Nyårskrönika: Årets flippar och floppar
31 december, 2019
Det är dags att sätta punkt för 2019, vilket vi gör med några utmärkelser. Vi befinner oss mitt i säsongen 2019/20, men utmärkelserna avser kalenderåret, d v s sista halvan av förra säsongen och inledningen av denna. Några utmärkelser är för fina prestationer, andra för sådant som varit mindre lyckat.
Först ett par internationella noteringar:
ÅRETS SPELARE I VÄRLDEN: Elena Delle Donne
Den i USA omåttligt populära Delle Donne utsågs till MVP i WNBA och ledde sitt Washington till lagets första titel. Men spelar utanför USA på vinterhalvåret gör inte den hemkära amerikanskan, utom med landslaget.
ÅRETS SPELARE I EUROPA: Emma Meesseman
Belgiskan ingick också i Washingtons WNBA-vinnande lag och blev dessutom finalseriens MVP. I Europa sopade hon rent med UMMC och ligger mer än någon annan bakom lyftet de senaste åren för Belgiens landslag.
Och så om Sverige och svenskor internationellt:
ÅRETS FRAMGÅNG: Damlandslagets sjätteplats i EM och en plats i OS-kvalet
Det är utan jämförelse det största, och definitivt det viktigaste, som har hänt det här året i den svenska basketen. Det kan t o m leda till det viktigaste och största som någonsin hänt. När landslaget besegrade Ryssland i den sista placeringsmatchen i EM öppnade sig dörren för OS-deltagande i Tokyo 2020. Uppgiften i kvalet i februari ser oerhört svår ut, men skulle det gå vägen och OS bli en verklighet så kan det ge den svenska basketen det lyft som så många väntat på så länge.
ÅRETS LANDSLAGSSPELARE 1: Regan Magarity
Magarity överraskade oss alla när hon stormade in i landslaget från college, via träningsläger med Connecticut Sun. Varken förr eller senare har vi sett en landslagsnykomling ta för sig på det sätt som Magarity gjorde i EM.
ÅRETS LANDSLAGSSPELARE 2: Elin Eldebrink
I dessa tider, när Sverige har en skriande brist på point guards på internationell nivå är det tur att vi har Eldebrink, för hon är den enda som hör hemma i den klassen. Eldebrink är i sin bästa basketålder, är en sammanhållande kraft i landslaget och spelar bättre än hon någonsin gjort.
ÅRETS UTLANDSPROFFS: Amanda Zahui
Zahui är Sveriges enda WNBA-spelare, starter som hon är i New York Liberty, och den svenska spelare som har den högsta statusen på den internationella klubblagsscenen. Hon huserar på en nivå som bara överträffas av de allra bästa amerikanskorna.
VÅRENS COLLEGESPELARE: Regan Magarity
Även det här priset tillfaller Magarity, som i våras avrundade sin framgångsrika collegesejour i Virginia Tech genom att sista säsongen snitta 14,1 poäng, 12,8 returer och lämnade skolan som en av dess allra främsta någonsin.
HÖSTENS COLLEGESPELARE: Stephanie Visscher
Visscher gör sitt andra år på SF Austin. Redan förra säsongen spelade hon 30 minuter per match, vilket är få förstaårsspelare förunnat. Och den här säsongen har startat på bästa sätt. Hon snittar 13,6 poäng och 6,9 returer på 32 spelminuter. Landslaget nästa? Ja, utan tvekan.
Och sedan går vi över till den inhemska basketen, där det blir mycket Högsbo, A3 och Luleå:
ÅRETS VÄRVNING: Klara Lundquist till Alvik.
Att Alvik lyckades återbörda Klara Lundquist till modershuset efter sejouren i Montpellier får priset som årets värvning. Inte bara för att Lundquist är en förstklassig spelare. Hon kommer in i ett lag som passar henne som handsken och är precis den pusselbit som Alvik behöver för att bli riktigt konkurrensdugligt.
