Sverige gjorde jobbet och tog en förväntad seger mot ett ungt och oerfaret Israel i den första EM-kvalmatchen. Även om Israel är en b-nation för närvarande så var det bra att hålla dem på 40 poäng på bortaplan, men det svaga motståndet gjorde att matchen som helhet inte blev något riktigt bra test för Sverige. Tempot var lite väl uppskruvat långa stunder för att vara hälsosamt och den där riktiga skärpan i anfallsspelet infann sig inte riktigt. Men det kan lätt bli lite vårdslöst och okoncentrerat när det ena laget är överlägset i alla delar av spelet.

På minussidan får man lägga att det svenska skyttet utifrån var svagt. 31% på treorna är klent, med tanke på att Israel gjorde sitt bästa för att packa ihop sig i tresekundersområdet och gav upp vidöppna treor i parti och minut. 0/3 för Drammeh och 2/9 för Frida Eldebrink är t ex klart under normal nivå.

Marco Crespi måste ha haft OS-kvalet i åtanke när han valde att starta en matchotränad Frida Eldebrink och faktiskt lät henne spela överlägset mest av alla, nästan 36 minuter. Han kanske ser det som sin uppgift att hålla henne i matchform inför kommande uppgifter. Vi får hoppas att Eldebrink snart hittar en klubb att spela i, för annars spelar det ingen roll om Crespi ger henne lika mycket tid mot Montenegro. Då blir det svårt för henne i februari.

Överlag var Crespis matchning av laget ganska förvånande, vilket möjligen kan förklaras av att han ännu inte har fingertoppskänslan efter så kort tid med laget.

Frida Eldebrink klarade sig dock ganska bra, även om matchovanan lyste igenom, och samma sak kan definitivt sägas om Zahui. Bäst i Sverige var Louice Halvarsson och Regan Magarity. Halvarsson var hundraprocentig, satte 6/6 och blev poängbäst i Sverige med 15. Magarity höll, med sin tuffhet, rent under korgarna. 13 returer blev det för henne i en gren som Sverige var helt överlägset i. Stabil insats också av Elin Eldebrink. Hon håller en så pass hög nivå att det nästan är ett problem för Sverige, eftersom det inte finns någon fullvärdig backup på hennes position. Kanske kan Gültekin bli ett svar på den problematiken.

I övrigt från den första kvaldagen kan vi konstatera att två stora nationer, Ryssland och Italien, åkte på rungande örfilar, dessutom på sina hemmaplaner. Ryskorna föll i en dramatisk match mot Bosnien, som hade naturaliserat världsspelaren och WNBA-stjärnan Jonquel Jones, som hade lekstuga i matchen. Ryssland, som saknade Raisa Musina, kan nog ändå överleva den förlusten med tanke på att de spelar i en förhållandevis svag grupp.

Värre kan det bli för Italien, vars tiopoängsförlust mot Tjeckien, kan bli riktigt besvärande. Tjeckien gjorde en riktigt bra match, utan sin kanske bästa spelare, Alena Hanusova, mot ett på papperet starkare Italien, som närmast är tvingat att besegra Tjeckien borta för att kunna säkra en EM-plats.

Till avdelningen överraskande resultat kan vi lägga Nederländerna seger över Ungern, och Estlands förlust mot Schweiz, men även att Lettland förlorade så klart på hemmaplan mot Kroatien, 65-83. En dyster kväll blev det också för de andra nordiska länderna. Såväl Finland, som Danmark och Island, förlorade sina matcher.

För Sverige gäller i nästa match, på söndag, som är ett klart bättre lag än Israel, men i normalfallet skall även det kunna sluta med en klar svensk seger.

Sverige och Montenegro möttes som bekant i gruppspelet i sommarens EM. Då blev det svensk seger med 67-51 och båda lagen tog sig sedan till åttondelen, på bekostnad av Tjeckien. Alla tre lagen slutade ju gruppspelet med 1-2 i matcher. Montenegro överlevde inte åttondelsfinalen utan föll klart, 71-92, mot Storbritannien.

