Som väntat ändras nu ”importregeln” i SBL Dam så att lagen får spela med högst fyra utländska spelare, precis som det redan är i SBL Herr. Rättare sagt är bestämmelsen så formulerad att lagen skall ha så många hemmafostrade att det bara finns platser för fyra andra. Det blir förstås ett rekordantal utländska spelare kommande säsong. Klubbkassorna är välfyllda, och det är numera 14 lag i ligan. Skall vi tro att det blir drygt 50? Redan nu är 13 av dem spikade. Så här långt har A3 och Visby fyllt sina kvoter av utländska spelare. Wetterbygden har signerat tre, Alvik och Helsingborg en var.

A3 satsar på kända kort: Vasiliki Louka, Tiffany Brown, Ama Degbeon och Teniya Page. Med fyra svenska spelare klara ser rekryteringsläget bra ut för Umeåklubben. Wetterbygden är ännu längre framme i sitt lagbygge. Där är alla de tre namngivna importerna amerikanskor och nya i laget: Tyra Whitehead, Taylor Brown och Ashley Arlen. Med åtta svenskor signerade har Sparks totalt elva spelare klara. Och att det dyker upp ytterligare en utländsk spelare är nog ingen dålig gissning.

Även Visby är långt framme. Man satsar vidare på Ace Harrison och Jessica Kelliher och har kontrakterat den spanska guarden Regina Aguilar som kommer från Barcelona i den spanska andraligan, samt nya amerikanskan Davion Wingate. Sju svenskor är också klara, sammanlagt alltså redan elva i truppen.

I vårens båda finallag krävs det nya lagbyggen för att hålla ställningarna. I Alvik spelar Janel McCarville vidare, men förlusten av Klara Lundquist blir förstås tung. Det måste till en riktigt vass värvning för att ersätta henne. Skall man kanske tro att Alvik måste vända blickarna utomlands för att fylla tomrummet, och att McCarville får sällskap av två andra importer?

Luleå har ännu mer att jobba med: Hålen efter Freja Werth, Matilda Ekh och Chioma Nnamaka måste fyllas. Och det är bara att öppna plånboken. Robin Sandberg har redan aviserat att man siktar på två amerikanska guards. Men Allis Nyström blir dock klar och Fanny Wadling återkommer till Luleå, där hon ju tidigare gick på RIG

Allis Nyström har redan vunnit sju SM-guld. Som 28-åring har hon rimligen ett antal år kvar om hon vill och orkar. Och det kommer att krävas om Nyström skall komma upp i nivå med våra mesta mästare. Jag kan inte säga att jag har koll på alla, men vet att Bitte Andersson har åtta SM-guld med Södertälje, och har alltså Nyström i hasorna. Men det finns andra som har fler SM-vinster. Lottie Backner vann nio gånger med Södertälje, dessutom i rad. Och så vitt jag vet är Ann-Marie Wikner den som leder ligan. Wikner har vunnit elva guld och dessutom gjort det i tre olika klubbar: Västerås, Högsbo och Södertälje.

Helsingborg har signat den 20-åriga finskan Ebba Pekonen, som gått på Pekka Salminens akademi, HBA, och spelat med dem i finska ligan. Pekonen ingår i den 25 spelare stora landslagstrupp som började träna tillsammans 1 juni som ett första steg i förberedelserna inför det första EM-kvalfönstret i höst.

Eftersom Ville Tuominen blev klubbchef i Helsingborg har man rekryterat en ny head coach till ligalaget. Valet föll på greken Niklas Athanasios, som de senaste tre säsongerna varit assisterande coach i Olympiacos, laget där Nathalie Fontaine avslutade säsongen. Olympiacos gick hela vägen till finalen, där det dock blev förlust mot Panthinaikos. Athanasios är för övrigt också assisterande i det grekiska landslaget, som kommer att vara med i EM-slutspelet. I och med utnämningen av Athanasios är det bara Högsbo som inte officiellt har meddelat sin head coach.

Amanda Zahui går på i ullstrumporna i WNBA, synbart opåverkad av den skada hon ådrog sig i vintras. Los Angeles har vunnit fyra av de fem matcher som Zahui har hunnit spela och ligger så här långt fyra i tabellen med 4-3 i matcher. Den närmaste tiden kan dock bli problematisk, eftersom de båda systrarna Ogwumike är skadade och inte kommer att kunna spela innan OS-uppehållet tar vid.

Zahui, som nyligen passerade 1000 gjorda poäng i WNBA-karriären, snittar för första gången dubbelsiffrigt. Just nu ligger hon på elva poäng per match. En som har svårt att acklimatisera sig i ligan är finskan Awak Kuier. Hon har fått vara på planen i fyra matcher, spelat ströminuter och bara lyckats peta i totalt tre poäng.

I grundserietabellen är det som väntat de tre favoritlagen, Seattle, Las Vegas och Connecticut, som drar ifrån. Washington har också nämnts i tipsen, men laget lider svårt av att Elena Delle Donne och Emma Meesseman ännu inte har kunnat spela. Amerikanskan är skadad, medan belgiskan är med sitt landslag. Säga vad man vill om världsstjärnan Meesseman, men hon ställer upp i ur och skur för Belgien. Ingen av de båda stjärnorna lär återkomma förrän i augusti, efter OS, och för Washington handlar det om att tills dess hålla ställningarna, så att inte det värsta händer, d v s att laget missar slutspelet. Dit går de åtta bästa lagen och för närvarande huserar Washington på niondeplatsen, med 3-5 i matcher.