ÅRETS ÅTERKOMST: Svenska Cupen
Att cupen dammades av efter många år i garderoben var riktigt kul. Formatet, där det sämst rankade laget får spela på hemmaplan och att man avslutar turneringen med ett Final Four, är i mitt tycke helt rätt.
ÅRETS UNDRING: Kommer antalet tillåtna importer i ligalagen att förändras?
Det kan vara saker på gång i den här frågan, något som vore välkommet. Just nu pågår en remissrunda, där klubbarna i SBL Herr skall uttala sig om ett förslag som innebär att lagen skulle få ha totalt fyra utländska spelare, vare sig de är EU-spelare eller inte. Totalt fyra alltså, och resten svenskar. Det sägs att det finns en stor majoritet bland klubbarna för denna förändring, t o m att initiativet kommit därifrån. Undra på det. Till slut tröttnar även klubbarna på importkarusellen.
Och var i allt det här hamnar då SBL Dam? Om en sådan regel skulle införas i dagens läge vore det bara A3 och Visby som skulle drabbas, eftersom de är de enda klubbarna med fler än fyra utländska spelare.
I den här processen hamnar nog SBL Dam steget efter herrarna, precis som vanligt. Först skall herrsidan besluta om hur det skall bli, och sedan trampar väl damligan på i samma spår. För visst vore det konstigt om dagens regler fortsättningsvis skulle gälla i SBL Dam om herrarna övergår till max fyra importer?
VÅRENS LAG: A3 Basket
Trots Högsbos sensationella framgång måste priset gå till A3, som efter en radda finalförluster äntligen fick vinna mästerskapet. Visst, det var ett halvt tjog importer som fixade biffen och resan till titeln förenklades av Luleås fall redan i kvarten. Men ändå, det var A3 som stod där med pokalen när krutröken hade lagt sig.
HÖSTENS LAG 1: Högsbo Basket
Det uppstod ingen baksmälla efter knallen med SM-silvret i våras. Istället har Högsbo åter överraskat oss, egentligen mot alla odds. I augusti letade klubben fortfarande efter spelare till ett lag som slagits i spillror. Nu, när ligaspelet har kommit halvvägs, ligger Högsbo tvåa i tabellen.
HÖSTENS LAG 2: Mark Basket
Redan nu har Mark vunnit fler matcher än laget gjorde på hela förra säsongen. Visserligen har det tillkommit mer spets än förra året, men samtidigt har man matchat in flera tonåringar i laget. Coach Leras kan åta sig av äran och lite revansch är det ju för honom med tanke på den snöpliga sortin från Visby.
VÅRENS SPELARE: Ama Degbeon, A3
Den tuffa tyskan blev bättre ju längre säsongen led. Hon var bäst och viktigast i A3, och den som mer än någon annan såg till att guldet till slut hamnade i Umeå. Att hon inte skulle bli kvar i Sverige stod tidigt klart. Det gör man inte efter en sådan säsong.
HÖSTENS SPELARE 1: Samantha Cooper, Wetterbygden
Det är många om budet den här hösten, så det blir två utmärkelser och den ena går till Cooper. Hon kommer inte att avgöra var SM-guldet hamnar, men kanadensiskan har haft en enastående höst. Inte bara för att hon är trea i skytteligan, överlägset bäst i returtagning och har gjort double-double i varje match, utan också för att hon är en stjärna som är beredd att göra skitjobbet och är en lagspelare ut i fingerspetsarna.
HÖSTENS SPELARE 2: Natisha Hiedeman, Luleå
Vi får vara glada över att vi får se Hiedeman spela i SBL, för hade hon blivit ordinarie i Connecticut tidigare än i juni hade det inte blivit så. Då hade hon hamnat i en bättre liga än den svenska. Men nu är hon här och briljerar med sin speluppfattning och teknik. Hiedeman är en spelare som mycket väl kan tungan på vågen för Luleå.
