Den sista omgången i SBL Dam bjöd på ett uppseendeväckande resultat, när Visby på sin hemmaplan slog serieledaren Alvik med klara 87-67. Visserligen har Visby spelat allt bättre på slutet och avslutade serien med tre raka vinster, och visserligen spelade Alvik utan Janel McCarville och Abigail Asoro, men slutresultatet var ändå sensationellt. Alvik har ju många gånger under säsongen rett ut situationerna utan att ha fullt lag.

Men ibland har man helt enkelt en dålig dag och i Alvik är man nog ganska nöjd med att den dagen kom i den här matchen och inte i slutspelet. ”Det är ingen panik hos oss på grund av den här matchen. Vi vet vad vi behöver göra framöver”, sa coach Ioannidis och menade att hans lag hade problem att hålla fokus och inte klarade av att hålla nivån den här dagen. Han noterade att Visby kunde spela utan någon press och gjorde det bra. Och det kan man ju hålla med om. All heder till Visby som fick avsluta med en fin seger efter en besvärlig säsong.

Jag tror ändå att resultatet i Visby ger lite moralisk ”boost” till de andra slutspelslagen. Så måste det ju vara när man märker att den stora favoriten är sårbar när den inte har sin bästa dag och/eller saknar någon nyckelspelare. Och det som vi nu spänt väntar på är när Janel McCarville är tillbaka på planen.

Hon har inte spelat på snart två månader på grund av en krånglande rygg. Senast det begav sig var 27 januari, då Alvik besegrade Högsbo. Alviks coach sa nyligen till mig på en direkt fråga om saken att ”McCarville kommer definitivt tillbaka”. Så frågan är när? Och hur har det långa speluppehållet påverkat henne? För att Alvik behöver henne för att kunna gå hela vägen är ställt utom alla tvivel.

Nu när grundserien i SBL Dam färdigspelad och vi kan summera den så är det tre lag som får ”väl godkänt”: Alvik, Luleå, Norrköping. Trots plumpen mot Visby vinner Alvik grundserien och motsvarar förväntningarna, trots att laget inte ens varit fulltaligt särskilt många gånger. Luleå slutade två efter en säsong då man bara spelat med en import. Luleå har gjort mest poäng och släppt in näst minst i grundserien. De som släppt in minst är Norrköping, som tagit sig upp på en nivå där de numera är ett hot mot alla topplagen och inte bara ibland.

”Godkänt” får A3, Södertälje, Uppsala, Eos och Helsingborg. Såväl A3 som Uppsala har haft stora covidproblem, som stört säsongen. Och främst vad gäller A3 har skadorna rört till det. Laget lyckades ändå komma trea i tabellen, vilket var i linje med förväntningarna. Möjligen är Uppsalas åttondeplats en liten besvikelse, inte minst för dem själva. Det hade varit intressant att se hur säsongen hade artat sig utan alla bekymmer, för lag hade Uppsala onekligen. Men det blev i alla fall en slutspelsplats, den första på evigheter.

Södertälje har spelat upp sig ordentligt på slutet. Laget fick ett tungt tapp när Amanda Kantzy försvann, för det är precis en sådan stor kropp som de saknar. Å andra sidan har Dara Taylor och Mikaela Gustafsson tillkommit. Är det något som lag som kan överraska i slutspelet så är det Södertälje.

Eos har landat ungefär där det förväntades, även om det blev lite tyngre på senare tid. Det blev en sjundeplats den här gången, vilket får anses vara godkänt men heller inte mer. Även Helsingborg får godkänt, trots sistaplatsen. Inte ens Ville Tuominen trodde på mer än två vinster i grundserien. Nu blev det bara en, men ingen hade nog förväntat sig mer av nykomlingen, med tanke på vilket lag de ställde på benen.

I ”ingenmansland” får vi placera Högsbo, som visserligen lyckades komma fyra i tabellen, men spelet har onekligen varit ganska svajigt. Kanske har man i Högsbo ingenting emot att komma från en halvrisig formkurva och slå lite från underläge när slutspelet börjar. Slutspelsvana finns det i alla fall i Högsbo, som inte går att räkna bort när det börjar dra ihop sig.

De som inte motsvarat förväntningarna är Visby, Mark och Wetterbygden. Siktar man på slutspel och hamnar utanför, så blir det ju så. Visby har visserligen spelat upp sig ordentligt på slutet, med vinsten över Alvik som kronan i juvelen. Men alltför många klena prestationer tidigare under säsongen drar ned betyget.

I Mark nämndes innan säsongen t o m förhoppningar om en placering topp fyra. Men det blev långt därifrån efter en säsong som bland annat kantades av personalproblem. I Wetterbygden fanns inte motsvarande förväntningar. Man tvingades bygga ett helt nytt lag och även om truppen är lovande och innehåller ett antal bra namn, så fick man inte ihop den balans i lagbygget som hade krävts för att nå slutspelet.

