Ett par veckor försenad har collegesäsongen startat i USA, med något färre svenska spelare än säsongen 2019/20. De är i år 45 till antalet, av vilka 25 spelar på division I-nivån där det finns totalt 351 lag. Tyvärr har vi ingen svenska i någon av de 50 högst rankade skolorna, så vi skall inte räkna med några större framgångar i det nationella slutspelet, men flera med chanser att vinna sina conference-slutspel och därmed få en plats i NCAA-slutspelet. I det nationella slutspelet deltar 64 lag, av vilka 32 platser är vikta för de 32 vinnarna i conference-slutspelen. Övriga 32 väljs ut av en kommitté, och baseras på meriter under säsongen.

I sin ”bracket prediction”, d v s den första bedömningen av vilka 64 skolor som tar en plats i slutspelet, har NCAA två ”svenska” lag med: SFU och Maine.

Säsongens stora favorit är University of South Carolina, ledda av Dawn Staley, som också är head coach för det amerikanska landslaget. South Carolina var topprankat när spelet upphörde i våras och vann överlägset omröstningen inför den här säsongen, med Stanford som tvåa och UConn på tredje plats. UConn är för övrigt nu tillbaka i Big East, den conference skolan tillhörde 1979-2012. De senaste säsongerna har UConn spelat i AAC.

Svenskorna som blir intressantast att följa under säsongen blir förstås de tre som var nominerade till landslagets bruttotrupp inför det nyligen genomförda EM-kvalfönstret. Ingen av collegespelarna var med i kvalbubblan, men de tre, Tova Sabel (Penn State), Fanny Wadling (Maine) och Stephanie Visscher (Stephen F Austin), kommer vi nog att få höra mer av på landslagsnivån.

Visscher gör sitt andra år på SFU, som spelar i Southland Conference. SFU är rankat på plats 82 i landet, men väntas den här säsongen flytta fram positionerna och är tippade av slutliga vinnare av sin conference. Redan under sitt första år var svenskan en ledande spelare i sitt lag och det lär hon bli även i år.

SFU har spelat sin första match för säsongen, mot bra motstånd. SFU föll visserligen, men med hedersamma 47-56, mot 40-rankade Arizona State, som spelar i den vassa Pac-12. Visscher startade säsongen fint, spelade 34 minuter och svarade för 16 poäng och fem returer.

Även Tova Sabel har hunnit debutera för sitt nya lag, Penn State. Det blev en storseger, 84-45, mot Coppin State, som dock tillhör bottenskiktet bland division I-lagen. Även Penn State är lågt rankat, på plats 217 inför säsongen, men laget spelar i starka Big Ten, så Sabel kommer att få möta kvalificerat motstånd under seriespelet.

Och gott om speltid lär svenskan få i Penn State, vilket är fördelen med att spela för en sämre skola. Normalt får förstaårsspelarna blygsamma minuter, men redan i första matchen var Sabel på planen i 23 minuter. Fina 14 poäng och fem returer blev det för Sabel mot Coppin State.

Fanny Wadling var skadad och borta hela förra säsongen, men nu skall hon vara kurant och redo. Det här blir Wadlings sista säsong på college och även hon har fått mycket speltid från första början och varit en viktig spelare i laget. Maine spelar i America East, och bedöms ha goda chanser att vinna sin conference och få en biljett till NCAA-slutspelet, precis som Maine gjorde både 2018 och 2019.

Maine kommer att göra säsongsdebut i helgen, då skolan blivit inbjuden till prestigeturneringen ”Naismith Memorial Hall of Fame Women’s Challenge” som spelas i Connecticut, där fyra lag deltar. På lördag spelar Maine mot toppskolan Mississippi State, som är rankat sexa i landet inför säsongen. I den andra matchen spelar UConn mot Quinnipiac, och på söndagen möts de två vinnarna och förlorarna.

