag få det hett om öronen.

Benny har bestämda åsikter, som är välgrundade efter mer än 40 år, då han hållit basketlåda i Södertälje och där fostrat och utbildat stora mängder spelare, av vilka många nått framgångar på elitnivå, i landslag och internationellt spel. Han är heller inte rädd att säga vad han tycker och när han ser svenska basketungdomar spela, gillar han inte det han ser. Hör bara på den här salvan:

”Alla våra ungdomsspelare har samma brister, vilket gör att de inte kan hävda sig mot bättre länder med utbildade spelare. Alla våra tjejer är stöpta i samma form. Vi kan inte röra oss utan boll, vi kan inte passa, vi är stillastående och idéfattiga. Positivt är dock att våra spelare jobbar mycket hårt och visar bra attityd. Jag tycker synd om dem. De borde ha fått en bättre basketutbildning.”

Det är inga muntra ord att höra för ungdomstränarna runt om i landet. Men har han en poäng, eller överdriver han för att provocera?

Alla som sett ungdomslandslagen spela, eller för den delen spelet i SBL Dam, måste rimligen ha dragit samma slutsats. Det är ett väldigt kämpande, men bristerna i anfallsspelet är uppenbara. Spelet är ensidigt, variationen och det kreativa samspelet saknas. Ett sidledes bollande, där någon till slut skjuter en trea, eller utför en dåligt avvägd attack mot korgen, är det som präglar spelet.

Många av våra spelare har nog goda tekniska färdigheter, rent individuellt, men har väldigt svårt att spela tillsammans, att skapa något som lag. För det är ju ändå vad basketen handlar om. Den är ett lagspel.

För att återgå till Benny, så är hans poäng att spelarna inte får lära sig de färdigheter som gör att de kan bli bra lagspelare. Ett mantra som han har är att ”en riktigt bra spelare är en som gör andra bättre”. Att lära dem spela tillsammans som ett lag handlar inte om att undervisa dem om hur man rör sig i ett set-play, i ett anfallssystem. Det handlar om att varje individ behöver en uppsättning färdigheter för att tillsammans med fyra andra kunna utgöra ett kreativt anfallsmaskineri.

Inget fungerar förstås utan grunderna. Man måste lära sig passa, dribbla, skjuta, röra sig på rätt sätt och allt det där. I de delarna får man inte kompromissa. Man måste vara detaljerad när grunderna lärs ut, och sedan öva och öva. Det krävs många repetitioner, oupphörligt. I de här delarna anser Benny att svenska spelare är för dåliga. Och det går ju inte alls, för precis som i matematik, så klarar man inte av nästa svårighetsnivå innan man kan basnivån som ett rinnande vatten.

Att lära sig spela tillsammans handlar om att röra sig på rätt sätt i förhållande till de andra, vilken passning, screen eller cut man skall uföra när och hur, hur man skapar trianglar, hur man tar bort hjälpen etcetera. Målet är att komma till bästa möjliga avslut för laget, att skapa andra avslut än desperata treor och huvudlösa attacker. Och det skall man göra genom att låta spelarna spela fritt (i motsats till systembundet). De skall själv fatta besluten om vad som skall göras och när på planen, baserat på det som man lärt sig och tränat på. Och tänka sig, spelarna har aldrig så roligt som när de får spela på det sättet.

Bennys absoluta ståndpunkt är att det är fullt möjligt att fostra spelare till att kunna spela spelet på rätt sätt. Men det kräver att man fokuserar på de här sakerna under ungdomsåren, att man inte prioriterar konditionsträning på bekostnad av den tekniska träningen, och låter dem spela fritt ända upp i 18-årsåldern.

Så hur kan det se ut när en grupp ungdomar spelar på det här sättet? Den bifogade videon, som jag fått av Benny Johansson, visar Telge Basket i ett antal sekvenser, för tio år sedan, säsongen 2009-10 och är ett bra exempel. Många kända namn syns på planen: Zahui, Forsman, Kabengano, Drammeh, Fogdemark, Kücükkaya, Holmqvist med flera.

Invändningen kan förstås bli att det är spelare med exceptionell talang som uppträder på videon. Det är väl hur lätt som helst för dem att spela på det sättet? Det är inte alls säkert att de kan, bara för att de är duktiga individuellt. Det här är något som de lärt sig och tränat väldigt mycket på.

Faktum är att videon visar ett antal unga svenska spelare,  bara 16-18 år gamla, som spelar helt fritt på planen. Motfrågan från mig, och andra som sett videon är: kan vi idag kan se svenska spelare i ligan spela på det sättet?

Svaret är nog givet, för alla kan spela basket, men inte så många kan verkligen spela.