Så är det då dags för det andra fönstret i kvalet till damernas basket-EM nästa år. Spelet sker i sex olika bubblor runt om i Europa, med matcher torsdag-söndag. Sverige spelar som bekant bara en match under det här fönstret, på lördag mot Israel.

Sverige tappar den hemmaplansfördel man skulle ha haft mot Israel, vilket givetvis är en nackdel. För andra gången i kvalet blir det spel ”på bortaplan” mot Israel. Kvalfönstrens vinnare är i istället länderna som arrangerar bubblorna. De får ju helt plötsligt en extra hemmamatch.

Systemet är ju sådant att de nio gruppvinnarna blir kvalificerade för EM-slutspelet, där arrangörsländerna, Frankrike och Spanien, redan är klara. Resterande fem platser i slutspelet ges till de fem bästa grupptvåorna.

Sex kvalgrupper innehåller fyra lag, övriga tre har tre lag. För att kunna jämföra alla grupptvåornas resultat gör man så här i fyralagsgrupperna: När man fastställer vem som blir grupptvåa tar man alla matcher i gruppen i beaktande. Grupptvåornas matcher mot det sist placerade laget i gruppen tas sedan bort och man tar bara de fyra matcherna mot ettan och trean i gruppen i beaktande.

Att redan nu börja jämföra blivande grupptvåor låter sig inte göras eftersom bara en tredjedel av kvalet ännu är avgjort. Efter det här kvalfönstret vet vi mer och kan börja spekulationerna och beräkna förutsättningarna. Under det här kvalfönstret kan några länder bli klara som gruppettor och därmed kvalificerade till EM, men i de allra flesta hänger det på utfallen i andra matcher. De enda två lagen som har det helt i egna händer, och som kvalar in till slutspelet om de vinner båda matcherna under kvalfönstret, är Serbien och Nederländerna.

Noterbart är att två länder, Albanien och Belarus, inte deltar under det här kvalfönstret. Vilka konsekvenser det får för de båda länderna har inte tydliggjorts, men att det kommer ”att kosta” på ena eller andra sättet är nog klart.

Sverige har hur som helst ett bra utgångsläge efter de två vinsterna under det första kvalfönstret, men inget kan tas för givet. I normalfallet, med en hemmamatch mot Israel på lördag, hade Sverige tagit en enkel seger och kunnat göra upp om gruppsegern mot Montenegro i februari.

Men saker och ting är inte normala. Sverige kommer att ställa upp med ett försvagat lag på lördag och dessutom finns en osäkerhet om hur tillvaron i bubblan kommer att påverka. Men även om det värsta skulle inträffa, d v s att Israel vinner, så kan de näppeligen gå om Sverige när vi har den slutliga tabellen, inte ens om det skulle bli svensk förlust i Montenegro. Sverige vann ju med 33 borta mot Israel. Och man måste utgå ifrån att Montenegro gör sin plikt i matcherna mot Israel. Det första mötet mellan dem äger rum nu på torsdag.

Vad kan vi då säga om matchen på lördag? Israel ställer upp med den här truppen: Daniel Raber, Eden Rothberg, Alex Cohen, Shahad Abboud, Tal Lev, Gili Eisner, Miriam Hanon, Tslil Vaturi, Daniel Karsh, Eden Tzipel, Emmy Rinat, Liad Orbach, May Dayan. Nio av de här 13 var med i laget som mötte Sverige i den första matchen.

Alla i laget spelar i den inhemska ligan, inklusive Alex Cohen, som är Israels naturaliserade amerikanska. Den israeliska ligan har ännu inte startat, så spelarna har inga tävlingsmatcher i kroppen den här säsongen. Å andra sidan har de kunnat ha laget samlat och tränat tillsammans inför kvalet.

Truppen är ung och internationellt ganska oerfaren, vilket syntes tydligt i den första matchen. Laget är egentligen helt nytt, från förra året, eftersom Israel genomgått en rejäl generationsväxling. I Israel räknar man med att göra bättre ifrån sig den här gången. En av spelarna sa i en intervju: ”Kvalmatchen mot Sverige var vår första tillsammans och vi var rejält darriga i benen av nervositet”.

De israeliska spelarna som klarade sig bäst senast mot Sverige var Raber (10 poäng), Cohen (8) och Lev (8). I returtagningen hade Raber, som är en forward på 183, fem och Cohen sex. Israel gjorde bara 40 poäng i matchen mot Sverige, och förlorade returtagningen rejält, 29-52.

Israel har, med internationella mått mätt, ett kort lag, där Cohen, med sina 195, är undantaget.  Normalt skall det svenska laget vara överlägset under korgarna, men Sverige riskerar ju att komma till spel utan hela sin ordinarie front court, vilket kan innebära att Cohen får stort utrymme i tresekundersområdet.

På torsdag får vi ett kvitto på vad Israel mäktar med i dagens läge. Allt talar för en bekväm seger för Montenegro, men gissningsvis inte med lika stora siffror som Sverige vann med. Israel kommer nog att sprattla emot bättre den här gången.

Hur det svenska laget kommer att se ut är i skrivande stund oklart. Att Kalis Loyd och Regan Magarity inte är med vet vi. Och idag blev det klart att inte heller Amanda Zahui kan spela. Skräckscenariot är om Sverige även måste klara sig utan Louice Halvarsson. I så fall kommer det svenska laget att bestå av tolv spelare, av vilka hälften har ingen eller ytterst ringa erfarenhet av landslagsspel på seniornivån. Det blir i så fall en rysare. Då blir inte ens Israel en munsbit.

I ett sådant scenario, med alla spelare i den ordinarie front courten borta, lär Crespi tvingas starta med en ganska liten uppställning, vilket nog är helt ok, eftersom Israel som sagt inte har ett stort lag. Det blir då förmodligen tvillingarna Eldebrink, Paulina Hersler, Binta Drammeh och Natalie Fontaine, som startar för Sverige. Från bänken skulle främst komma Klara Lundquist och Elin Gustavsson. Övriga blir Lovisa Hjern, Matilda Ekh, Emma Johansson, Freja Werth och Sofia Hägg.

Vi får hålla alla tummar för att Halvarsson till slut kan komma med. Om inte, måste vi lita på att de andra svenska utlandsproffsen, som ändå är en nivå bättre än de israeliska spelarna, fixar biffen. Men skulle man satsa sina sista slantar på att det går vägen? Troligen inte.