Idag, onsdag, började spelet i damernas sista EM-kvalbubbla. Belarus, som har ett tufft program, med tre matcher på fyra dagar, mötte Polen, och läget i grupp F spetsades till ytterligare. Polen lyckades vinna matchen med 68-56 och tog sin första seger i kvalserien. Med två matcher kvar i gruppen kan det mycket väl hända att GB, Belarus och Polen slutar på lika många vinster. Polen ligger dock mest prekärt till, även om de skulle klara att ta ytterligare en vinst. De har just nu -28 i målskillnad och det kommer inte att räcka på långa vägar.

Belarus har ett väldigt stort lag, med flera meriterade spelare, men är väldigt tunt på guardsidan. Det är därför de naturaliserat amerikanskan Alex Bentley, men hon fick av någon anledning inte ens spela 20 minuter. Och då gick det som det gick, för Polens två veteranguards, Kastanek och Gajda, kunde härja fritt när Bentley satt på bänken.

På torsdag drar det igång på allvar, med 14 matcher, av vilka Montenegro-Sverige startar 17.40. Och vad skall vi tro om den matchen, där så mycket står på spel? Montenegro har kniven på strupen och måste vinna för att kunna nå slutspelet. För Sverige, som redan är klart för detsamma, handlar det om att få bästa möjliga seedning till slutspelet. En seger skulle innebära att Sverige skulle seedas i grupp 2, kanske t o m grupp 1. En förlust, i synnerhet om den blir större än 13 poäng, kan innebära att man halkar ned i tredje seedningsgruppen.

Man vet aldrig hur det slutar förrän slutsignalen har ljudit, men så här på förhand råder det ingen tvekan om att Montenegro bär favoritskapet. Montenegro spelar på hemmaplan och till det här fönstret fått tillbaka sin mest meriterade och bästa spelare, Jelena Dubljevic. Kan hon verkligen tillföra så mycket till Montenegro att hon blir en avgörande faktor? Ja, det tror jag faktiskt. Hon är en jätteförstärkning för det här montenegrinska laget. Jag skulle tro att de flesta inte vet eller förstår hur bra Dubljevic är.

Hon är en 190 cm lång power forward, med en väldigt fin rörlighet, en giftig scorer med en fullödig anfallsarsenal, inte minst på halvdistans och nära korgen. En och annan trea drar hon också i. Och returtagningen går inte heller att klaga på. Nyligen i Eurocup, mot Brno, noterades Dubljevic för 16 returer. Möjligen är hon, vid 34 års ålder, inte längre lika kvick som i fornstora dagar.

Numera spelar Dubljevic i Elazig i Turkiet, en liga hon tidigare vunnit med Galatasaray. En seger i WNBA har hon också, med LA Sparks. Förutom spel i många stora europeiska klubbar gjorde hon en säsong i Kina. Det var efter tiden i Galatasaray, då hon hade Marina Maljkovic som coach. Dubljevic var lite av en favoritspelare för den serbiska landslagscoachen, och när hon fick ett uppdrag i Kina tog hon med sig Dubljevic dit.

Spelet i Debljevics klubblag är oerhört styrt, men i landslaget kommer hon nog att få en friare roll och ha grönt ljus. Då lär hon komma ännu mer till sin rätt, och det vill nog till att Crespi funderar ut hur de svenska spelarna skall hantera Dubljevic.

Medan Montenegro fått förstärkning kommer Sverige med ett decimerat lag. Zahui och Drammeh är skadade, och den covidpositiva Klara Lundquist kunde inte ens åka iväg till kvalfönstret. Och på hemmaplan finns Ellen Nyström, som skulle ha varit given, men inte prioriterar landslagsspel. Man kan även hävda att Danielle Hamilton-Carter saknas, liksom Farhiya Abdi, som länge varit bofast i landslaget.

Sverige vann på hemmaplan med 13 poäng, en marginal som inte på något sätt är säker. Och alla minns ju matchen i Malmö, då Montenegro vann de båda sista perioderna och närmade sig ordentligt på slutet. Det var en svensk forcering under de sista minuterna som till slut skapade luckan mellan lagen.

