Det må vara att SvT sänder ett flertal matcher från SBL Dam den här säsongen, men deras public service-kollegor på Sveriges Radio tycks inte dela intresset för ligabasket, i alla fall inte den kvinnliga. I söndags, då två ligamatcher spelades, satt jag i bilen och hade sportradion på.

Som vanligt på söndagarna varade sportsändningen under många timmar, men jag kunde inte någon gång uppfatta att resultaten i basketmatcherna meddelades, inte ens i sammanfattningen i slutet då man redovisade hur det hade gått i alla tänkbara ligor, på alla nivåer, i alla tänkbara idrotter. Men inte basketresultaten.

SR kan naturligtvis inte ha resurser att bevaka allt, särskilt inte på den här tiden på året, då sommar- och vinteridrotterna går in i varandra. Men att inte ens nämna damligaresultaten är svagt, med tanke på att det svenska damlandslaget just nu är rankat topp 20 i en världsidrott och vi har ett antal spelare på hög nivå i internationellt spel. Man blir faktiskt lite vemodig när man tänker på den gamla goda tiden, då Kenneth Range höll basketställningarna på SR och allt som oftast syntes i kommentatorsholken i Täljehallen, direktrapporterande från damligan i sportradions sändningar.

Tänka sig, efter flera års harvande i botten av ligatabellen är Uppsala efter två omgångar i delad ledning. Det är nya tider nu. Flera fina värvningar, som tycks passa bra ihop, har ändrat trenden, framför allt de av Kristina Puthoff-King, Crystel Bittar, Zenta Melnika och Amanda Tivenius.

Men veteranen Tina Stenerud Moen bidrar också, och är klart bättre än hon var under åren i Alvik. Och en som tycks trivas fint i den nya omgivningen är Ellinor Holmberg. Mot Visby, på bortaplan, i fredags, hade hon dock inte sin bästa dag i skyttet. Det spelade ingen roll den här gången, eftersom Uppsala, för dagen utan Klaudia Lukacovicova, var helt överlägsna.

Även om Visby saknar det nödvändiga djupet i laget tycker man att de borde kunna stå upp bättre och få ut mer av det material de har. Det är sättet Visby spelar på som är problemet. Laget behöver mycket mer fokus på detaljerna i spelet i båda ändarna av planen, och en avsevärt mer utstuderad taktik i matcherna. Som det ser ut just nu kommer Visby åter att missa slutspelet. Därom råder inga tvivel.

Uppsala har däremot vind i seglen. Det återstår att se hur de klarar av säsongen som helhet. Det gäller att ha fötterna på jorden.

I ett skede under den andra halvleken mot Visby åkte Uppsala på en offensiv foul. I Visbys följande anfall drog en Uppsalaspelare på sig en foul, som var helt uppenbar. I ledning med nästan 40 poäng tycker man att det var onödigt, t o m olämpligt, att från Uppsalabänken börja tjafsa och ifrågasätta domarnas beslut, och, vad det verkade, hävda att även den foulen var offensiv. I det läget kan man faktiskt överse med en simpel foul som man drabbas av, vare sig den är kontroversiell eller inte.

”Vi är bara engagerade. Rätt skall vara rätt”, sa en Uppsalaspelare om saken. Alla får tycka vad de vill, men min åsikt är att det vore ytterst märkligt om engagemang mättes i hur mycket man gnäller på domarna. Då skulle vi vara illa ute.

Och att klaga på ett domslut slutar ju ytterst sällan i att domarna ändrar sig. Därför är det meningslöst att lägga energi på domsluten. Den här gången hade man dessutom inte rätt i sak och var helt fel ute med protesterna. Och naturligtvis ändrades inte domslutet.

Oavsett vilket lag som är inblandat så går det för övrigt inte att hitta en coach eller spelare som tycker att deras lag blir rätt behandlade av domarna, för spelarna i det egna laget har aldrig orsakat en foul. Aldrig någonsin. Det är bara motståndarna som gör det. Oavbrutet. Om ändå bara ”de usla” domarna kunde se det!

Men det är nya tider i ligan även på andra sätt än Uppsalas framgångar. Efter att ha dominerat ligan under flera år verkar A3 och Luleå helt halsstarriga. Ingen räds dem nuförtiden. A3 klarade, efter stora besvär, av att vinna på hemmaplan mot Eos, efter grundstötningen i Luleå i första omgången. Och Luleå i sin tur blev helt avklätt av Norrköping i lördags.

Det var Lovisa Hjern och Chanelle Molina som hade stor show med sina 30 respektive 28 poäng. Hjern fick ett lyft förra säsongen i Wetterbygden och fortsätter glädjande nog att utvecklas. Hjern är bra på att styra tempot i matcherna, men den företagsamhet hon nu visar i anfallsspelet är anmärkningsvärd. Hon gör poäng på alla sätt och vis. Med Hjerns nuvarande arsenal har Norrköping och coach Taylor Lundberg, utöver de tre amerikanskorna, många hot och alternativ till sitt förfogande.

Att Molina skulle bli ett vasst kort stod klart så snart Norrköping hade rekryterat henne. Hon har under sin collegetid spelat för Washington State och har fina siffror med sig därifrån. Hennes skola var inte den bästa, men just att hon kunnat hävda sig när hon matchat mot de bästa collegespelarna är en stark merit.

Pac 12 conference, där Washington State spelar, är den högst rankade och starkaste av de 32 collegeligorna. Den som gör ifrån sig bra där är helt enkelt en riktigt skicklig spelare. Det är en helt annan sak att komma till den svenska ligan efter att ha varit stjärna i Metro Atlantic, Big Sky eller Mountain West. Det betyder inte på något sätt att man kommer att dominera i den svenska ligan.

Och tänka sig, det är efter två omgångar svenskt i topp i skytteligan. Paula Juhlin, som varit med länge i ligan, men har en förmåga att bli bättre år för år, har tagit täten med 29,5 i snitt, före Emma Stach (26,5) och Chanelle Molina (26).

Vi får se hur Juhlin står sig framöver. Det kommer att hänga på hur många avslut hon kommer att få i Alvik framöver. Hittills har det ju blivit många, eftersom Shanity James ännu inte spelat, och Janel McCarville och Elin Ljunggren gjorde sina första minuter för säsongen i helgen. Men när alla är igång så är det många som skall dela på kakan i Alvik. Även Klara Lundquist skall ju naturligtvis ha sin beskärda del.

Lundquist leder för övrigt assistligan med 7,5 i snitt och den starka svenska säsongsinledningen märks även bakom Juhlin i skytteligan. Ytterligare två inhemska spelare är på topp tio: Lovisa Hjern (sjua) och Klara Lundquist (nia). Och ser vi till topp 15 så klämmer sig Evelyn Ovner (tolva) och Matilda Ekh (femtonde) in där. Det vär länge sedan vi såg en så stark svensk representation i skytteligans topp.