Svensk seger med 13 poäng, 68-55, mot Montenegro, är det ett resultat som räcker när lagen skall göra upp om gruppsegern i den sista kvalomgången? Det återstår att se. Returmötet i Montenegro spelas först 4 februari 2021. Innan dess kan mycket ha förändrats och förutsättningarna blivit helt annorlunda. Det viktigaste var ändå att det blev en svensk vinst i Malmö, även om det hade smakat med en lite större marginal.

Och det såg det onekligen ut att bli, av den första halvleken att döma. Den svenska ledningen var 19 poäng i pausen efter bara 24 gjorda Montenegropoäng. Det mesta pekade på en svensk seger med 30-40 poäng och man undrade i sitt stilla sinne om Montenegro ens skulle klara av Israel. Det var Montenegros första match i kvalserien med sitt delvis nya lag. Att de inte hunnit spela ihop sig kan möjligen förklara gästernas darriga inledning, för de fick inte mycket uträttat i början mot ett taggat Sverige. Inte minst naturaliserade amerikanskan, Markeisha Gatling, såg ut att ha såpa i händerna varje gång hon fick ett läge.

Montenegros coach, den sympatiska Jelena Skerovic, ville dock inte skylla på något sådant:
– Vi har tränat en hel vecka tillsammans på de saker som vi vill göra, så vi borde vara förberedda. Det fanns nog en del nervositet och anspänning i laget, men vårt spel fungerade inte alls i den första halvan. Vi fick inte i bollen och gav upp för mycket defensivt. Det går inte mot ett lag med så många kvalitetsspelare som Sverige.

Sverige tog för sig av det som gavs, utan att spelet på något sätt var bländande i första halvleken. Lag höll ihop det defensivt och gav inte bort något i returtagningen. Elin Eldebrink var det klart vassaste kortet framåt. Hon skrapade ihop tolv av sina totalt 16 poäng under de två första perioderna. Det är kul att se Eldebrink spela på det sättet, när hon kombinerar playmakerrollen med att skapa bra lägen åt sig själv.

Den förväntade storsegern kom av sig i den andra halvleken. Mitt i den sista quartern var den svenska ledningen nere på sju poäng och det började bli lite oroligt. Helt plötsligt såg Montenegro ut som ett lag som skulle kunna besegra Sverige på sin hemmaplan. Montenegro visade en helt annan offensiv kapacitet, men det var det svenska försvaret, som fungerat så bra i början, som i slutet hotade att stjälpa hela skutan. Att Sverige bytte på pick and roll såg ut som ett rejält risktagande. Det var oftast Amanda Zahui som hamnade långt fram i banan, försvarande på en guard, medan Gatling rullade mot korgen, försvarad av en svensk guard. Några gånger fick Montenegro utdelning i de situationerna, när det svenska försvaret inte klarade av de rotationer som krävdes, men lyckligtvis inte alltför många.

– Vi klarade tyvärr inte av att dra fördel av lägena när Sverige bytte på screenerna, sa Skerovic.

Det gick bra den här gången, för ett bättre lag än Montenegro hade straffat Sverige på ett helt annat sätt. Och till slut redde det ändå ut sig. Amanda Zahui petade i några viktiga poäng i slutminuterna så att Sverige kunde avsluta med 6-0 och skaffa sig bufferten med 13 poäng inför returmötet.

Precis som mot Israel kunde Sverige kontrollera returtagningen, vilket blev en viktig faktor i den här matchen. Inte minst den offensiva returtagningen var stark. Totalt 14 blev det och i det sammanhanget måste vi notera den betydelse som Regan Magarity kommit att få för det här svenska landslaget. Inte bara för returerna i sig, utan hennes uppoffrande spelstil i stort. Och tar hon inte returerna själv, så lyckas hon på något sätt rädda bollarna till laget, bollar som ofta ser ut att vara förlorade.

Och precis som i förra matchen nödgas vi konstatera att skyttet utifrån klickade betänkligt. 3/21 på treorna, alltså drygt 14 %, är direkt uselt. Vi får hoppas på att orsaken främst ligger i att normalt vassa skyttar som Frida Eldebrink, Abdi och Zahui är en bra bit från normal matchform. Men även en sådan som Drammeh tycks ha drabbats av stora skälvan i skotthanden. Den här grenen kan bara bli bättre, vilket den för övrigt måste inför utmaningarna som väntar i februari.

För stunden kan vi sammanfatta med att jobbet, trots stora luckor i trepoängsskyttet, är gjort efter de två inledande EM-kvalmatcherna. Sverige tog vinsterna som vi hade trott och hoppats på, och har gett laget en bra start inför resten av kvalet. Fortsättning följer, men det är först om ett år.