Nyligen fick vi bekräftat att SBL Herr från och med nästa säsong får nya representationsbestämmelser. Fyra importer kommer att tillåtas per lag oavsett var de kommer ifrån. De nuvarande bestämmelserna i båda ligorna säger att minst hälften av spelarna som skrivs in i matchprotokollet skall vara ”hemmafostrade”. Upp till sex utländska spelare kan man alltså klämma in i laget, av vilka max tre får komma från länder utanför EU.

Man får anta att de nya bestämmelserna, som nu, kommer att gälla per match, och att inget egentligt hinder finns för att ha fler utländska spelare i truppen.

Överlag har förändringen mottagits väl och intressant är att initiativet kommer från herrarnas ligaförening, som utarbetade förslaget under hösten. Och nyligen klubbade förbundsstyrelsen beslutet.

Och hur blir det då med SBL Dam? När beslutet om SBL Herr blev offentligt tycks ingen aktivitet i samma fråga ha skett på damsidan. I all hast anordnades ett telefonmöte mellan klubbarna och damernas ligaförening, då det häpnadsväckande nog var flera klubbar som var helt ovetande om vad som pågick på herrsidan. Det märkliga är ju att tre klubbar har både dam- och herrlag i ligan. Inga kommunicerande kärl tycks ha funnit någonstans.

Damsidan hamnade alltså, som så ofta i bakvattnet. Att damligaföreningen på telefonmötet inte var beslutsmässig var ganska självklart. För många var det ju en nyhet att något ens var på gång. Och självklart behövde representanterna tid att diskutera och förankra saken i sina föreningar. Det framkom också att det preliminärt fanns olika synpunkter mellan klubbarna. Några diskuterade i termer av att man i SBL Dam skulle tillåta max tre utländska spelare, vissa t o m två. Stor enighet tycks ändå ha rått om att en ändring av de nuvarande reglerna var önskvärd.

Eftersom den demokratiska processen måste ha sin gång i klubbarna fanns inte längre tid att genomföra beslutet till nästa säsong i SBL Dam, då det också krävs ett förbundsstyrelsebeslut. Brist på kommunikation i det svenska basketsamfundet, där alla i den lilla plaskdammen i alla möjliga andra frågor oavbrutet pratar med varandra, var alltså den egentliga anledningen till att förändringen inte kunde genomföras i damligan till hösten.

Nu blir det alltså oförändrade regler i SBL Dam nästa säsong. Och även om man hade lyckats komma till ett beslut om max fyra utländska spelare, så hade det inte gjort någon egentlig skillnad mot dagens läge, för den enda klubben med fler än fyra importer är A3.

Det goda i det onda med processen på damsidan är att man nu hinner tänka igenom saker och ting ordentligt och förhoppningsvis landa i beslut att gå ner till max tre importer, möjligen två. Det vore givetvis det rätta att göra, med hänsyn till allt man bör ta i beaktande. Att det slutar så är dock högst osäkert. Klubbarna som deltar i Europaspel driver t ex en linje om att anpassa reglerna till FIBA:s regelverk, som ser lite annorlunda ut.

Under tiden trampar SBL Dam på och nu är det inte långt kvar tills slutspelet börjar. Och vi upplever med förlov sagt en annorlunda säsong. Under många år har ju A3 och Luleå dominerat i stor stil. När något lag, vid något enstaka tillfälle, lyckades besegra de norrländska giganterna, så var det att betrakta som en jätteskräll.

Den tiden tycks vara förbi. Luleå har visserligen bara två förluster så här långt, men A3 redan sex. Det är närmast vardagsmat att de båda får på nöten. Och i cupens Final Four lyckades inget av dem ta sig till finalen, som ju vanns av Alvik över Högsbo.

När Högsbo i våras tog sig ända till finalen i SBL Dam, var det som om en mental spärr släppte, inte bara hos dem. I flera lag fick man blodad tand och insåg att det var i högsta grad möjligt att välta de stora elefanterna. Faktum är att cupvinnaren Alvik just nu framstår som den stora favoriten. Med Klara Lundquist tillbaka och nu senast, när Martina Stålvant blev spelklar efter sin skada, finns ingen anledning att ändra på det tipset. Coach Ioannidis har nu både rejäl spets och bredd i laget. I lördagens match, mot Eos, Alviks första efter landslagsuppehållet, hade dock laget vissa bekymmer att producera framåt. Lite rostigt var det, men det räckte med att hålla motståndarna på 39 poäng. Stackars Eos, som nu har Dayshalee Salaman ur spel resten av säsongen, lyckades bara sätta fyra tvåpoängare på hela matchen, på 35 försök.