Att påstå att det svenska laget är underdogs på torsdag är nog ingen överdrift. Det mesta talar faktiskt för en hemmaseger, men låt oss hoppas på en bra match där det svenska laget än en gång kan överraska oss och fixa gruppsegern, i bästa fall t o m gå obesegrat genom EM-kvalet.

Bara tre länder, vid sidan av arrangörerna Spanien och Frankrike, är än så länge klara för EM-slutspelet: Sverige, Belgien och Serbien. Ytterligare några lag kan fixa avancemanget redan på torsdag genom att vinna, medan ett par länder sitter i klistret ännu mer än Montenegro, bland dem de stora basketnationerna Turkiet och Litauen, som spelar i samma kvalgrupp.

Både Turkiet och Litauen kan komma upp i maximalt två vinster i kvalet, ett resultat som inte är särskilt konkurrenskraftigt. De båda lagen slåss om andraplatsen i gruppen, bakom Serbien. Litauen och Turkiet möts på torsdag kl. 16 och skulle Litauen vinna den, så sänker de Turkiet. Och det är inte omöjligt, i synnerhet som Turkiet måste klara sig utan sin guardstjärna Isil Alben. Men Litauen måste sedan besegra Serbien på lördag för att kunna ha minsta chans att nå slutspelet. Sammantaget talar en hel del för att både Turkiet och Litauen missar slutspelet.

Den turkiska landslagsbasketen har under ett antal år varit ordentligt på dekis, trots att landet har en av Europas starkaste ligor. Men just den saken har orsakat Turkiets problem. Ligan är extremt importdominerad och har länge varit sådan. De inhemska spelarna får begränsat med utrymme och ansvar. Det håller naturligtvis inte i längden. Lite av samma syndrom har för övrigt Ryssland drabbats av. Det stora basketlandet har inte ens varit i närheten av medalj i EM på senare tid. Att ha en stark liga, uppbyggd på importer, är ingen framgångsfaktor. I alla fall inte för landslagen.

Vad gäller Litauen är det en annan sak. Att de inte lyckas med sitt landslag är närmast ett mysterium. Litauen missade EM både 2017 och 2019 och i det här EM-kvalet går det lika illa. Ändå har Litauen flera spelare som spelar på hög nivå i starka europeiska ligor, t e x Gintare Petronyte (Venezia), Laura Juskaite (Valencia), Laura Miskiniene (Gdynia), Giedre Labuckiene (Girona) och Egle Siksniute (Izmit).

Flera, för sina lag, viktiga spelare, kommer att missa det här kvalfönstret. Vid sidan av svenskorna och Alben saknar Tyskland sina två bästa, Marie Gülich och Satou Sabally, som är skadade. Det är tungt och kan bli ödesdigert. Belgien har två tunga skador i Julie Allemand och Kyara Linskens, men Meesseman och de andra ställer upp, även om Belgien redan är vidare till slutspelet. Storbritannien skulle ha behövt Johanna Leedeham-Warner, som inte spelat på hela säsongen p g a barnafödande. Britternas avancemang hänger på en skör tråd och en seger mot Belarus på torsdag kommer att behövas för att det skall bli slutspel i sommar, för den brittiska målskillnaden är inte mycket att hänga i julgranen.

De två andra nordiska deltagarna, Finland och Danmark, kommer till kvalfönstret med tre förluster i bagaget och har ingen chans att nå slutspelet denna gång. Båda lagen har dock tagit ett litet kliv under kvalspelet genom att vinna var sin match. Finland slog Portugal och Danmark besegrade Rumänien. Danskorna, med sevärda stjärnan Marie Jaspersen i spetsen, får två bra matcher i veckan, mot Italien och Tjeckien. Det blir erfarenheter att ta med sig till nästa gång.

Sevärd är också den finska talangen Awak Kuier, som gör en riktigt bra säsong i italienska Ragusa. Det är Kuiers första år utomlands, och om några månader skall hon vara med i WNBA-draften, där hon allmänt tippas gå som en av de fem första. Finskorna möter Belgien och Ukraina i veckan och det blir nog lite för mycket för Finland, vars landslag nog ändå har framtiden för sig.