Några torsdagsnoteringar
17 september, 2020
Drygt två veckor återstår till ligastarten, som inleds torsdagen 1 oktober med mötet Luleå-A3. Det har varit lite klent med träningsmatchandet för de båda norrländska storlagen. De har det ju, med tanke på avstånd till de andra lagen, inte lika förspänt som klubbarna söderöver, där det i vissa fall räcker med en tunnelbaneresa. A3 har bara spelat en match, mot Östersund borta, i ett skede då de inte hade haft en enda basketträning. Luleå å sin sida har bara ägnat sig åt scrimmage mot andra Luleålag.
På fredag kväll, 2 oktober, spelar Wetterbygden-Mark och sedan övriga lag på lördagen. De allra flesta lag har nu fyllt sina trupper. En och annan skall in här och där, men i några fall återstår en hel del att offentliggöra. Norrköping utmärker sig på den fronten, med bara sju redovisade spelare i dagsläget. I helgen skall de i alla fall spela en träningsmatch och då får vi se om de har lag. Det är svårt att veta varför Norrköping håller på det hela, om de t e x sysslar på med något tjuv- och rackarspel, för någon anledning måste det finnas till att det är så tyst från dem.
Eos har tio klara, men där råder ingen spelarbrist. Frågan är bara vilka coach Hricko skall välja för att komplettera laget. Mark har redovisat nio, och på något sätt får de gräva i ladan efter ytterligare några spelare. Även Uppsala har några platser att fylla, vilket sannolikt inte blir något problem.
Nu kan alla collegespelare glädja sig åt att det blir en basketsäsong, om än försenad. NCAA har meddelat att spelet startar 25 november, en försening med ungefär två veckor. Och allt är som vanligt reglerat in i minsta detalj. Hör bara här:
Lagen får börja träna 14 oktober, men maximalt 20 timmar per vecka, högst fyra timmar per dag, och måste ha en ledig dag i veckan. Under perioden 21 september till 13 oktober, som man kallar ”transition period” är det dock tillåtet att under högst tolv timmar i veckan ägna sig åt fys- och konditionsträning, idrottsrelaterade möten och individuell teknikträning. Det senare tillåts med högst åtta timmar.
Vad gäller matcher är lagen tillåtna att spela 23 och dessutom delta i en turnering med högst fyra matcher. Lag som inte spelar någon turnering får spela 25 matcher. Minst 13 matcher måste spelas mot andra division I-skolor för att lagen skall få rätt att delta i NCAA-slutspelet i mars.
En av världens bästa spelare det senaste decenniet, den bästa i mångas ögon, Maya Moore, som bland annat lett Minnesota Lynx till fyra WNBA-titlar, har avstått allt spel under 2019 och 2020. Det är inget hon har tvingats till på grund av någon skada eller liknande. Visserligen har Moore beklagat sig över det tröttsamma spelandet året runt som många i världseliten ägnar sig åt, men skälet till speluppehållet var att hon ägnat sig åt frivilligt socialt arbete av en speciell sort.
När Maya Moore var 18 år gammal, för tretton år sedan, besökte hon ett fängelse i Missouri och råkade då på en afroamerikansk man vid namn Jonathan Irons, som tio år tidigare hade dömts till 50 års fängelse för ett bostadsinbrott, då husägaren sköts ihjäl. Det fanns inga vittnen, fingeravtryck, blodspår, dna eller som kunde knyta Irons till dådet, men trots sitt nekande befanns han skyldig av en helvit jury.
Moore höll kontakt med Irons under alla år sedan de första gången träffades, och basketvärlden satte morgonkaffet i vrångstrupen när Maya Moore i början av 2019 meddelade att hon inte skulle spela den säsongen och istället ägna sig åt att oavlönat arbeta för Irons frigivning, i samband med att han skulle begära resning. Och slutligen, i juli i år, kunde Irons, efter 23 år i fängelse, vandra ut i friheten, friad från alla anklagelser.
Mellan de båda utvecklades under åren en vänskap som växte till något större. Direkt efter sin frigivning friade Irons till Moore och för inte så länge sedan vigdes de i en privat ceremoni.
Maya Moore har fått frågan hur det blir med basketkarriären nu när det hela är över, men än så länge har hon inte gett några definitiva besked. Mycket talar för att hon inte kommer att finnas i någon europeisk klubb den här vintern. Kanhända återkommer hon till WNBA-säsongen 2021. Skall hon kunna ta en plats i det amerikanska laget till Tokyo-OS nästa år, så måste hon det.
Låt oss hoppas att det blir så, för naturligtvis vill alla se de bästa spelarna på planen när det är dags. Basketvärlden är inte riktigt densamma när en av de allra främsta inte spelar.
Att idrottsvärlden blivit mer politiserad under senare tid har väl inte undgått någon. Idrottsorganisationer på olika nivåer har under lång tid ansträngt sig för, och lyckats ganska väl, med att separera idrotten från alla former av politiska yttringar från de aktiva. Men under det tryck som råder har de, en efter en, börjat ge vika, och faktiskt inte bara accepterat, utan också ställt sig bakom de olika aktionerna.
Allt talar för att det inte finns någon återvändo i den här frågan. Den är här för att stanna och något vi får vänja oss vid framöver. Det senaste är att det danska fotbollslandslaget kommer att knäböja när nationalsången spelas, i solidaritet med BLM-rörelsen, och att det svenska laget överväger att göra detsamma.
När får vi se någon form av aktioner inom den svenska basketen? Det ligger ju nära till hands, då ju basketligorna i USA varit de mest aktiva på den här fronten. När får t e x vi se ett svenskt lag med BLM-symbolen på matchdräkterna? Ett stalltips är att Luleå blir först.
Intressant blir förstås att se om aktivismen kommer att utvecklas, den som startat som en rörelse för jämlikhet och rättvisa mellan människor av olika hudfärg. Kommer vi att få se ställningstaganden och protester mot t e x regimer som är rena diktaturer eller vilar på en religiöst fundamentalistisk grund, i vilka allt det som vi menar med normala mänskliga rättigheter och jämlikhet mellan könen, är som bortblåst?
Det vore faktiskt önskvärt, men knappast troligt. I alla fall inte i en nära framtid. Den moderna idrotten styrs av pengar och de aktiva skulle knappast avstå att t e x bojkotta vidriga förtryckarregimer om det fanns stora pengar att tjäna på att spela där. Men kanske kommer vi dit en vacker dag.
// Tapio Joulamo
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.