Elva dagar återstår till EM-slutspelet, där Sverige för övrig spelar turneringens första match, torsdagen 17 juni kl. 12.00, mot Slovakien. Det rumphuggna svenska laget har nu klarat av sina träningsmatcher. Nu återstår bara lägerdagar med finslipning innan avresan till Valencia 13/6.

De två sista träningsmatcherna, i Mulhouse, skulle ha spelats mot Frankrike och Turkiet, men det turkiska landslaget blev inte godkänt för inresa p g a de franska restriktionerna. Turkarna tycks inte ha skött sina covidåtgärder på föreskrivet sätt, och frågan är om de hinner ordna upp allt som krävs för att komma iväg till gruppspelet, som för turkarnas del avgörs i Strasbourg.

Så i stället blev det två matcher mot Frankrike. Det blev två förluster som får betraktas som hedersamma. Att förlora mot de franska favoriterna med 16 respektive 20 poäng är faktiskt inte fy skam. Majoriteten av lagen i slutspelet skulle nog anse att en förlust med 20 poäng mot fransyskorna är anständig.

Det skulle kunna hävdas att Frankrikes hade kunnat vinna större eftersom de spelade runt en hel del, men det gjorde ju även Sverige. Dessutom: Frankrike ställde upp med de tolv spelare som kommer att representera landet i EM. Valerie Garnier har ju varit först ut av alla att spika sitt EM-lag och alla var nog sugna på att visa att de förtjänar minuter i mästerskapet. Sverige däremot hade med sig 14 spelare till matcherna, som man roterade på under fredagen och lördagen.

Nej, det går inte att säga annat än att det här svenska laget levererar på en bra nivå, t o m över förväntningarna. Marco Crespi och hans stab har ju tvingats lägga om spelet helt och hållet, med tanke på att de tre största pjäserna saknas. Och det måste man säga har lyckats bra. Man spelar snabbt och tvekar inte att ta tidiga avslut. Offensivt handlar det, i brist på tunga insidekort, om attacker och trepoängsskytte.

Försvarsmässigt vill man spela aggressivt och ofta dubbla inside. Det lyckades bra i träningsmatcherna, även om det också kostade en del mot det stora och rörliga franska laget, som trots dubblingarna fick många poäng på till synes enkla cuts. Men lätt var det sannerligen inte, i synnerhet inte för de större svenska tjejerna, som måste kämpa med världsspelare som Gruda och Ciak inside. Men åter, de svenska spelarna gjorde vad de kunde, frontade ofta de stora och fick hjälp av medspelarna.

Nathalie Fontaine, Binta Drammeh och Klara Lundquist gjorde sina första minuter under den här samlingen. Det blev lite blandad kompott för de tre som man måste anse som givna i EM-truppen. Mest ringrost syntes hos Drammeh, vilket inte är så märkligt. Hon har ju haft skadebekymmer och har spelat väldigt lite på vårsäsongen. Det blir nu en kamp med tiden när det gäller att få Drammeh i stridsdugligt skick till EM-slutspelet.

Även Lundquist hade det lite kämpigt mot fransyskorna, men varken för henne eller Fontaine skall det vara någon fara med att komma i normalt slag. Ännu finns dock inte det sprutt i benen som man är van vid hos Lundquist, men motståndet i Mulhouse var ju inte heller av det vanliga slaget. Varken Lundquist eller för den delen, Mathild Ekh, kunde ju profitera på sitt attackspel på det sätt som de kan i den svenska ligan.

Inom kort måste Crespi banta ned truppen till tolv spelare, det antal som får åka till slutspelet. Jag tror inte att han har särskilt många saker att fundera över, nu när varken Zahui, Magarity eller Halvarsson kan vara med. Magarity och Halvarsson är ju inte speldugliga, medan det trots allt är lite märkligt att Zahui inte ställer upp. Hon spelar ju för fulla muggar i WNBA, tycks inte ha några bekymmer och har inga problem att vara på planen 30+ minuter för Los Angeles. Och något behov att visa upp sig i WNBA har hon ju inte, eftersom kontraktet med Fenerbahce till hösten redan är klart.

Crespi är tvungen att prioritera snabbhet och kämpaglöd när han tar ut de tolv som skall spela EM. Och alla luckorna gör att flera av de yngre nu får chansen att visa upp sig på den yppersta Europanivån och skaffa viktiga erfarenheter.

Man kan nog utgå ifrån att Crespi resonerar i de här banorna: Givna är förstås tvillingarna Eldebrink, Kalis Loyd och Nathalie Fontaine. Dessutom tar han med Binta Drammeh, som ju är kapabel att leverera under normala omständigheter. Samma sak är det med Klara Lundquist. Även Ellen Nyström blir en av de tolv i kraft av sin rutin och mångsidighet, och utan tvekan också Matilda Ekh, som vi numera kan betrakta som given i landslaget.

Utropstecknen under träningsmatcherna har varit Allis Nyström, Emma Johansson och Stephanie Visscher. Nyström gör inte mycket poäng, men ett jättejobb under korgarna, i returtagningen och screensättningen, och skall självklart med till EM. 18-åriga Emma har av naturliga skäl en del att slipa på fortfarande, men tar stadigt kliv i sin utveckling och är definitivt värd en plats i laget. Hon ger allt i alla situationer och sådant kommer att behövas. Visscher är en tuff, orädd och företagsam spelare som sannolikt kommit till landslaget för att stanna, och skall naturligtvis in i laget redan nu.

Därmed återstår bara en plats, som måste gå till en av de större spelarna. Jag tror att Crespi ger den till Paulina Hersler och att Elin Gustavsson inte tar en plats den här gången. Och samma öde drabbar Lovisa Hjern. Ute ur bilden sedan tidigare är Josefin Vesterberg och Cajsa Uhrström. Om Sverige ställer upp med de nämnda tolv spelarna så blir det alltså EM-debut för sex av dem.