Om jag har räknat rätt har nu sju ligaklubbar fått ställa in/flytta matcher p g a covidsmitta i sina lag. Mark är ett av lagen som hittills klarat sig, men på lördagen kom ett meddelande från klubben om att även de får känna av effekterna. Ingen smitta har, såvitt det är känt, rapporterats, men inför söndagens match mot Högsbo hade fem av spelarna bestämt att de inte vill delta, bland dem klubbens tre amerikanska spelare, som av rädsla för att bli smittade, inte vill riskera en kommande julledighet.

Det blev förstås ett svårt läge för Mark, som trots allt bestämde sig för att spela matchen. Och med halva truppen borta blir förstås den närmaste framtiden besvärlig. Amerikanskorna uppges ha sagt att de skulle kunna återuppta spelet i januari, en situation som skulle bli svårhanterlig för klubben. Därmed bröts deras kontrakt och man kan konstatera att de tre importerna har gjort sitt i Mark det här spelåret.

Samtidigt som den här händelsen är ytterst tråkig, för både Mark och ligan, får man ha förståelse för de enskilda spelarnas ställningstaganden. Sådant har hänt tidigare, t e x i landslaget under det senaste fönstret, och lär sannolikt hända igen. Situationen med pandemin är helt enkelt svår att navigera i för alla intressenter.

En överväldigande majoritet av ligorna runt om i världen har bestämt sig för att genomföra säsongen, starkt understödda av FIBA, som till varje pris vill hålla igång den internationella basketen. I Sverige höjs röster för att stänga ned ligorna, vilket hänt på enstaka håll, t e x i Belgien. Det är väl inte uteslutet att så kommer att ske även här, men så länge klubbarna och ligaföreningarna vill hålla serierna igång, så kommer matcherna att fortsätta.

Marks match borta mot Högsbo gick som den måste gå. Med såväl amerikanskorna som Miranda Elebring och Emma Häger borta var det förstås god natt. Högsbo vann, utan att anstränga sig, med 125-59. Och lite hänsyn visade de sina motståndare och lät t e x bli att pressa ned dem i skorna, men satte i alla fall ett ligarekord för säsongen i antal gjorda poäng i en match.

Åtta spelare fick i alla fall Mark ihop. Tre ungdomar hade aktiverats och utöver dem bekantingen Maria Florencia Palacios, 35-åringen som spelade i Mark säsongen 2016/17. Hon har dubbelt medborgarskap, italienskt/argentinskt, och är gift med Marks coach, Antonio D´Albero. Paret fick ett barn för tio månader sedan och under den här hösten har Palacios spelat ett par matcher med Marbo i BED.

Palacios har för övrigt en notering i Guiness rekordbok. I början av 2019 uppnådde hon världsrekord i antal klubbar som någon basketspelare representerat. Hon hade vid den tidpunkten noteringen 27 klubbar. Och helt osannolikt att hon idag har än fler, är det nog inte.

I Högsbo kunde vi notera att Elin Fredrikson överraskande gjorde sina första minuter efter sin långa skadefrånvaro. Hon gjorde ett inhopp på strax under två minuter, men hann med att skjuta två treor och satte båda. Vad det betyder för fortsättningen får vi se. Beskeden tidigare har ju varit att hon skulle komma tillbaka tidigast i februari.

Luleå saknade i lördags fyra av sina starkaste kort, men hade ändå inga problem att avfärda gästande Visby med 27 poängs marginal. Med mindre än ett dygn kvar till nästa match, den viktiga mot Södertälje, förvånade Visbycoachen med att spela sina tre amerikanskor 34 minuter eller mer. Möjligen trodde han att matchen mot Luleå kunde vinnas, för rimligen hade han annars sparat sina bästa spelares krafter.

Taktiken från Luleå var given: att täppa till i tresekundersområdet för att göra livet surt för Kelliher och stoppa attacker från Christopher. Den som lyckas med det lyckas i allmänhet mot Visby, som helst vill gå inside, men fick ägna sig åt det som de är sämst på i ligan, att skjuta treor. Trots att Visby vann returtagningen klart blev det en avgrund mellan lagen, en avgörande sådan, i trepoängsskyttet. Luleå satte 42 poäng på treorna, Visby tre (1/14). Sammanfattningsvis kan man säga att Luleå spelade sig fram till sina treor, medan Visby sköt sina för att de inte hade några alternativ.

Visbyspelarna såg ändå ganska pigga ut mot Södertälje, men helt klart var synapserna i lite olag. Fötterna hann inte flyttas med tillräckligt tempo i försvaret, där Södertälje spelade sig till vidöppna treor. Södertäljespelarna pepprade på så det stod härliga till matchen igenom och kom till slut upp i hela 41 trepoängsförsök. Men tänka sig, det är inte säsongsrekord. Det togs av Högsbo några timmar tidigare, då laget sköt 43 mot Marks zon.

