Att den kanadensiska basketen står stark vet vi, inte minst på damsidan, där landet är rankat fyra i världen. Vi fick stifta närmare bekantskap med det kanadensiska laget under OS-kvalet i Belgien, då det gick obesegrat genom turneringen, inklusive en vinst mot Sverige med 30 poäng. Kia Nurse är den stora stjärnan i Kanada, men en spelare som länge abonnerat på en landslagsplats är guarden Miah-Marie Langlois, som ju spelade en säsong i Luleå.

Samantha Cooper, som förra säsongen vann både skytte- och returtagningsligorna i SBL Dam, kommer också från Kanada. Hon har representerat sitt land på U18- och U19 nivå, men inte lyckats slå sig in i seniorlandslaget. En som har en plats i Kanadas ”utvecklingslandslag” är dock Ceejay Nofuente, som skall göra sin andra säsong i Högsbo.

När Kanada förra året deltog i den panamerikanska mästerskapen spelade de med ett lag som var en blandning mellan A- och utvecklingslandslagen. Där var Nofuente med, liksom Cassandra Brown, som skrivit på för Södertälje. Båda hade dock ganska blygsamma roller i laget. De spelade 10-15 minuter och Kanada slutade sexa i turneringen.

Liksom Cooper kommer Brown till Sverige från spel i Luxemburg. Och båda är liknande spelartyper, bra skyttar och poänggörare. Kanske kan Brown axla lite av Coopers kanadensiska mantel i Sverige, men vi kan nog inte förvänta oss att hon blir lika dominant som Cooper, som är tuffare under korgarna och en bättre returtagare. Cooper ledde Grengewald till ligatiteln i Luxemburg och utsågs till MVP i finalerna, innan hon kom till Sverige. Brown å sin sida spelade förra säsongen i T71 Dudelange och fick aldrig chansen att göra samma sak. T71 var tvåa i grundserien när spelet avbröts.

En attraktion lär Cassandra Brown i alla fall bli i ligan och en pusselbit som passar fint i Södertäljes lagbygge. Hon kommer med fem års erfarenhet av spel i Slovakien, Polen och Grekland innan hon hamnade i Luxemburg.

I dagsläget är 28 nykomlingar klara för spel i SBL Dam. Och några till kan det nog bli. Allra flest har förstås nykomlingen Helsingborg, där flera spelare från laget i BED förra säsongen får chansen till ligaspel.

Ligadebutanterna spänner åldersmässigt från 15 till, ja faktiskt, 40. Det är den respektabla ålder som Wetterbygdens Selma Delibasic har uppnått när hon skall göra sin första säsong i ligan. Men någon duvunge är Delibasic sannerligen inte, efter sina 17 år utomlands, varav fyra på college och 13 i italienska och spanska klubbar.

Alla rookies kommer naturligtvis inte att få spelminuter i närheten av Delibasic, men det finns ett antal som säkerligen kan göra avtryck. Förväntningarna är t e x höga på Freja Werth (Luleå), som t o m förväntas bli en ”ny” Matilda Ekh. Många är också spända på vad Matildha Ågren (Helsingborg) kan åstadkomma i ligan efter flera fina säsonger i BED. Debbi Alem (Wetterbygden) är en annan som förväntas etablera sig i ligan.

Bland de allra yngsta finns ett flertal intressanta och lovande spelare med meriter från de yngsta landslagen, som blir spännande att se, t e x Wilma Sörensen (Mark), Makolla Bagayegou (Högsbo) och Edessa Noyan (Södertälje).

Idag nåddes vi av meddelandet att Eos och Xavier Hernandez går skilda vägar. Hernandez fick förra säsongen hoppa in i rollen som head coach i Eos och var tänkt att leda laget även den kommande säsongen.

Enligt uppgift är det klubben som har tagit initiativet till separationen och tagit beslutet i samförstånd med Hernandez. Anledningen uppges vara att coachen har agerat på ett sätt som är i strid med Eos värdegrund. På vilket sätt han skulle ha gjort det har inte framkommit.

Tills vidare kommer den assisterande, Irene Otamiri, att ha rollen som head coach. Klubben söker en efterträdare till Hernandez och helt uteslutet att det till slut blir Otamiri, som bland annat har en lång karriär som elitspelare bakom sig, är det kanske inte. Men då måste en del praktiska saker lösas. Otamiri arbetar t e x heltid vid sidan av sitt coachuppdrag, vilket nog blir svårt att förena.

