På onsdag eftermiddag är det så dags för den spännande lottningen till OS-kvalet i februari. Den senaste rankingen, som kom häromdagen, och som ligger till grund för seedningen, innebar ett byte som kan bli fördelaktigt för Sverige. Storbritannien och Korea bytte plats, d v s Korea åkte ned till Sveriges seedningsgrupp,4, medan GB åkte upp till grupp 3. Nu riskerar Sverige inte längre att få möta Korea, men kan få GB. Och det är ju definitivt att föredra.

Intressant blir hur FIBA väljer att plotta in lagen i de olika grupperna. Det som är säkert är att arrangörerna, d v s Belgien, Frankrike, Serbien och Kina, spelar på hemmaplan och därmed i olika grupper. Inte heller de två direktkvalificerade, USA och Japan, lär hamna i samma grupp.

Möjligen kommer de båda afrikanska länderna, Nigeria och Mozambique, placeras i samma grupp. Därmed säkerställer man att OS kommer att innehålla lag från alla världsdelarna.

Hur proceduren kommer att gå till blir lika intressant som själva lottdragningen. Klockan 14 sker det hur som helst, och allt går att följa på Facebook eller Youtube.

Än en gång måste vi här ta upp webbsändningarna från SBL Dam. De går minst sagt på kryckor. Under många av matcherna är bilden borta långa stunder, till stort förtret för alla intresserade tittare som betalat för att få produkten. Kommentarsfälten fylls av ilskna synpunkter, vilket man har full förståelse för.

Faktum är att det är lika illa när man tittar på matcher i efterhand. I ett fall hoppade sändningen mitt i den första perioden över till mitten på den tredje. Allt däremellan var borta.

Ingen tycks riktigt veta vem man skall skylla problemen på. Är det klubben som sänder, d v s deras handhavande av utrustningen? Är det Solidsport, som tillhandahåller infrastrukturen? Är det ligaföreningen, eller är det rentav SBBF?

Buden är många och närmast sanningen kommer man om man säger att alla förtjänar en skopa. Förbundet har ju överlåtit det övergripande ansvaret åt ligaföreningen, som alltså har ansvaret för att den nuvarande lösningen kom till stånd. Som någon sa till mig, som beställare är det ligaföreningens förbannade skyldighet att se till att deras leverantör(er) börjar leverera.

Planen från början var ju att matcherna skulle filmas av Keemotions fast monterade kameror. Men när de inte dök upp så tvingades man till en nödlösning, d v s genom Solidsports ”normala” system, med allt vad det innebar. Ljudmixers skickade ut till all ligaklubbar, som sedan skulle montera ihop utrustningen och få allt att fungera. Och det gör det ju inte, bland annat för att många klubbar inte är vana vid det här. Ett märkligt faktum är att det finns klubbar, t ex Södertälje, Alvik och Eos, som länge sänt via Solidsport. Bland annat filmas och sänds ju alla matcher från Scania Cup och Lundaspelen. Och då tycks ju allt fungera som smort. Men nu är det som förgjort stup i kvarten..

Det senaste jag hörde i den här frågan är att de utlovade kamerorna från Keemotion skall börja installeras med start i början av december. Låt oss för allas vår skull att allt sedan börjar fungera som det är tänkt, för så här kan det inte fortsätta. Det är skamligt och ovärdigt att Sverige, med ett damlandslag i den europeiska toppen, som snart skall spela OS-kval, inte kan bättre än så här när det gäller sändningarna från den inhemska ligan.

På sätt och vis kan man säga att en form av rättvisa skipades i Visby i lördags, då Uppsala vann bottenmötet med 75-65. Uppsala spelade utan sin fixstjärna Agnes Nordström men hade med sina två amerikanskor. Den ena, guarden Monk, är inte ens starter och bidrog inte med mycket. Hon lyckades t o m bli den enda Uppsalaspelaren som gick minus under sin tid på planen. Den andra, centern Weatherspoon, hann bara spela tolv minuter innan hon skadad fick kliva av matchen. Men coach Mahdy, som tycks ha skapat en bättre struktur i Uppsala än på länge, och resten av spelarna, fixade ändå biffen.

Det var de svenska spelarna som vann matchen åt Uppsala. Två av dem, Holmberg och Claesson, har andra moderklubbar, men resten av Uppsalas trupp, nio spelare, är i sanning ”hemmafostrade”. Ingen ligaklubb, inte ens plantskolorna Telge, Alvik eller Eos, kommer i närheten av den siffran. Det enda raka att säga är att det var Uppsala, i ordets rätta bemärkelse, som vann den viktiga bottenmatchen.

Inte nog med att Uppsala har ett ligalag fyllt med egenutvecklade spelare, klubben har också i stort sett ett helt lag på college varje säsong. Om inte det är en plantskola av bästa sorten, så vet jag inte vad som är det.

