Ditt och datt
14 oktober, 2019
Idag blandar vi vi lite olika saker i krönikan, helt enkelt ditt och datt.
Förbundskaptenen Marco Crespi och hans stab, tog i dagarna ut 16 spelare, av vilka tolv skall spela EM-kvalmatcherna i november. Hela truppen består dock av 24 spelare och bland de åtta som inte blir kallade till landslagssamlingen, såvida det inte blir någon skada eller annat, kan vi konstatera att Wetterbygdens guard, Lovisa Hjern, är med för första gången. Även två collegespelare, Fanny Wadling och Stephanie Visscher, är bland de åtta, men att de skulle komma loss från sina skolor om de blev aktuella för spel är knappast troligt.
Bland de som inte fick plats bland de 16 återfinner vi de båda Luleåspelarna Allis Nyström och Josefin Vesterberg, liksom Elin Gustavsson, som spelar i Sedis i den spanska ligan. Vesterberg var ju med i EM, men fick bara tre minuter i snitt. Förklaringen är nog att det är lite för trångt på hennes position, nu när även Regan Magarity har etablerat sig i landslaget och man valt att ta med Paulina Hersler. Lite brist på guards är det dock, vilket är anledningen till att Maria Gültekin åter är med. Det finns ju annars bara en renodlad pg, Elin Eldebrink.
Överraskningen i truppen är Alviks unga löfte, Tova Sabel. Det är förstås lite för tidigt för Sabel, som dock förr eller senare väntas ta en plats i seniorlandslaget, så att hon får vara med och träna och känna på hetluften skadar egentligen inte, även om mer etablerade spelare knappast tycker det är kul att de får stå över den här gången.
Orosmolnet är annars att varken Farhiya Abdi, Frida Eldebrink och Nathalie Fontaine, har klart med någon klubb. Alla tre har dragits med skador och kan rimligen inte vara i bästa form, och är förstås rejält matchotränade.
Annars kan vi konstatera att många av landslagsspelarna får gott om speltid, och stort förtroende, i sina klubbar. Veckans svenska i Europa får vi utnämna Louice Halvarsson till. Hon var på planen i 34 minuter och svarade för 17 poäng när Tarbes slog Villeneuve med 68-62 i den franska ligan.
Vilka tolv som kommer att representera Sverige i EM-kvalet i november återstår att se, men det lär bli första gången någonsin som ett landslag kommer att utgöras av enbart utlandsbaserade spelare. Det är en situation som vi kommer att få vänja oss vid. Svenskorna som spelar professionellt utomlands ökar för varje år, vilket är ett gott tecken i sig. Att det drabbar den svenska ligan är en annan historia.
Även de nordiska grannarna Finland och Island, och den här gången också Danmark, ställer upp i EM-kvalet, men det blir tufft för alla tre. Finsk dambasket är starkt på gång, med blivande storstjärnan, Awak Kuier, i spetsen. De finska ungdomslandslagen spelar alla i EM:s A-grupper, så återväxten är riktigt bra. Men att Finland skulle lyckas kvalificera sig till EM 2021, i tävlan med Belgien, Ukraina och Portugal, är ändå svårt att tro. Särskilt som Finland inte kommer att kunna ställa upp med sitt bästa lag. Inte minst saknas viktiga guarden, Sara Bejedi, som är upptagen med collegespel i Arizona.
Kul är att Danmark åter ställer upp, men det krävdes en penninginsamling från spelarnas sida för att det skulle gå vägen. Italien, Tjeckien och Rumänien får Danmark tävla med i gruppen, och det blir förstås övermäktigt.
Island gjorde ett bra kval förra gången, och får nu tampas med Slovenien, Grekland och Bulgarien. Det kan bli någon vinst igen, men även om det inte går vägen den här gången så lär vi höra mer av Island, som är på väg att flytta fram positionerna.
Att det händer saker bland de nordisk grannarna på basketfronten är helt klart, vilket är glädjande. Även i Norge börjar det röra på sig. Där har det bland annat tagits beslut om att satsa mer på deltagande i ungdoms-EM framöver.
Den här veckan startar de europeiska klubblagsturneringarna, Euroleague och EuroCup. I finrummet, Euroleague, finns inga svenska lag, men däremot tre spelare: Elin Eldebrink i Bourges (Frankrike), Klara Lundquist i Montpellier (Frankrike) och Binta Drammeh i TTT Riga (Lettland). Bourges och Riga spelar för övrigt i samma grupp, så minst ett par svenskmöten blir det, första gången 30 oktober i Riga.
I EuroCup deltar både A3 och Luleå, och det vi hoppas på är att det blir gott om minuter, och därmed erfarenhetsbyggande, för de svenska spelarna i de båda lagen. De svenska klubbarna har, i alla fall inte ännu, de kassakistor som krävs för att tävlan i toppen av EuroCup, så skulle A3 eller Luleå lyckas krångla sig vidare från gruppspelet, så vore det med beröm godkänt, för konkurrensen går inte av för hackor.
Luleå börjar på onsdag mot anrika Galatasaray (Turkiet) på bortaplan, i Istanbul. Luleåspelarna ställs då mot bland annat guardlegenden Isil Alben, amerikanskorna Bria Hartley (som spelar i det franska landslaget), Victoria Macaulay och den serbiska landslagscentern Dragana Stankovic. Det blir en grannlaga uppgift för Luleåspelarna, och naturligtvis en spännande utmaning.
A3 har det ännu tuffare när laget kliver in i turneringen på torsdag. Umeålaget tar på hemmaplan emot det turkiska laget Orman, som har spenderat ordentligt på sin spelartrupp den här säsongen. I det turkiska laget ingår bland annat den brittiska stjärnan Johanna Leedham och tre amerikanskor: den stora Courtney Paris, Angelica Robinson, som spelar för det montegrinska landslaget, samt Arike Ogunbowale, som i år gjorde en strålande rookiesäsong i WNBA. Ogunbowale, som spelar för Dallas, lyckades komma trea i skytteligan i WNBA genom att snitta 19 poäng. Trots det blev hon inte årets rookie!
Vem är den mest meriterade spelaren någonsin i den svenska ligan? Det beror lite på hur man räknar, men ser man till OS- och VM-medaljer, så är det två som sticker ut. Den ena är Ruthie Bolton, som spelade i Visby. Bolton var med och vann OS två gånger med USA, i Atlanta -96 och Sydney -00. Hon har dessutom ett VM-guld.
Den andra är Jennifer Azzi, också hon amerikanska. Azzi, som spelade för Arvika 93-95 , tog OS-guld med USA i Atlanta -96 och var två gånger med om att erövra VM-guld.
Det var tider, det. Något motsvarande lär vi knappast få uppleva igen.
// Tapio Joulamo
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.