Då har jag till slut fått klarhet i vad som gäller för upp- och nedflyttning i SBL Dam. Grundförutsättningen är att ligan får bestå av högst 14 lag, d v s det antal som finns den här säsongen. Vidare gäller att de lag som slutar på platserna 13 och 14 i grundserien åker ur. Det innebär dock inte med nödvändighet att något lagen måste lämna ligan.

Det hela beror på om det finns lag i basketettan som vill och kan ta steget upp till ligan. De som vill upp måste visa att de är värda en ligaplats, sportsligt, ekonomiskt och organisatoriskt. Finns det inte lag i ettan som klarar de kriterierna kommer ett eller båda lagen på plats 13 och 14 i grundserien att erbjudas fortsatt ligaspel. Ett kvalspel blir bara aktuellt om det finns flera lag i basketettan som vill gå upp och klarar de ställda kraven.

Det är svårt att i dagsläget se några klubbar i BED som har ambitionerna att ta steget upp i ligan. Hälften av lagen i de båda ettanserierna består av RIG-, NIU- och farmarlag. Det är lag från de tre kategorierna som dominerar i tabellerna. Den enda ”fristående” klubben som är i närheten av att tillhöra toppen är Djurgården i norra ettan. Om DIF skulle vilja, och om de klarar kraven, står skrivet i stjärnorna.

Men egentligen är det ju nu ett gyllene tillfälle att ta steget upp, för den klubb som har allt på plats. Stalltipset blir ändå att inget lag vill/kan ta steget upp och att lagen som hamnar på platserna 13 och 14 i grundserien erbjuds att stanna kvar i ligan.

Nykomlingarna i år skäms i alla fall inte för sig. Borås har visserligen bara vunnit två matcher så här långt, men är med och tävlar i sort sett i varje match. Det fattas bara bredd och lite spets i spelarmaterialet för att det skall gå bättre. Och så bättre skytte utifrån. Bara 26 % på treorna skjuter laget, och då blir det svårt.

Östersunds har däremot inlett säsong strålande. Laget har åtta vinster på sina elva spelade matcher och har nu en segerrad på sex. Jämfört med Borås är Östersunds trepoängsskytte på en annan nivå. Östersund är enda laget i ligan som sätter fler än tio treor per match. Fem av spelarna snittar över 40 % och lagets snitt på treorna är imponerande 40. Då skall man betänka att Elvbo, som skjuter näst mest i laget, drar ned det hela med sina 25 % satta.

Treorna i all ära, men det är Östersunds anfallsspel som helhet som är det vinnande konceptet. Laget spelar snabbt, rörligt och ganska enkelt, utan större krusiduller. Östersund bollar inte gris i sidled, ute på perimetern, som man ser många lag göra. Man går konsekvent i djupet, via en screen, en cut, passning inside eller en attack. Och på kanterna står skyttarna och väntar. Den kombination är det väldigt svårt att försvara sig emot.

Hela förra säsongen gick till spillo för de båda nykomlingarna, när allt spel tidigt ställdes in. De fortsatte dock att träna hela spelåret, vilket de haft en enorm nytta av, möjligen Östersund mer än Borås. Det blev ett perfekt tillfälle att bygga upp fysiken, att rehabilitera skavanker och att nöta på olika saker. En ligacoach jag pratade med sa lite avundsjukt: ” Vilken dröm, att kunna träna en hel säsong utan en massa nedbrytande matcher”.

Högsbo har sett om sitt hus genom att ta tillbaka Ceejay Nofuente. Hon inledde det här spelåret i den tyska ligan, i Herner, och det är intressant att Högsbo lyckats locka tillbaka henne mitt i säsongen. Hennes siffror i Herner har inte varit i nivå med de hon hade förra säsongen i Sverige, då hon snittade 17 poäng, 6,6 returer, 7,4 assister och 3,6 steals för Högsbo.

Det är ingen tvekan om att Nofuente kommer att kunna ge Högsbo ett lyft såväl offensivt som defensivt. Man räknar med att hon skall vara spelklar till nästa match, som är på söndag, mot Helsingborg på bortaplan. Jonas Fredrikson säger på FB att laget behöver förstärka på guardpositionen och med Nofuente, som spelade i Högsbo såväl 19/20 som 20/21, kommer Högsbo att få mer offensiv kreativitet på bakplanen. Högsbo har ju haft svårt med produktionen framåt den här säsongen. Lagets offensiva rating hör till de allra lägsta i ligan. Högsbo vet vad de får i Nofuente, men visst kan man tycka att laget även är i behov av en stor kropp inside.

Snart är halva grundserien avklarad och i ligatabellen har ett tydligt gap uppstått, den mellan lagen på övre respektive nedre halvan. Sex lag har antingen två eller tre vinster och hoppet upp till Eos, som ligger på den åttonde platsen är tre vinster. De sämst placerade lagen måste snart börja röra på sig om man skall kunna lyckas täppa till luckan.

För både Borås och Wetterbygden är det t e x något av en ”ödesvecka”. De båda lagen möts på onsdag i Borås, och i helgen spelar Borås borta mot Uppsala, medan Sparks har hemmamatch mot Södertälje. Inget av lagen har råd att förlora båda.

Det är, som så ofta, en vecka fylld med ”fyrapoängsmatcher”. Förutom de nämnda möts Norrköping-Mark och Visby-Östersund på lördag. Helsingborg-Högsbo och Alvik-Luleå på söndag är också sådana. Frågan är om Alvik kan ge den suveräna serieledaren den första förlusten för säsongen? Måste jag tippa, så säger jag nej. Luleå vinner, och det gör också Norrköping, Högsbo och A3, som spelar borta mot Eos. Jag tror vidare att Uppsala kommer att kämpa ned Borås.

De mest ovissa matcherna är Borås-Wetterbygden, Visby-Östersund och Wetterbygden-Södertälje. Man vet inte riktigt var man har Wetterbygden, som förlorat många jämna matcher men totalt sett har underpresterat. Det känns som om det lika gärna kan bli två vinster som två förluster den här veckan. Jag håller Östersund som knapp favorit, trots bortaplan, mot Visby.

De utländska spelarna är i år fler än någonsin, och de dominerar mer än någonsin. Det finns ingen motsvarighet till Klara Lundquist den här säsongen, vilket syns i statistiksammanställningarna. Bara en svensk spelare återfinns bland de 15 bästa i skytteligan, Elin Ljunggren på plats 15. Bland de 20 bästa är de två, för Amanda Tivenius är på plats 20.

Tittar man i returtagningsligan, så är det annat. Sex svenskor slår sig in bland de 20 bästa. Lite hårddraget kan man säga att importerna har bollen och tar avsluten, medan svenskorna får ägna sig annat: att passa bollen och gå på returerna. Någon måste ju göra det jobbet också.