Södertälje vann inte med mer än 75-67 och det var faktiskt lite synd av Visbyspelarna inte var utvilade. Då hade de nog kunnat göra match av det hela. För så mycket är det inte som skiljer mellan de här två lagen, som i bästa fall får nöja sig med att kriga om den sista slutspelsplatsen.

Kanske borde man kunna förvänta sig mer av Södertälje, som har ett bra material, i alla fall om man ser till de 5-6 som delar på speltiden, men laget är lite ihåligt och spelar dessutom ganska stereotypt, med ett evigt förflyttande av bollen på perimetern, med hand-offs och screener. Bollen spelas sällan inside, vilket skulle ge mer dynamik i spelet.

Nej, det blev ingen nerv i någon av den pandemipåverkade helgens matcher. Flera matcher kunde ju inte spelas som planerat. Det var på det hela taget trist och glåmigt, ungefär som det eviga tjockan och vintermörkret. Vi får se om måndagens tv-sända match, Eos-Wetterbygden, kan bjuda på lite mer spänning. Eos är nog favorit i de flestas ögon, i kraft av tabellplacering och hemmaplan. Wetterbygden har ju dessutom tappat sin amerikanska guard och poänggörare, Keri Jewett-Giles, som valt att åka hem. Hon fann sig aldrig tillrätta i Sverige.

Men jag är inte så säker på att matchen blir en enkel historia för Eos. Jewett-Giles modstulenhet den sista perioden har inverkat menligt på lagets moral. Stämningen är nu klart bättre och vi har ju många gånger sett det hända, att laget som inte kan spela med sin stora stjärna, reser sig som fågel Fenix.

Mycket kommer förstås att hänga på hur Sparks kommer att klara av Eos pressande försvar och hanteringen av duon Middleton och Dacic. Allt annat lika är det en nackdel att den ordinarie point guarden saknas i Sparks, men det finns andra knep att slå en press än att lita på en enskild spelare. Att stänga ned Middleton, så gått det går, blir nog nyckeln för Sparks. Det har ju blivit lite av mode att koncentrera alla resurser på att ”bryta ned” motståndarnas point guard, med alla till buds stående medel. Syftet är förstås att den spelaren inte skall ges utrymme att initiera spelen, och på det sättet skapa ”villervalla”. Låt oss hoppas på en spännande tillställning i Lund, i det som för övrigt är den första tv-sända matchen som Sparks medverkar i.

Och än en gång kunde vi konstatera webbsändningarna åter krånglade, till många förväntansfulla tittares förtret. I kommentarsfälten restes krav på räfst och rättarting, och att de ”ansvariga borde ställas till svars”, för att bilden/ljudet inte alltid går fram, för att resultattavlan visar fel, för att tiden inte visas i bild, etc. Ja, något borde naturligtvis göras för att få bättre kvalitet på sändningarna, som även i svensk jämförelse är av b-klass.

Problemet är att det är svårt att ”hänga” någon enskild aktör. Ligaföreningen har givetvis det yttersta ansvaret, eftersom den, med nyutnämnde ordföranden Jonas Arsjö i spetsen, är den som sytt ihop sändningspaketet. Men det är tveksamt om ligaföreningen, som i höstas kom med det häpnadsväckande uttalandet att man var nöjd med den produkt som levererades förra säsongen, är kapabel att rätta till de här sakerna. I så fall får de tillsätta resurser för att kvalitetssäkra varje sändning, vilket inte låter sig göras så lätt.

Problemet är att det är för många kockar inblandade i tillverkningen av soppan, i det här fallet leveransen av sändningarna till tittarna. Parterna som är inblandade är Keemotion, Solidsport och klubbarna. Det är t e x inte ovanligt att kopplingarna mellan Keemotion och Solidsport fallerar, och då blir det genast besvärligt. Fungerar det inte, så måste de ansvariga på klubben gå över till ”handdriven” kamera och hoppa över ledet med Keemotion, vilket medför andra problem.

Förra säsongen var det bara två inblandade, klubbarna och Solidsport, och redan då var det ju krångel hela säsongen. Att det inte blir lättare när det tillkommer en kock, begriper ju vem som helst.

Ett alldeles för stort ansvar åligger klubbarna, som oftast inte har de kompetenser och resurser som krävs för att sy ihop sändningen. Och det är alltid i klubbens knä som problemet hamnar, när minsta sak krånglar. Klubbarna gör givetvis så gott de kan, men att pålasta dem ansvaret för att sändningarna skall fungera med kvalitet är inte rättvist, varken mot dem eller tittarna, som betalat dryga pengar för att se matcherna.