VÅRENS COACH: Jan Enjebo
Man kan tycka att Janne Enjebo hade ett självspelande piano med sitt importspäckade lag, men det är sannerligen en konst att hantera sådant. Det kan definitivt inte alla, men Enjebo kunde. Han ledde laget till klubbens första SM-guld och då förtjänar han priset som etta bland coacherna.
HÖSTENS COACH: Jonas Fredriksson
Fredriksson vet vad det här spelet handlar om. Det är möjligt att andra är mer utstuderade rent taktiskt, men när det gällert coachingen utan taktiktavla för att få ut maximalt av individerna och laget laget står han inte någon efter.
VÅRENS NYKOMLING: Ida Fredriksson, Högsbo
Den äldre systern Fredriksson fick ju välförtjänt utmärkelsen som ”Årets stjärnskott”. Och vårens nykomling var hon också. Hon klarade under sitt första ligaår uppgiften galant och var högst delaktig i att hennes lag tog sig hela vägen till finalen.
HÖSTENS NYKOMLING: Matilda Ekh, Luleå
Den här hösten har vi haft ett starkt gäng av nykomlingar. I den kretsen sticker den 17-åriga Ekh ut . Hon har verkligen tagit vara på chansen hon fått i Luleås starka lag. Ekh är en exceptionell talang, men spelar redan på ett överraskande moget sätt.
VÅRENS FLOPP (SPELARE): Kristina Alminaite, Luleå
Alminaite får priset i hård konkurrens med en annan Luleåspelare, Antonija Sandric. Den stora centern Alminaite, som skulle bli ett trumfkort, fick ihop totalt 64 poäng under sin vistelse i Luleå. Per poäng är hon nog den mest välbetalda spelaren i ligans historia.
HÖSTENS FLOPP (SPELARE): Santa Baltkojiene, Luleå
Storslam för Luleå i floppkategorin. Litauiskan Baltkojiene, som skulle vara den starka kraften på bakplanen, skickades hem redan i början av november. Att hon över huvud taget rekryterades var ett mysterium med tanke på hennes tidigare sejour i den svenska ligan.
VÅRENS FLOPP (LAG): Luleå
Ännu mer Luleå. Sällan har någon klubb haft ett så på papperet starkt lag och misslyckats så kapitalt. Vad det visar mer än något annat är att det inte spelar någon roll hur bra spelare du har, om du inte har ett lag med stort L.
HÖSTENS FLOPP (LAG): Visby
Visby var en stark floppkandidat redan på våren, men den här hösten saknar de konkurrens. Förra säsongens kräftgång har bara fortsatt. Nu handlar det bara om rädda det som räddas kan.
EN YTTERLIGARE HÖSTFLOPP: Publiken kommer inte
Om man jämför höstens publiksiffror med de från förra säsongen så pekar kurvan nedåt. Minskningen är i storleksordningen 10 %. Vi får anta att årets snitt kommer att stiga eftersom publiken normalt ökar när det blir slutspelsdags. Men icke desto mindre: intresset ökar inte. Och man kan heller inte skylla på att de briljanta webbsändningarna stjäl publik från matcherna.
Produkten SBL Dam är helt enkelt inte tillräckligt attraktiv på marknaden, ett faktum som alla intressenter tycks stå handfallna inför. Ingen tycks veta vad som behöver göras, i mån det går att göra något. Men intresset lär inte öka för att man fyller på med allt fler importer eller när den externa kommunikationen på många håll är skrattretande usel.
FLOPPARNAS FLOPP: Webbsändningarna från SBL Dam
Det mesta som kunde gå snett gick åt pipsvängen.
Och därmed får krönikören önska alla ett riktigt gott nytt år och drar sig tillbaka till sitt vintertillhåll på varmare breddgrader. Det blir därför ett uppehåll med krönikorna ett antal veckor, men en sak är säker: vi kommer att höras igen. Det kan bli förr än senare.
// Tapio Joulamo
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.