Många av de svenska utlandspelarna har redan sina klubbadresser till hösten klara. Det senaste är att Danielle Hamilton-Carter lämnar slovakiska Piestanske Cajky efter några fina säsonger och flyttar till Castors Braine i Belgien. Braine gick den här säsongen obesegrade genom grundserien, men tvingades lämna w o till Namur i finalen. Så här är läget så här långt:

Elin Eldebrink, förlänger med Bourges, Frankrike
Lollo Halvarsson, förlänger med Tarbes, Frankrike
Regan Magarity, Tarbes, Frankrike till Landes, Frankrike
Frida Eldebrink, förlänger med Girona, Spanien
Elin Gustavsson, förlänger med Hainaut, Frankrike
Günesh Karaoglan, förlänger med Cesme, Turkiet (TKBL)
Kalis Loyd, förlänger med Toulouse, Frankrike (LFB 2)
Binta Drammeh, TTT Riga, Lettland till Girona, Spanien
Amanda Kantzy, Polkowice, Polen till San Martino, Italien
Amanda Zahui, Dynamo Kursk, Ryssland till Fenerbahce, Turkiet
Danielle Hamilton Carter, Piestanske Cajky, Slovakien till Castors Braine, Belgien
Klara Lundquist, Alvik till Arka Gdynia, Polen

Av landslagsspelarna har ännu inget offentliggjorts om Paulina Hersler (senast i Battipaglia, Italien) och Nathalie Fontaine (Olympiacos, Grekland). Av övriga stannar högst troligt systrarna Gültekin i Turkiet och det återstår att se om Farhiya Abdi hittar en ny utlandsklubb. Men det kan ju bli fler utlandssvenskor kommande säsong. Några som tidigare har varit ute är t e x Veronika Mirkovic, Abigail Asoro, Josefin Vesterberg och Johanna Prytz.

Det råder nog ingen tvekan om att dambasketen är på frammarsch, både när det gäller utövare och åskådare. Ett exempel är tittarsiffrorna i WNBA. Vid sidan av webben sänder flera av stora tv-kanalerna matcher, sådana som CBS, NBC och ABC. Och just ABC har nu offentliggjort tittarsiffrorna under inledningen av säsongen. Kanalen hade 574 000 tittare i snitt på de fyra första matcherna som kanalen sände, vilket är en ökning med hela 28 % jämfört med förra året.

FIBA å sin sida har nyligen offentliggjort ett dokument där man kartlagt den kvinnliga basketen globalt, d v s i organisationens 213 nationella förbund. Sammanställningen är ett led i FIBA:s strategi att stärka dambasketen. Man eftersträvar att utövarna och fansen skall bli fler, men också att utöka antalet kvinnliga bli coacher, domare och funktionärer, och att få in fler i basketens styrande organ.

Hur man skall gå tillväga berättas det inte mycket om i det här läget, utan det sägs bara att man tar avstamp i rapporten för att i nästa steg komma fram till ”strategiska planer för implementering”. Vi får se om det leder till konkreta åtgärder för att ytterligare stimulera dambasketen.

Rapporten innehåller många intressanta siffror. Här är några exempel: Globalt finns det 3,1 miljoner kvinnliga spelare, av vilka 1,7 miljoner är 18 år eller yngre.  I Europa finns sammanlagt 630 000 kvinnliga spelare. Basketen är topp tre i antal utövare bland alla damidrotter i 39 länder, och det totala antalet professionella spelare i världen är 35 000.

Flest antal utövare finns i USA (1,8 miljoner), Japan (253 000), Frankrike (170 000), Australien (147 000) och Spanien (133 000). Slående är förstås att den överväldigande majoriteten av alla kvinnliga spelare, i stort sett två tredjedelar, finns i USA.

Siffrorna över de kvinnliga elitcoacherna och elitdomarna är en dyster läsning. Bara 11 % av domarna och 18 % av coacherna i världen är kvinnor. Likaså känner vi igen problemet att så stora skaror av spelare lämnar sporten alltför tidigt. Enligt FIBA:s rapport är snittåldern för avhopp 20,3. Det är alltså ett medeltal för alla spelare, men problemet är snarare tonåren. De svenska siffrorna illustrerar tydligt problemet. Vi har 15 940 kvinnliga spelare, av vilka 13 690 är 18 eller yngre.

Sverige har alltså 2,5 % av alla kvinnliga spelare i Europa. Våra 15 940 är förstås långt efter de större och mer folkrika länderna, som Frankrike, Spanien, men också Italien och Ryssland. Den svenska siffran är dock inte exceptionellt låg. I jämförelse har t e x Belgien lika många spelare som Sverige, Serbien har 10 000, Turkiet 13 400 och Slovenien så lite som 1200! Alla de här länderna, inklusive Sverige, tillhör ju den bästa tiondelen på den här kontinenten.

Sverige utmärker sig genom sin fjärdeplats av alla 213 FIBA-förbund när det gäller ”Global Gender Gap”, ett index som anser i vilken man lyckats utjämna könsskillnaderna i olika avseenden. En siffra som verkligen sticker ut är att Sverige har 54,5 % kvinnliga företrädare i förbundsledningen (förbundsstyrelsen). Av alla länder jag bläddrat igenom hittade jag inget som klår Sverige i den grenen.