Kvartsfinalerna börjar på onsdag och spelas så här: Alvik-Uppsala, Luleå-Eos, A3-Södertälje och Högsbo-Norrköping. Allt annat än att Alvik och Luleå vinner i raka matcher vore jätteskrällar. De andra två matchserierna måste man betrakta som öppna. Både Norrköping och Södertälje får anses ha hyfsade chanser att vinna sina kvartar. För Norrköpings del handlar det om att ”outsmarta” sin motståndare. Nyckeln är som vanligt att lyckas hitta det rätta defensiva greppet. Och det brukar ju Norrköping göra. Det skulle förvåna om den kvarten inte går till tre matcher.

Södertälje kommer att få möta ett A3 som tvingas spela utan Mazionyte och förmodligen också Emma Stach. Om det blir så kommer vi att få en kvartsfinal som är oviss. A3 har vunnit lagens inbördes möten i grundserien, men nu är det andra förutsättningar.

Södertäljes stora svaghet ligger i returtagningen, där de är sämst i ligan, även om de gjorde det bra mot Luleå senast. Å andra sidan är inte heller A3 särskilt framstående i den grenen. A3 ligger fyra från botten. Jag tror att utgången hänger mycket på A3:s stora spelare, Degbeon och Foraste. Kan de kontrollera spelet under korgarna, så har A3 ett övertag. Och för Södertälje hänger det på motsvarande sätt på att lyckas minimera skadorna från A3: stora. Och så på att sätta många treor förstås.

Det gick inte vägen för Girona i Euroleague. Spanska rivalen Perfumerias Avenida vann båda kvartsfinalmatcherna och skall nu möta Sopron från Ungern i semifinal 16 april. Och därmed får vi ingen svensk spelare i turneringens Final Four. Frida Eldebrink avslutade dock fint och gjorde mest poäng i sitt lag i den andra kvartsfinalmatchen, med 16.

Att Avenida gick vidare var helt i sin ordning. De har det bättre laget och det bättre spelet. Avenida har ett bredare lag än Girona och dessutom ett större. Nyligen anslöt amerikanskan och WNBA-spelaren Bella Alarie, som hämtades från turkiska Galatasaray. Den pusselbiten gjorde att Avenidas coach Roberto Iniguez hade ett helt annan arsenal till förfogande än Gironakollegan Alfred Julbe. Semifinalerna och finalen avgörs i enkelmöten och det skulle inte förvåna om Avenida till slut står i finalen och möter den stora titelfavoriten UMMC Ekaterinburg.

Dagen innan den första kvartsfinalen blev jag tillfrågad om jag ville kommentera matchen för de svenska tittarna. Numera tillåter ju tekniken att man t o m kan sitta hemma och kommentera matcher var i världen de än spelas. Det är en teknik som redan nu också kan användas i sändningarna från SBL Dam.

Ljudet gick tydligen fram ganska bra med tanke på att jag inte hade någon särskild utrustning utan pratade rakt in i datorns mikrofon. Efter den första halvleken stängde dock FIBA abrupt av ljudet. Anledningen skall ha varit att det gick ut till alla som tittade på FIBA:s sändning, och det kom massor av kritik för att sändningen kommenterades på det obskyra språket svenska och inte på engelska. Så kan det gå!

På söndag kväll går Stephen F. Austin, med Stephanie Visscher i laget, in i NCAA-turneringen, det nationella collegeslutspelet. Hela turneringen, med 64 deltagande lag, äger rum i en bubbla i San Antonio, Texas.

På motståndarsidan står Georgia Tech, en skola där många svenskor har spelat. Chioma Nnamaka har gjort det, liksom Danielle Hamilton Carter och Frida Fogdemark. Nu finns ingen svensk spelare där, men en finska som verkligen visat framfötterna den här säsongen: Lotta-Maj Lahtinen. Den finska guarden leder sitt lag i stor stil. Hon spelar nästan hela matcherna och är lagets bästa poänggörare med 14,5 i snitt.

Det blir något att bita i för SFA, som inte varit med i slutspelet sedan 2006. Stephanie Visscher har en nästan lika stor roll i SFA som Lahtinen i Georgia Tech. Svenskan spelar nästan 30 minuter per match och har under säsongen snittat 12,5 poäng. SFA är seedat som tolva i sin fjärdedel av bracketen och får nog slå ur underläge mot Georgia Tech, seedat som femma. Georgia Tech har också många fler ”värdematcher” i benen, eftersom de spelar i den tuffa Atlantic Coast Conference.

Matchen startar 21.30 svensk tid och kan ses på ESPN Player. Ett månadsabonnemang kostar cirka 120 kronor, och då man bl a kan följa hela collegeslutspelet. Vill man bara se den här matchen, kan man utnyttja ESPN:s öppningserbjudande om en sju dagars frivisning utan bindningstid.

Vinnaren mellan SFA och Georgia Tech får i andra rundan troligen möta femteseedade West Virginia som i första omgången spelar mot Lehigh (13). Det lag som bland dem som klarar sig till tredje rundan får det svettigt värre. Där väntar sannolikt South Carolina, fjärderankat i landet.

Och precis som förra presidenten Obama, som lämnat in sitt brackettips, tror jag att det till slut blir Baylor som får lyfta pokalen efter finalen, som spelas 4 april.