I väntan på Sveriges första match i EM-kvalet, som spelas på torsdag kväll, får vi roa oss med lite spridda noteringar, upplockade från lite varstans.

• Efter matcherna i helgen är det klart med vilka lag som kommer att göra upp om titeln i den nyuppståndna Svenska Cupen, i det Final Four som avgörs i Luleå helgen 25-26 januari. Deltagande lag blir Luleå, A3, Alvik och Högsbo. Som det högst rankade laget får A3 välja motstånd i semifinalen. Frågan är hur Enjebo och kompani tänker. De lär inte välja Luleå, så det står mellan Alvik och Högsbo. Ska vi tro att de tar Högsbo?
• Vi kan konstatera att problemen med webbsändningarna från ligamatcherna fortsätter. Det är ytterst tråkigt, för alla intresserade vill ju inget annat att de skall kunna se matcherna de betalat för. Flera sändningar på senare tid, bland annat från den senaste matchen, Luleå-Eos, har hackat ordentligt. Det har varit ständiga avbrott där bilden varit borta långa perioder. Det är inga direkt euforiska synpunkter som besvikna tittare lämnar kommentarsfälten. Det här börjar bli en riktigt tråkig historia. Man blir nästan nostalgisk när man tänker tillbaka på den gamla goda Sportsground-tiden.
• Spelplatserna och tiderna för nästa års EM på ungdomssidan är nu spikade och likaså de svenska staberna för ungdomslandslagen 2020. Head coacher blir Robin Sandberg (DU 20), Kevin Taylor-Lundgren (DU 18) och Joakim Lantto (DU 16). Noterbart är att Chioma Nnamaka i Luleå ställer upp som assisterande i DU 18, tillsammans med Selma Delibasic. Där får spelarna och head coachen stöd av personer med en ordentlig dos erfarenhet av internationell basket.
• Nnamaka är ju en profil, vars långa och framgångsrika karriär är allmänt känd, medan Selma Delibasic hör till kategorin mer okända svenska elitspelare. Det beror på att hon spelat så gott som hela sin aktiva tid utomlands. Delibasic kom till Sverige som 12-åring med sin mamma, på flykt undan oroligheterna i Bosnien. Hon började spela basket här och kom sedan att hamna på college, i Duquesne. På det följde 13 raka säsonger utomlands, främst i italienska och spanska ligaklubbar. Och några framträdanden i landslaget blev det också. För några år sedan avslutade hon spelarkarriären, flyttade tillbaka till Sverige och fångades upp av Wetterbygden, där hon numera är assisterande till Fransisco Pinto i klubbens ligalag.
• Många av de amerikanska landslagsspelarna avstår spel i Europa den här säsongen. De som inte spelar ”overseas” har passat på att ha ett träningsläger under förbundskaptenen Dawn Staley, och även spelat några träningsmatcher, för USA skall ju delta OS-förkvalet nu i dagarna och sedan väntar själva OS-kvalet i februari. Då kommer USA naturligtvis med bästa laget och kommer att gå för fullt. En träningsmatch spelades mot årets favorit i collegebasketen, University of Oregon, och tänka sig, landslaget fick pisk av collegeungdomarna. Det var bara andra gången någonsin som ett collegelag slagit landslaget. Senast hände det 1999. Det var inga duvungar som Ionescu och de andra i Oregon besegrade. För landslaget spelade bland annat Taurasi, Chelsea Gray, Nneka Ogwumike, Sylvia Fowles, Sue Bird och A´Ja Wilson. Idel storheter alltså.
• Apropå college så hade Lasse Nordmalm läst min text om svenskorna på college, där jag också skrev om att även fler och fler finskor söker sig till college. Lasse berättade att Finland faktiskt har som strategi att skicka iväg så många som möjligt. Poängen med det är att Finland som ett litet basketland har små möjligheter att ta hand om alla sina talanger. Man (läs Dettman) tycker helt enkelt att det är bättre att spelarna får sin fortsatta basketutbildning i USA. Som ett led i den här strategin har man engagerat den förre finske storstjärnan Hannu Möttölä, med bland annat många år i NBA, som en länk mellan spelarna och deras föräldrar och de amerikanska skolorna. Möttölä , med alla sina kontakter och erfarenheter från USA, hjälper helt enkelt spelarna i processen, t ex med att välja skola och alla praktiska saker på vägen.