Fem lag är klara för slutspelet i WNBA. Ett av dem är Chicago, vars ryggrad består av den dynamiska duon Courtney Vandersloot och Allie Quigley, två av de absolut främsta spelarna i ligan. Point guarden Vandersloot, av många betraktad som den ledande spelaren i världen på sin position, satte nyligen nytt assistrekord i WNBA, med 18 i en och samma match. Hon slog därmed ett 22-årigt rekord, som innehades av Ticha Penicheiro och löd på 16.

Typiskt nog var det den 17:e målgivande passningen från Vandersloot i rekordmatchen mot Indiana som gick till Quigley, en skytt av högsta klass. Hon är den spelare som gjort mest poäng någonsin i Chicago Sky, massor av dem serverade av Vandersloot när hon kommit runt stagger screens och på pin downs.

Vid sidan av att de spelar tillsammans i Chicago har Vandersloot och Quigley annat gemensamt. De är lagkamrater även i det ryska storlaget UMMC Ekaterinburg och är också gifta med varandra. Men i det amerikanska landslaget kommer vi aldrig att få se dem, eftersom båda har låtit sig naturaliseras i Ungern, trots att de knappast satt sin fot där, och spelat med deras landslag.

För Quigley, som fyllt 34, har det aldrig varit aktuellt med landslagsspel för USA. Hon har visserligen spelat i WNBA sedan 2008, men förde i flera år en undanskymd tillvaro i ligan. Det är först de senaste fem åren hon verkligen ”blommat ut” och utvecklats till en världsspelare.

Med Vandersloot har det varit annorlunda. Hon var flera gånger uttagen i landslagstruppen, men fick aldrig chansen, beroende på att konkurrensen helt enkelt var för tuff. Den unga Vandersloot hade oturen att vara samtida med guardtrion Sue Bird, Diana Taurasi och Lindsay Whalen, alla legendariska amerikanska spelare, som länge prenumererade på bakplansplatserna i USA.

Som med Quigley, har den nu 31-åriga Vandersloot, år för år tagit steg i sin utveckling. Efter collegetiden på Gonzaga valdes hon som trea i draften 2011 och har spelat i WNBA sedan dess, och alla säsonger utom en i Europa. Redan tidigt märktes att hon var något utöver det vanliga. Hennes först europeiska klubb var Besiktas i Turkiet, som spelade i samma grupp som Telge i Eurocup.

Besiktas vann förstås båda mötena lagen emellan. Vandersloot var den som styrde och ställde, och styrde tempot i matcherna. Telge var riktigt bra med vid några tillfällen, i synnerhet i matchen i Istanbul, men vid de tillfällena skruvade amerikanska upp tempot i stort sett på egen hand och såg till att återställa ordningen.

Men kan Chicago vinna WNBA  i år? Det kan laget knappast, trots den dynamiska duon. Skador och sjukdomar har gjort att Chicago inte haft det nödvändiga djupet i sin rotation under grundserien och tvingats gå väldigt hårt på en liten kärntrupp. De viktiga Diamond DeShields och Azura Stevens har t e x varit borta de senaste matcherna och Stephanie Dolson har också missat mycket. Alla tre måste tillbaka om det skall bli något gjort i slutspelet.

Något slutspel blir det dock inte för New York Liberty, som efter torsdagens förlust mot Atlanta, står kvar på bara två vinster i årets liga. Det finns en mikroskopoisk chans att det skall ordna sig, men i praktiken tar säsongen för NY, och därmed för Amanda Zahui, slut 13 september.

Det har varit höga berg och djupa dalar för Zahui det här spelåret. Utropstecknet var förstås när hon med 21 returer mot Las Vegas var nära att sätta WNBA-rekord. Vad gäller returer har svenskan motsvarat förväntningarna och hittills snittat 9,2, vilket är karriärsbästa. Även poängmässigt snittar hon, med 9,6 per match, mer än hon gjort någon annan säsong i WNBA. Hon har dock inte lyckats hålla en stabilt bra nivå i poänggörandet. Det har t e x varit ett par matcher med 20+ poäng, men lika många med bara två poäng.

Ingen hade förväntat sig att det unga och rookietunga New York Liberty skulle kunna hävda sig i årets WNBA. Och inte blev det bättre av Sabrina Ionescu skadade sig efter bara tre matcher. Men laget har framtiden för sig och i nästa års draft kan NY fylla på med ytterligare friska krafter, då de har en ”lottery pick”, d v s får välja som en av de fyra första. Vem vet, kanske får vi se finskan Awak Kuier i New York nästa år, bredvid Amanda Zahui?