Chockvågorna efter Kobe Bryants tragiska död har ännu inte lagt sig. Begravningsceremonin ägde rum i närvaro av bara de närmaste och i måndags hölls en minnesceremoni inför ett fullsatt Staples Center, Lakers hemmaarena.

Han var ju en av de allra främsta genom tiderna, för många utan tvekan den bäste. Alla generationer har sina egna hjältar, de förebilder och idoler som väcker intresse för sporten, som gör att man fastnar för den och lär sig älska den. För mig och många andra i den generation jag tillhör var de här förebilderna andra än Kobe Bryant. Det var sådana som Bill Russel, Wilt Chamberlain, Kareem Abdul Jabbar och Oscar Robertson. Det var ju långt innan Bryant var född. Det är ju så det fungerar här i livet.

Icke desto mindre, den gudabenådade Kobe Bryant hade en karriär nästan utan motstycke. Och utan tvekan omtyckt som få i hela den stora basketvärlden. Hans popularitet blev inte mindre av att han som ung tillbringade flera år i Europa och var ytterst språkkunnig. Och saker som att han under hela sin tid i NBA var trogen LA Lakers, gjorde att allmänhetens sympatier ökade. Den typen av trofasthet är ju sådant som idrottsfans älskar.

Intressant är att efter den tragiska helikopterolyckan visade det sig att massor av svenska journalister, mediamänniskor, ja t om komiker, publicerade hyllningar till Kobe Bryant. Man visste inte ens att det fanns så många som hyste en så stor beundran för honom. Alla tycktes ha någon form av relation till Kobe Bryant och till basketen. Det är synd att det krävdes att en tragisk händelse för att locka fram dem. Det hade varit klädsamt om de hade slagit ett slag för basketen redan tidigare.

Lika mycket som vi alla uppskattade Kobe Bryant för hans magiska konster på planen, sörjer vi att dambasketen har förlorat en av sina främsta förkämpar. För det var han, mer än någon annan på den manliga sidan. Som den ”girls daddy” han var, han hade ju bara döttrar, var han den första manlige världsspelaren som aldrig försummade ett ge dambasketen sitt oreserverade stöd. Han lyfte offentligt fram dess fördelar och underhållningsvärde och var en återkommande gäst på dambasketmatcher på alla nivåer.

Många andra bland världens bästa herrspelare har följt efter i hans fotspår, men det var Kobe Bryant som öppnade slussarna. För det finns anledning att vara evigt tacksam.

Dubbelt hjärtskärande var förstås att bland de nio som omkom i helikopterkraschen fanns två 13-åriga flickor och lagkamrater, den ena Bryants äldsta dotter Gianna. Efter att Kobe Bryant avslutat sin egen karriär ägnade han väldigt mycket tid åt dotterns basketspelande. Och det var ju till ett basketevenemang med dottern och lagkamraten de var på väg till när olyckan inträffade.

”Hon är redan bättre an vad jag var i den åldern”, sa Bryant om sin dotter. Gianna förutspåddes en lysande karriär och tillsammans med pappan hade de redan valt det college hon skulle representera. Det skulle ha blivit UConn. Och på minnesceremonin sa mamma Vanessa Bryant om sin dotter: ”Gigi skulle högst troligt blivit den bästa spelaren i hela WNBA”. Tyvärr kommer vi aldrig att få veta om det blev så.

Hela basketvärlden sörjer förlusten av Kobe Bryant och hans dotter, men mest av allt har dambasketen förlorat. Dess främsta förespråkare och en osedvanlig talang är borta.

Som sig bör var tre av talarna på minnesceremonin representanter för dambasketen: Sabrina Ionescu, Diana Taurasi och Geno Auriemma. Ionescu är den för närvarande största stjärnan inom collegebasketen och gör sitt sista år på University of Oregon. Till våren tar hon steget över till WNBA och naturligtvis kommer den mångsidiga stjärnan att väljas som nummer ett i draften.

Länge var det oklart om Ionescu skulle ta steget redan förra året, men besvikelsen över att Oregon föll i semifinalen i NCAA-mästerskapet gjorde att hon valde att återvända till skolan. I år är det meningen att Ionescu skall kröna sin collegekarriär genom att vinna collegeslutspelet. Och favoriter är onekligen Oregon, även om de just nu inte är rankade etta i landet. Den platsen innehas av South Carolina, som coachas av det amerikanska landslagets head coach, Dawn Staley. Ett par förluster tidigare under säsongen gör att Oregon just nu rankas som tvåa, tätt följda av Baylor och Louisville.

Men Oregon är inte ett ”enmanslag”. Lagets två forwards, Ruthy Hebard och den tyska landslagsspelaren Satou Sabally är två verkliga klasspelare, som förväntas gå som femma respektive tvåa i årets WNBA-draft! Sabally är fortfarande junior, d v s har ett år kvar på college, men har bestämt sig för att ta steget till proffsbasketen redan nu. Kvar på Oregon blir hennes lillasyster, Nyara, som tvingas avstå det här spelåret på grund av skada.

I måndags, direkt eter Ionescus hyllningstal till Kobe Bryant på minnesceremonin, åkte hon iväg för att spela med sitt Oregon på bortaplan mot Stanford, i Pac-12 conference. Oregon vann med 74-66 och Sabrina Ionescu skrev historia när hon noterades för 21 poäng, 12 returer och 12 assister och därmed blev den första spelaren i collegebasketens historia, manliga spelare inräknade, att under karriären uppnå 2000 poäng, 1000 returer och 1000 assister.

Triple-doublen i matchen mot Stanford var den fenomenala Ionescus 26:e i collegekarriären. Rekord alla kategorier inom collegebasketen förstås. Den manlige spelare som har gjort flest uppnådde tolv. Och med sina 26 uppges Ionescu vara den spelare som i förhållande till antalet spelade matcher, har högst andel triple-doubles, alla proffs inräknade.

Sabrina Ionescu har en uppsjö av rekordnoteringar, som det skulle ta alldeles för lång tid att räkna upp här. Man kan bara konstatera att när hon lämnar collegebasketen senare i vår så har hon tagit en plats som en av de allra främsta genom tiderna.