I ligans MVP-race får vi säga att två spelare är hetast just nu, Janel McCarville i Alvik och Samantha Cooper i Wetterbygden. Båda spelarna uppvisar fina siffror i statistikkategorierna vad gäller poäng och returer, och är de enda som mäktat med att göra double-double i alla spelade matcher. Fördel McCarville får vi ändå säga, sett till statistiken. Amerikanskan toppar ju också såväl assist- som effektivitetskolumnerna.

Men båda de här är ju mycket mer än siffror i statistiken. Båda gör enastående saker för sina lag och sina medspelare. McCarvilles egenskaper när det gäller spelförståelse och smartness är kända sedan länge, medan kanadensiskan Cooper ännu inte är lika bekant för allmänheten, men lär snart bli. Det handlar om en intelligent lagspelare som har en enastående förmåga att vara på rätt plats hela tiden och som arbetar fram lägen i samspel med sina lagkamrater och som samtidigt tar sitt ansvar som stjärnan i laget.

Innevarande säsong har vi ett rekordstort antal importer i ligan. De inhyrda legionärerna är 37 till antalet, d v s fler än tre par lag i genomsnitt, mer än någonsin tidigare. Det är inte i närheten av herrarnas liga, men när alla rustar sig till tänderna på det här sättet i en liga där de samlade resurserna är minst sagt begränsade, kan man i sitt stilla sinne undra om det hela är riktigt vettigt. Låt oss hoppas att ingen klubb bränner sig, lever över sina tillgångar och hamnar i en ekonomisk situation som det är svårt att ta sig ur.

I antalet 37 har jag räknat in de importer som skall finnas i lagen men ännu inte satt sin fot på planen. Och det är några stycken. Högsbo håller t ex på med att rekrytera en en ny utländsk spelare, Natisha Hiedeman har ännu inte spelat för Luleå, och heller inte Terae Briggs för Mark, Shanity James för Alvik, Malica Monk för Uppsala eller Tayler Mingo för Telge. Mingo, som tidigare spelat i Telge men också haft en sejour i A3, har tränat med Telge en tid men haft svårt att hitta en klubb utomlands och fann väl för gott att till slut stanna i Telge för att ha någonstans att spela och få lön.

Den här gången toppar A3 formrankingen, i kraft av sina segrar över Luleå och Alvik. Frågan är vilka växlar man skall dra på att Alvik nästan lyckades knäppa det regerande mästarlaget. Det har ju faktiskt hänt några gånger de senaste säsongerna, men tillsvidare får Brommalaget stanna på plats 3, bakom Luleå, som visade helt andra takter mot Norrköping än vid förlusten i Umeå. Vad gäller Alvik så är frågan om laget tar ett nytt kliv när man får in Shanity James i spel.

Säsongens överraskning så här långt är Högsbo, inte bara resultatmässigt. Högsbo har ett fint flow i sitt anfallsspel och jobbar uppoffrande i försvaret. Laget är välcoachat och bra sammansatt, om än bräckligt, men även Högsbo har en ytterligare import på väg in, så Göteborgslaget tar ett stort kliv i den här rankingen.

Telge har, efter en vinglig premiär, tagit två raka och är definitivt på gång. Laget har en tydlig spelidé, med en snabb och tempostark basket, som är kul att titta på. Spelet är vägvinnande när man får styra matcherna. Och förstärkningar är på väg in. Efter skadebekymmer har Telge åter kallat in Tilde Ahlin, som egentligen slutade för två år sedan, och får snart alltså även Mingo i spel. Det kan komma att lyfta Telge ytterligare framöver.

Norrköping åker ned ett par snäpp efter den tunga förlusten i LEA, men har ett bra lagbygge som kommer att ta många skalper under säsongen. Även Eos har en bra trend, även om det satt hårt åt mot Uppsala. Men vi behöver se mer av vad Lundalaget mäktar med innan de kan flyttas upp i rankingen. Wetterbygden sjunker lite efter två raka förluster och ett spel som inte vill stämma. Man får inte ut det man skulle behöva av laget, och i synnerhet inte av flera spelare som borde vara bärandet.

Uppsala, som var ytterst nära att ta sin första seger för säsongen, mot Eos i Lund, visar gott gry, fortfarande i avsaknad av Agnes Nordström och sin andra import, Monk. De kliver till plats nio, följda av Mark, som väntar på att få Briggs i spel. Sist den här gången placerar vi Visby, som visserligen tvingats genomföra matcherna utan ett par av sina spelare, men som inte ens varit nära i någon av de tre förlusterna.

Och så här ser alltså den kompletta formrankingen ut:

1. A3
2. Luleå
3. Alvik
4. Högsbo
5. Telge
6. Norrköping
7. Eos
8. Wetterbygden
9. Uppsala
10. Mark
11. Visby

Trepoängsskyttets betydelse i basketmatcher känner vi alla till, men att skjuta många är inte liktydigt med att man nödvändigtvis har en större chans vinna. Det viktigaste är att sätta så stor andel att lönar sig, jämfört med att skjuta tvåor. 30% på treorna ger ju mer än 40 på tvåorna.

Lag har ju olika idéer om hur anfallsspelet skall bedrivas och från vilka lägen man vill ta skotten. I den svenska ligan är t ex A3 det lag som skjuter det klart minsta antalet treor per match så här långt, nio stycken. Övriga lag ligger på 15-27. A3 baseras sitt spel, mer än andra, på att få avsluten nära korgen, d v s inside.

Mest treor skjuter Uppsala (27 per match) och Telge (24). Man kan fråga sig om det är avsikten eller om man är nödd och tvungen. Telge är hur som helst det lag som är allra bäst i trepoängsskyttet. Med 40,3% är de enda lag över 40, och det är riktigt bra. Uppsala är inte heller så pjåkiga. Med sina 32,1 procent per match är de fyra i ligan.

Individuellt toppar Telge dubbelt i trepoängsskyttet, genom Sofia Hägg, som har satt imponerande 57,9%, med Dara Taylor hack i häl med likaledes storartade 55,6. Överlag får man säga att trepoängsskyttet så här långt in i säsongen är riktigt bra på många håll. Mary Goulding (Eos) och Julie Spencer (Visby) är vid sidan av Hägg och Taylor övriga som är 50-procentiga.

Jag måste slutligen säga att jag har lite svårt att förstå den fascination som tycks råda kring företeelsen ”Veckans lag”. Klubbarna verkar dock bli alldeles till sig när en spelare från deras lag blir uttagen och bombar ut nyheten i sociala medier. Och med tanke på alla ”likes” och motsvarande glada tillrop verkar folk i allmänhet tycka att ”veckans lag” är en höjdare.

Och det är ju klart, om folk gillar det och fenomenet bidrar till ett ökat intresse, så är det väl rimligt att man fortsätter ta ut och presentera ”Veckans lag”. Inte mig emot.

Men ”Veckans lag” är i mina ögon en uppmärksamhetsskapande lustifikation, inte så mycket mer. Och möjligen är det också det som är syftet.