Att den amerikanska guarden, Chanelle Molina, som nu fått ett ”training camp contract” med Indiana Fever i WNBA, hamnade i Norrköping den här säsongen, var en slump. Norrköping hade redan kontrakterat en annan spelare, som med bara med någon dags varsel meddelade att hon inte kunde komma. Det blev nästan panik i Dolphins, som dock hade turen att nästan direkt ”snubbla på” Molina, som hemma i USA slickade såren, arg och frustrerad, efter att inte ha blivit draftad till WNBA.

För det var en stor besvikelse för henne att inte bli vald av något lag förra året. När jag nyligen pratade med Molina berättade hon att coachen i Indiana, Marianne Stanley, hade haft kontakt med henne under collegetiden. Men när det inte blev något så bestämde sig Molina för att fortsätta karriären i Europa. På grund av pandemin kunde hon inte träna med något lag under sommaren, så det var bara att nöta på, på egen hand, och när chansen med Norrköping dök upp, tog hon den direkt.

Men nu har alltså Stanley tagit upp tråden igen och signat Molina, som i dagarna tillägnats en artikel på Indiana Fevers hemsida. Kanske är det ett gott tecken, för det brukar inte ske med odraftade spelare som skall visa upp sig på träningslägret. Molina berättar i artikeln att Stanley nyligen har ringt sin adept och berättat vad som krävs av henne och vilka förväntningar som finns. Även den förra WNBA-legendaren Tamika Catchings, numera ” Vice President of Basketball Operations” och General Manager i Indiana, har ringt Molina för att börja lära känna henne.

Molina hoppas nu kunna bli den första spelaren någonsin i WNBA med filippinska rötter. Båda hennes föräldrar är filippiner som utvandrade till Hawaii. ” Jag skall jobba ändan av mig på träningslägret och inte låta den här chansen gå till spillo. Jag skall göra allt vad jag kan för att på bästa sätt representera alla filippinska basketspelare”, sa Molina i ett uttalande.

Jag håller med tidigare talare om att den lottning som det svenska laget fick till EM kunde ha varit både bättre och sämre, men att dra det så långt som att Sverige utan problem skall kunna slå Slovakien och Belarus, tycker jag inte är rätt. Måhända kan Slovakien betraktas som det svagaste laget i gruppen. Slovakien vann dock en tuff trelagsgrupp i kvalet, där de, Ungern och Nederländerna slutade på samma poäng. Och det går inte att underskatta ett lag som var åtta i EM 2017, då Sverige inte var kvalificerat, och som har starka kort som Barbora Balintova, Sabina Oroszova, Anna Jurcenkova, Zofia Hruscakova med flera.

Och Belarus, med sitt oerhört rutinerade lag, är definitivt inte att leka med. Även Belarus spelade i en trelagsgrupp i kvalet och hade egentligen inga problem att ta hem förstaplatsen före bra nationer som Polen och Storbritannien. Belarus är alltid bra och starka. Stjärnan i laget är Mariya Popova, som spelar i storlaget UMMC Ekaterinburg, men där finns även sådana som Katsiaryna Snytsina, Tatsina Likhtarovic, Anastasiya Verameyenka och naturaliserade amerikanskan Alexandra Bentley.

Jag skulle tro att Sverige får fullt sjå med att komma tvåa eller trea i gruppen, vilket ger en plats i kvalet till kvartsfinal, för något att göra åt Spanien som gruppetta på hemmaplan finns inte. En andra- eller tredjeplats skulle sannolikt ge en match i kvartsfinalkvalet mot Italien, Montenegro eller Grekland. Och då kan oddsen vara goda, och då menar jag de de båda senare. Att ställas mot Italien kan vara lika med att dra en nitlott.

Allt kan naturligtvis hända, och förhoppningsvis händer något utöver det vanliga för det svenska laget i EM, men jag tycker att SvT:s ”expert”, som säger att Sverige skall kunna nå en semifinal, är lite fel ute. Med det vi vet och har skäl att anta just nu, så måste Sverige besegra antingen Spanien eller Serbien i en kvartsfinal för att nå dit, och det låter sig nog inte göras i första taget.