Det är inte med någon skadeglädje gentemot Visby som jag menar att rättvisa skipades, snarare att det långsiktiga och mångåriga arbetet i Uppsala med ungdomarna i Uppsala på ett välförtjänt sätt bär frukt. Det kan förstås invändas från en och annan klubb att ”vi har minsann producerat fler proffs eller spelare till landslaget”, men det förtar inte det arbete som gjorts, och görs, i Uppsala. I sitt stilla sinne kan man undra var svenska basket hade varit idag om alla basketföreningar hade gjort motsvarande jobb.

Så vad skall vi säga om Visby, som ju kan sägas vara raka motsatsen till Uppsala? På Gotland har man haft 40 år på sig att skapa en bas underifrån att bygga sin verksamhet på. Men nästan inget har hänt. Om det handlar om att inte vilja eller inte kunna skall vi låta vara osagt. Idag står man i princip tomhänt. Ingen ungdomsverksamhet som kan producera ligaspelare, inget NIU. Ingenting. Istället måste anrika Visby Ladies, som gör sin 36:e raka säsong i damernas högsta serie, som har ett SM- guld och fem silver, bygga ett nytt lag varje säsong. Den budget som finns måste spridas ut på många importer, eftersom det blivit allt svårare att knyta till sig svenska spelare. Det är en ond spiral.

Naturligtvis är det just nu kris i Visby Ladies. Alla väntar sig att det kommer någon form av åtgärder. Frågan är bara vad. Den här säsongen är på god väg att rinna ut i sanden. Även om allt skulle fortsätta på samma sätt som säsongen har börjat, så kan nog Visby ändå rädda sig kvar i ligan, eftersom inget tyder på att något lag kommer att åka ur den här gången heller.

Och vad händer sen, om vi tittar fram emot nästa säsong? Kommer man att fortsätta i samma ekorrhjul? Är det verkligen vad man vill? Många frågor men lite svar. Men inte ens i Visby tror man väl att någon oligark kommer rusande till undsättning med en stor penningsäck under armen?

Även Mark tog sin första seger för säsongen, då man lite överraskande bortaslog Wetterbygden. Vinsten var dock välförtjänt. Pascal Leras har på kort tid fått ihop något bra av ett lag som i princip är utbytt och består av tre amerikanskor och i övrigt svenska ungdomar. Precis som kollegan Pinto i Sparks är inte Leras rädd för att ge unga svenska spelare förtroende. ”Det spelar ingen roll om man är amerikansk eller svensk. Den som är beredd att göra jobbet, med hjärta, framför allt i försvaret, får spela. Basket är i grunden ett enkelt spel. Klarar man av att hålla motståndarna på 15 poäng per quarter vinner man de flesta matcher. Det är det som är målet”, förklarar Leras.

God hjälp har dock Mark och Leras av det senaste tillskottet, Shaylen Burnett. Om hon inte gör det mesta framåt på egen hand, så får hon så mycket uppvaktning att de andra ges ordentligt svängrum. Och det var det senare som hände mot Wetterbygden.

Burnett har på sina tre matcher snittat 27,5 poäng och borde alltså leda skytteligan. Men i liga tatistiken är hon inte med, trots att där finns andra spelare som gjort bara tre matcher.

Toppar gör istället Samantha Cooper, Wetterbygden, som snittat 23,2. Och bäst i returtagningen är hon också. Cooper leder den grenen överlägset, med 16,2 per match. Cooper är en ambitiös spelare och ett tvättäkta proffs, som jobbar hårt för att ständigt förbättra sig. Och då får inget lämnas åt slumpen. Morgonträningarna i Wetterbygden börjar kl. 07.00, men ofta är Samantha Cooper på plats redan efter kl. 06 för att köra ett pass med coachen innan de andra anländer.

Vi får säga att Högsbo fortsätter prestera på en hög nivå. Visserligen kom säsongens första förlust i lördags, mot A3, men Umeålaget fick plocka fram allt det hade för att kunna vinna den jämna tillställningen med 76-72. Enjebo tvingades matcha sina starters 31+ minuter och faktum är att inte ett enda svenskt poäng noterades i A3. Inte ett enda. Allt gjordes av importerna.

Högsbo går i elden igen på onsdag, i den enda vardagsmatchen den här veckan. Då kommer Telge på besök. Matchen sänds på SVT och kan nog bli en spännande och trevlig tillställning. Trots att Telge tvingades spela utan Mikaela Gustafsson, som verkar vara långtidsskadad, blev det förlust med bara fyra mot Luleå. Men det var i Täljehallen. På onsdag är det match i Gothia Arena och då får Högsbo bära favoritskapet.