Men det är fler än Alvik som är med i matchen och vill utmana. Självklart Högsbo, som spelat strålande hela säsongen och just nu leder en lite haltande tabell, men också Norrköping, som slagit A3 två gånger, och så Telge som gjort det en gång. Högsbo visade styrka när de i söndags slog A3 på bortaplan. Högsbo fortsätter att hålla ställningarna trots att man fått viktiga Elin Fredriksson långtidsskadad.

I A3 gjorde nya Mackenzie Engram debut och verkar ha motsvarat förväntningarna. Eftersom både hon och Stefanie Yderström är nya i laget kommer det att ta lite tid innan allt sätter sig som lag för A3, om det ens gör det. Tycker för övrigt att Yderström förvånansvärt snabbt kommit i bra matchform med tanke på hennes långa matchuppehåll. Och att hon ger laget bättre balans är klart.

Att A3 ”gjorde sig av” med både Drummer och Lawrence har förvånat många. Båda är ju egentligen väldigt dugliga spelare som man hade kunnat få ut mycket av. Ryktena som cirkulerar om det hela är att uppbrotten istället handlade om att de båda amerikanskorna inte kom överens med varandra, till den milda grad att först den ena, sen den andra, helt sonika lämnade klubben. Men vem vet? Frågan är om Engram och Yderström har potential att ge A3 mer än Drummer och Lawrence, med de båda senare i bra form. Det återstår att se. Att A3, med sin fortsatta ekonomiska ryggsäck, skulle ha råd att förstärka ytterligare förefaller inte sannolikt.

Spännande att se blir vem som vinner kampen om fjärdeplatsen när grundserien är färdigspelad. Det lag som hamnar utanför tappar ju hemmaplansfördel genom hela slutspelet. Det står ju mellan Norrköping, Telge och A3. Även om A3 ligger sämst till för närvarande, så måste Telge och/eller Norrköping spurta bra, för A3 har ett rejält lätt program kvar. Högst sannolikt går de rent i sina fem sista matcher, om nu inte Wetterbygden kan ställa till det för Umeålaget i Huskvarna på lördag.

Luleå hade stora besvär med att besegra Telge på hemmaplan i söndags. En trea av Nnamaka i slutminuten tog Luleå till förlängning och den lyckades de enkelt vinna. Med Vanloos inträde och Nyströms återkomst har även Luleå hela sitt lag på plats. Nu har Sandberg lag att spela med och måste ses som utmanare nr 1 till Alvik, tätt följda av Högsbo.

Även kampen om den sista slutspelsplatsen har hårdnat. Eos håller den just nu, men har ju en förfärlig formkurva utan en enda seger sedan i oktober, med undantag för vinsten med 20-0 mot Mark efter Kinnaklubbens licenstrassel. Visby greppade det sista halmstrået i lördagens seger mot Uppsala i en match som möjligen var en av årets sämsta tillställningar. Uppsala måste nog ses som uträknade, liksom Visby, som har Mark, Luleå, A3 och Alvik kvar.

Allt kommer nog att avgöras av Marks två matcher mot respektive Visby (b) och Uppsala (h). Vinner Mark de båda matcherna kliver de nog förbi Eos, som har fyra besvärliga matcher kvar (Norrköping, Luleå, Telge och Högsbo). Men samtidigt, Visby kan ”rädda” Eos om de skulle lyckas slå Mark.

Skall man drista sig till att tippa hur grundserien slutar så får det bli på det här sättet:
1. Alvik
2. Luleå
3. Högsbo
4. A3
5. Norrköping
6. Telge
7. Wetterbygden
8. Eos
9. Mark
10. Visby
11. Uppsala

Skulle det tipset falla in får vi alltså kvartsfinaler som ser ut så här:
Alvik-Eos
Luleå-Wetterbygden
Högsbo-Telge
A3-Norrköping