• En manlig basketspelare i SBL blev nyligen avstängd i sex månader efter att i våras ha ertappats i ett dopningstest med spår av cannabis i kroppen. Han finns av förståeliga skäl inte kvar i sin svenska klubb, så avstängningen som sådan har ingen effekt på den svenska ligan. Trots att populationen elitbasketspelare är unika just för att de är elitspelare, så är den på andra sätt ett tvärsnitt av den totala befolkningen. Basketspelare är som folk är mest, på gott och ont. De allra flesta är skötsamma och de föredömen de faktiskt borde vara, men bland dem finns alla sorter. I ligalagen har ju cirkulerat, och cirkulerar, tyvärr spelare och coacher som dömts för olika typer av brott, som knarkar och som är regelrätta alkisar. Och sådana kommer att dyka upp även fortsättningsvis. Det viktigaste är att klubbarna tar sitt ansvar och rensar bort den typen av individer.
• Trots att Högsbo gick hela vägen till final i förra säsongens liga, så är laget ändå den största överraskningen så här långt. Efter massor av spelartapp tvingades man ju bygga om laget rejält. I mångt och mycket, främst lagsammansättningen och spelet, har Högsbo och coach Fredriksson hittat rätt. Ett tecken på framgången är att Högsbo är det lag som gör klart mest poäng, det enda i ligan som snittar 90 per match. Det enda lag som är i närheten är Alvik, med 83. Och efter dem finns inget lag som gjort mer än 75 per match.
• Att det var viktigt för ligalagen att lyckas med sina utländska rekryteringar stod tidigt klart, inte minst för att en så stor del av de svenska spelarna befinner sig utomlands, främst på college och i andra europeiska ligor. Det är helt enkelt brist på svenska spelare. Och många lag har onekligen lyckats bra med sina importer. Ta t ex Wetterbygden, som hittade kanadensiskan Samantha Cooper i Luxemburg, där hon blev mästare och finalernas MVP för Grengenwald. Just nu leder Cooper ligan statistiskt i både poäng och returer, med snitten 22,4 och 16,6. Om säsongen fortsätter på det sättet kan man undra vad det blir av henne nästa spelår. Cooper har ju som mål att testa sina vingar och se ur långt hon kan nå inom basketen. Wetterbygden skulle man redan nu vilja skriva fast henne för någon ytterligare säsong. Vi får hoppas att det lyckas, för erbjudanden kommer nog inte att saknas.
• Bloggarkollegan Torbjörn Björnström i Umeå undrade i sitt senaste inlägg på ”Hoops” hur många importer som redan fått åka hem den här säsongen. Det skall vi strax berätta, i alla fall de i SBL Dam. Antalet är fem. Fyra av dem har fått lämna för att de inte höll måttet: Anastasia Williams (Uppsala), Jada Terry (Mark), Teresa Ekhelar (Wetterbygden) och Santa Baltkojiene (Luleå). Den femte, Hailey Tucker (Visby), åkte hem av familjära skäl. Egentligen skall vi också räkna Keyora Wharry, som skulle spela för Mark, men ramlade i duschen dagen innan avresan till Sverige och skadade sig så illa att något basketspelande inte var att tänka på.
• I EM-kvalet som börjar på torsdag hittar vi många utländska spelare som nu finns, eller har funnits, i SBL Dam. Det är faktiskt fler än 20 stycken som ingår i de olika ländernas trupper, som har spelat i Sverige. Hur många av dem som kommer att få platser när trupperna skall bantas till tolv vet vi inte, men troligen de allra flesta. De som just nu finns i ligan är Meret Kleine-Beek (Tyskland), Hanna Sheikh (Danmark), vilka båda spelare i Telge, Sofia Pelander från A3 (Finland) och Milica Jovanovic (Montenegro) i Luleå. Och så får vi halvt om halvt räkna även Santa Baltkojiene, som inledde säsongen i Luleå. Hon ingår i Litauens trupp.
• Efter de två första EM-kvalmatcherna blir OS-kvalet i februari nästa uppgift för landslaget. Lottningen sker 27 november och blir förstås väldigt spännande. Inte bara skall det avgöras vilka tre länder Sverige får möta. Det handlar också om var i världen Sveriges grupp kommer att avgöras, vilket onekligen har sina implikationer. Men just den saken skall jag återkomma till i en senare krönika.
• Mest spännande just nu blir att se hur landslaget, under nye förbundskaptenen Marco Crespi, kommer att agera. Kommer vi att se några nya linjer och intentioner i det svenska spelet, även man haft väldigt lite tid till förberedelser? Inga ändringar, bara ett lite snabbare spel, skall Crespi ha sagt. Vi får väl se.
• Intressant blir också hur han kommer att ”hantera” de klubblagslösa spelarna i det svenska laget, som är rejält matchotränade, d v s Farhiya Abdi och Frida Eldebrink. Kommer de att spela, i så fall hur mycket, och hur kommer de i så fall att kunna leverera? Den tredje av dem, Nathalie Fontaine, är ännu inte riktigt kurant och ställdes åt sidan när Crespi valde de tolv som skall spela mot Israel.