Montenegro har en fin svit sedan landet börja delta i EM, 2011. Landet har tagit sig till slutspelet varje gång. Det bästa resultatet nådde man just 2011, då det blev en sjätteplats.  Det är bra gjort av ett litet land, med bara drygt 600 000 invånare, med en liga med bara fem lag, där endast mästarlaget Buducnost är det enda som skulle kunna kallas professionellt. Och hur är det då med den här ”årgången” av landslaget den som inleder kvalspelet mot Sverige med sikte på landets sjätte EM-slutspel i rad?

I likhet med Israel har Montenegro genomgått en generationsväxling, om än inte lika plötslig. De som lämnat landslaget är spelare som Jelena Skerovic (den nuvarande förbundskaptenen), storstjärnan Jelena Dubljevic, Aleksandra Vujovic, Iva Perovanovic och Iva Radosljevic. Flera av de nya har skolats in i laget de senaste säsongerna och Montenegro har idag ett lag som är en blandning av gammalt och nytt.

Det är ett välbekant lag som Sverige stöter på i Malmö. Nio av spelarna i truppen var med i EM-slutspelet i somras. Den naturaliserade amerikanskan, Glory Johnson, är inte med i det här kvalet. Hon kom in och spelade i det förra kvalet istället för Angelica Robinson, sam varit Montenegros naturaliserade spelare flera år. Sin vana trogen har dock Montenegro naturaliserat en annan, Markeisha Gatling. Hon spelar den här säsongen i det italienska ligalaget Palermo, där hon snittar 15 poäng och sju returer. Gatling, som mäter 196, valdes som tionde spelare i WNBA-draften 2014 och gjorde sedan tre säsonger i ligan, i tre olika lag. Gatling har också spelat i Korea, i Turkiet (Besiktas) och förra säsongen i Landes, Frankrike.

Gatling är en lång och tung spelare, men med bra rörlighet för sin storlek, och kan göra poäng på många sätt. Det blir något att bita i för de svenska spelarna. Och viktig blir hon för Montenegro, som kommer att bygga sitt lag och spel kring Gatling.

Två guards, båda hemmahörande i spanska klubbar, som spelade mycket i EM, lär få viktiga roller i laget; den 30-åriga veteranen Snezana Aleksic, lagkamrat till Ellen Nyström i Gipuzkoa, och Bozica Mujovic, som spelar i Al-Qazeres.

Mycket minuter blir det nog också för Jovana Pasic, en forward på 180, i år i Sf. Gheorghe, Rumänien, samt Luleåspelaren Milica Jovanovic. Mujovic och Jovanovic var i EM-slutspelet Montenegros bästa poänggörare, efter Glory Johnson, med snitten 14 respektive elva.

Andra som lär få speltid är Bojana Kovacevic (Sant Adria, Spanien) och Jelena Vucetic (Sf.Gheorghe). Kovacevic, född -96, är 191 och Vucetic en guard på 178. Båda har haft bra säsongsinledningar i sina klubbar. En intressant spelare, som inte var med i EM-laget, är Kristina Rakovic, som spelar i Leganes, Spanien. Rakovic är en forward/center på 186, som i klubblaget har snittat 19,6 poäng och 6,4 returer.

Head coach för Montenegro är även fortsättningsvis den förra storspelaren, Jelena Skerovic.

I jämförelse med Israel har Montenegro alltså ett äldre, större och mer erfaret lag, med ett flertal spelare i bra europeiska klubbar, dock ingen på Euroleaguenivå. Fem av spelarna i truppen hör dock hemma i det bästa ligalaget i Montenegro, Buducnost. Montenegro blir en värre nöt att knäcka än Israel, men det allra mesta talar för att favoritskapet ligger tungt hos det svenska laget.