Nu lite om ligaspelet. När Alvik vann i Södertälje i söndags blev det klart att Brommalaget vinner grundserien och har hemmaplansfördel genom hela slutspelet. Södertälje gjorde en tapper insats och föll med bara 81-84 efter att ha lett större delen av matchen. Alvik håller fortfarande McCarville, som inte spelat sedan slutet av januari, utanför laget. Och det gör de nog rätt i. Att spara henne för att hon skall kunna spela de viktiga slutspelsmatcherna är förstås strategin. Och det blir en lång och förhoppningsvis bra rehabperiod för amerikanskan, som sannolikt inte ens kommer att behövas i kvartsfinalerna. Det räcker att hon klarar av att spela semin och en eventuell final. Men där måste hon vara med. Annars blir det int nå, som de säger uppe i norr

Klart är också att Luleå slutar tvåa i grundserien. Och när Mark vann mot Wetterbygden så säkrade Södertälje slutspelsplatsen. Även Uppsala är nu på säker mark efter vinsten borta mot Helsingborg.

Frågorna som återstår är de här:
Hur placerar sig A3, Norrköping och Högsbo inbördes på platserna 3, 4 och 5?

Vilken blir ordningen mellan Södertälje, Uppsala och Eos (platserna 6, 7 och 8)?

Med det sagt så räknar jag alltså bort Wetterbygden från slutspelet, även om det finns en teoretisk chans för Sparks att nå dit. Det kräver seger mot Södertälje (h) och A3 (b), samtidigt som Eos förlorar både mot A3 (h) och Helsingborg (b).

Man kan undra hur det är ställt med Högsbo efter storförlusten i Norrköping i helgen, detta trots att Molina bara spelade 6-7 minuter. Kanske hade Göteborgslaget bara en svag dag? Eller är det den nivån vi skall vänta oss av Norrköping? Men jag tror att Högsbo ändå klarar fjärdeplatsen.

A3 har Eos och Wetterbygden kvar, och Högsbo har Mark och Helsingborg. Det bör de klara av, så ordningen A3, Högsbo, Norrköping är nog den mest troliga på platserna 3-5.

Mest troligt kommer Eos på åttonde plats, medan det Mellan Södertälje och Uppsala är hugget som stucket när det gäller platserna 6-7. Hamnar de på lika många vinster placerar sig Uppsala före, eftersom man har två vinster i de inbördes mötena.

Ett hett diskussionsämne är om ligan skall utökas till nästa säsong. Inget lag åker som bekant ur, och ges aspiranterna Borås och Östersund tillträde, så kan vi alltså få en liga med 14 lag. För att komma ifråga för en ligaplats skall man anses sportsligt kvalificerad, men man måste också uppfylla kraven som ställs avseende organisation och ekonomi.

Svårigheten den här gången, med tanke på att det inte blev mer än några få omgångar i årets Basketetta, är att bedöma om lagen kan anses vara sportsligt kvalificerade. Hur det kommer att bedömas vet jag inte, men att Östersund redan nu har ett lag, som med någon förstärkning, är ligadugligt, får man nog säga. Där finns ju redan spelare som Danielle Elvbo, Felicia Boström, Neramou Jeng, Stina Dahlin och Elsa Paulsson Glantz, liksom ett par amerikanskor.

Borås däremot, började i höstas med att förlora mot Djurgården med 20 poäng och visade därmed ingen direkt ligaklass. Men organisation, muskler och förmodligen pengar finns i Borås, som säkerligen kan ställa ett hyfsat ligalag på benen om de flyttas upp. Även från Östersund har hörts signaler om att man kommer att vara resursstarkare än förra svängen i ligan, så mycket talar nog att både Borås och Östersund tar steget upp i höst.

Men alla är inte glada över en sådan utveckling. Många klubbar har redan idag svårt att rekrytera inhemska spelare, inte minst för att talangerna i parti och minut flyr till college. Och det blir ingen lätt sak att hantera, med ytterligare två lag i ligan. Jag uppskattar att vi nästa säsong kommer att ha ett rekordantal collegespelare. Det är inte osannolikt att det kommer att vara uppemot 70. Risken är att lagen tvingas fylla på trupperna med ”budgetamerikanskor”, för nästa spelår blir maxantalet importer fyra, oavsett var de har sin hemvist. Att utöka ligan och få effekten att man öppna dörrarna för horder av halvdana importer, är ju ingen större vits med.

Konkurrensen om de svenskor som finns på ”marknaden” kommer alltså att hårdna, och det är inte till allas glädje. Jag är t e x säker på att en klubb som Mark inte är så begeistrad över att få en ligakonkurrent inpå knuten. Och med Högsbo bara ett stenkast bort, så kan man verkligen säga att det är ”trångt” med ligalag i triangeln Göteborg-Borås-Kinna.