Några andra svenska namn att hålla koll på:

Helene Haegerstrand och Ellen Hahne spelar båda på Albany, New York, i Metro Atlantic conference. Albany skulle ha startat säsongen på lördag, men de tre första matcherna är uppskjutna p g a covidsituationen på campus. Laget har inte fått träna sedan 9 november och beräknas spela sin första match blir 9 december.

Moulayna Johnson gör sitt andra år i Miami, som hör hemma i ACC och är rankat 118. I lagets första match för säsongen blev det seger mot Jacksonville (165) med 75-48. Johnson var på planen 31 minuter och levererade sex poäng och sju returer.

Vanessa Taylor, den förra Norrköpingsspelaren, är också inne på sitt andra år. Taylor tillhör Elon, som återfinns i CAA. Hon satte 17 poäng i lagets första match, mot Gardner Webb, och blev därmed poängbäst av svenskorna så här långt. Elon vann matchen med 88-60.

Precious Johnson är även hon andraårsspelare, sophomore, i Duquesne, som spelar i NEC. Laget går i elden på lördag, då de verkligen får bekänna färg. Duquesne skall möta 17-rankade Ohio State. Johnson väntas den här säsongen få fler spelminuter än de nio hon fick under sitt rookie-år.

Helgens ligaomgång, då alla är i elden, ser ut att bli hemmabetonad. På lördagen lär Alvik, Norrköping och A3 ta klara vinster mot respektive Uppsala, Södertälje och Mark. Högsbo-Eos kan bli en jämnare tillställning, men tipset måste bli att även den matchen slutar med hemmaseger.

På lördag avgörs även Helsingborg-Visby. Det är mer än tre veckor sedan något av lagen spelade, men skillnaden är att Helsingborg har kunnat träna på, medan Visby har haft ett två veckors coronauppehåll och först den här veckan fått komma igång. Frågan är vad det betyder för matchutgången.

Helsingborgs nyförvärv, finskan Sara Rokkanen, kommer dessutom att debutera på lördag, vilket rimligen borde betyda att hemmalaget blir starkare. HBBK har också en bra match-up på Visby, klart bättre än den Mark hade. Helt osannolikt är det nog inte att Helsingborg snor åt sig säsongens första vinst. Bättre läge än så här har de i alla fall inte haft hittills.

Helgens omgång avrundas med söndagens enda match, då Luleå tar emot Wetterbygden, som gjorde en riktigt bra match mot Högsbo. Luleå på bortaplan är dock en annan femma, även om den sjätte spelaren, d v s publiken, saknas. Det blir nog till att bita i gräset för Sparks, som är inne i en tuff period i spelschemat. Efter Luleåmatchen väntar Alvik hemma, Eos borta, A3 hemma och Högsbo borta, innan det blir nytt år.

Slutligen har vi på måndag åter en tv-sänd match, den här gången Skånederbyt Eos-Helsingborg. Tipset blir inte överraska: hemmavinst även där och Eos femte för säsongen.

Efter att ha beskådat det hopplöst underbemannade, men hårt kämpande, svenska herrlandslaget förlora knappt i EM-kvalet mot Nederländerna, måste man skänka en tacksamhetens tanke till de svenska damspelarna, som visar en helt annan vilja att ställa upp när det vankas matcher för landslaget. Visserligen var det si och så med den saken senast mot Israel, men generellt är det ingen damspelare som frivilligt avstår landslagets tävlingsmatcher. Den saken gäller för övrigt damspelare i allmänhet. På rak arm kan jag bara komma på en europeisk toppspelare som konsekvent avstår landslagsspel: den belgiska stjärnan Hind Ben-Abdelkader.

På herrsidan ser det annorlunda ut, vilket vi under många år fått erfara i Sverige. Det finns dock en bas av spelare som aldrig tvekar att vara med, och den här gången drabbades laget oturligt av ett par skador/sjukdomar, men tyvärr har det utvecklats en kultur, där spelare väljer bort det som borde vara den självklaraste saken i världen, att ställa upp och spela för landslaget.