Skytte, och särskilt skytte utifrån, har blivit en allt viktigare del av den moderna basketen. Idag går det knappast att vinna matcher, än mindre mästerskap, utan bra trepoängsskyttar. Det finns miljoner aspekter på skyttet, allt från mentala frågor till fysiska förutsättningar. Idag skall vi snudda lite vid ett par av dem, möjligheterna att förfina skottekniken och tiden det tar att få iväg ett skott.

Det tycks vara en gängse uppfattning att en elitspelare har det skott han eller hon har, att det inte finns mycket att göra åt skottekniken, att det inte går att förändra den i vuxen ålder. Coacher arbetar därför inte med det, och skulle man göra det så vore det inte vara mödan värt.

Alla håller dock inte med. Många amerikanska proffslag, om inte alla, har t ex speciella skottcoacher som jobbar med spelarnas skottrörelser och åstadkommer förbättringar. Även om spelarna i Sverige förmodligen skjuter många skott på träning och vid sidan av, så ägnas det nog inte särskilt mycket tid åt själva skottrörelsen. Ibland har man undrat över vissa spelare, t o m på landslagsnivå, som i övrigt har allt som krävs, men som har en skottrörelse som är helt uppåt väggarna. Kanske beror det på att det inte finns den tid på träningarna som skulle krävas, eller så ids man helt enkelt inte.

Jag läste en rapport, skriven av coachen och NIU-instruktören Anders Lemmeke, ”Förändring av automatiserade rörelser”. Där beskriver Lemmeke hur han under en sexårsperiod arbetade med sina gymnasieelever på Celciusskolan i Uppsala, till lika stora delar manliga och kvinnliga, för att förbättra deras skottekniker. Efter att tillsammans med varje enskild ha gått igenom dennes skottrörelse, bestämdes det hur den skulle förbättras. Eleverna fick sedan 3×30 minuter i veckan på att arbeta med sin teknik.

Fortlöpande fick eleverna göra skottest, då de skulle skjuta så många treor som möjligt under fem minuter, från valfri plats utanför trepoängslinjen. Det var samma upplägg för alla elever, både för de som inledningsvis sagt att de inte hade som uttalat mål att förbättra sin skottrörelse, och de som hade det som uttalat mål. Det som skiljde mellan eleverna var att testperioderna var av olika längd.

Resultatet, skillnaden mellan det första och det sista skottestet, blev anmärkningsvärt. Gruppen som inte hade som uttalat mål att förbättra sin skotteknik, förbättrade sig med i genomsnitt 26,4%. Gruppen som verkligen ville förfina sitt skott förbättrade sig med 66,9% i genomsnitt. Resultaten var i linje med det som skrivs i det kanadensiska basketförbundets ADM-dokument, att spelare i åldrarna 18-25 kan och skall förfina sina skottekniker.

När man ser på de höga förbättringstalen, speciellt i den ”motiverade” gruppen, får man ta i beaktande att flera av dem oavsett testet förmodligen hade blivit bättre skyttar under sin tid på NIU. En del av förbättringen kan sannolikt alltså tillskrivas det faktum att de helt enkelt tränar mer och blir bättre rent generellt på basketgymnasiet

Lemmekes studie tyder hur som helst på att det verkligen går att förbättra skottekniken för NIU-elever, som redan är bra spelare. Lemmekes grupp bestod av 58 elever, varav 22 med landslagserfarenhet. Så varför skulle det inte kunna fungera för en 25-årig ligaspelare?

Oavsett skotteknik, så finns det många som kan skjuta bollen utifrån. Men det är en sak att skjuta i bollen utan försvar på träning, en annan att göra det i en matchsituation, med en motståndare i ansiktet. Vissa är rena ”spot shooters”, sådana som står still, väntar på bollen och sedan fyrar av. Andra kan skjuta efter att de kommit runt screener eller skapa ett läge själv, göra en ”pull up” eller skjuta efter en ”stepback”.

I dagens tempostarka basket är det en sak som verkligen skiljer agnarna från vetet, skyttar från andra skyttar: tiden spelaren tar på sig för att få iväg skottet. Det har gjorts mycket mätningar på det och bland de spelare som uppvisat de mest anmärkningsvärda resultaten finns en kvinna, den amerikanska landslagsspelaren Kelsey Plum.

Redan under collegetiden, i Washington, utmärkte sig Plum med sitt skott och förmåga att göra poäng. Hon satte alla möjliga poängrekord, och valdes som etta i WNBA-draften 2017. Förutom spelet i WNBA, numera i Las Vegas, har Plum spelat två säsonger i Fenerbahce och vunnit den turkiska ligan båda åren.

Plums skotteknik är förfinad, men det är hennes snabba skottrörelse som i hög grad har gjort henne till den hon är. Hennes ”set up”, tiden det tar från det att hon tar bollen med båda händerna, tills hon är redo att avfyra skottet, har uppmätts till 0,23 sekunder, att jämföra med en vanlig människas reaktionstid, som är 0,2-0,25 sekunder.

Hela Plums skottrörelse tar 0,41 sekunder, vilket är kvickare än många NBA-stjärnor mäktar med. Klay Thompson tar t ex 0,45 på sig. Plum skjuter ifrån i skottrörelsen med ett tryck som motsvarar 160 kg och hennes ”wrist flick”, d v s snärten med handleden när bollen släpper handen, gör att hon får en back spin på bollen som uppmätts till 170 varv i minuten. Själva handledssnärten mäts i grader per sekund. Där har Plum 3300 grader, inte långt efter den bästa skytten i NBA, Stephen Curry, som når 3500 grader.

Frågan är om en enskild spelare kan snabba på den tid som krävs för att få iväg bollen. Även om vissa onekligen ”har det i sig”, och andra inte, så känns det instinktivt som att det borde vara möjligt för de flesta. Det handlar ju om väldigt korta tider, så varje liten förändring, om än så liten, skulle göra skillnad. Men det är nog inte mödan värt, om inte skottrörelsen rent tekniskt, är förfinad. Och den är, som sagt, i högsta grad värd att förbättra.