Den geografiska indelningen i de inledande omgångarna har lett till flera väldigt ojämna matcher, vilket det klagats på en hel del. Topplag i ligan har t ex ställts mot svagare lag från ettan. Samtidigt har två ligalag fått mötas redan i den första rundan i den ena regionen och två lag från ettan i den andra, vilket inte betraktas som rättvist.

De här synpunkterna är begripliga och borde på något sätt åtgärdas till nästa säsong. Rimligast är väl att de sämst rankade lagen får ”slå ut varandra” innan ligalagen går in i leken. Men flera faktorer spelar in i det här, främst den ekonomiska frågan. Spelet i geografiska regioner gör att avstånden blir så korta som möjligt, vilket givetvis är penningbesparande för klubbarna, som redan är ansträngda ekonomiskt och inte kan lägga vilka summor som helst på cupspelet.

Nåväl, vi får se hur upplägget blir nästa säsong. Rimligen borde i alla fall cupen vara här för att stanna. Det tror jag de flesta är överens om. Och själv tycker jag att systemet med att det sämst rankade laget alltid har hemmamatch, är bra, för liga- och cupspel är två olika saker. I ligan har de bästa lagen hemmaplansfördel i slutspelet, vilket är som det skall vara, i kraft av att de presterat bäst under säsongens grundserie.

Men cupspel är som sagt ett annat djur. Vinna eller försvinna avgörs i en enda match och det finns nästan en förväntan på att det skall hända överraskande saker i cupspel. Det ligger i spelformens natur och det bästa sättet att skapa förutsättningar för skrällar är att det ”sämre” laget har fördel av hemmaplan.

I dagarna fick vi reda på att landslagets första hemmamatch i kvalet till EM 2021, mot Montenegro, skall spelas i Malmö 17 november. Tre dagar innan inleder Sverige kvalspelet mot Israel på bortaplan.

Det är bara en dryg månad kvar innan den nye förbundskaptenen, italienaren Marco Crespi, samlar laget till träningar för första gången. Förväntningarna på honom och det svenska laget kommer att vara högt ställda efter sjätteplatsen i sommarens EM. Allt annat än att laget kvalificerar sig till EM om två år, och helst som gruppetta, är att betrakta som ett misslyckande.

Frågetecknet inför matcherna i november rör ett par av de givna spelarna, som kanske inte kommer att ha någon tävlingsmatch i benen sedan i somras, när det är dags att möta Israel och Montenegro. Möjligen är deras medverkan t o m osäker.

Frida Eldebrink, som sägs träna med Telge, har inte klart med någon ny klubb den här säsongen. Hon har fått ett antal erbjudanden, vilka inte känts rätt och koncentrerar sig istället på rehab av sin knäskada.

Farhiya Abdi var ju skadad stora delar av EM-slutspelet och även hon har ägnat sig å rehab på hemmaplan. Abdi uppges dock vara nära att skriva på för en ny klubb.

En som definitivt kommer att vara med är Amanda Zahui, som efter New York Libertys mindre lyckade WNBA-säsong kom tillbaka till Sverige och uppvisade en kropp som såg ut att vara mer slimmad och vältränad än på länge.

Zahui väljer ju den här vintersäsongen bort spel i Europa och kommer istället att representera Shanghai i den kinesiska ligan, vilket ger henne vissa fördelar. För det första är pengarna stora i den kinesiska ligan, där klubbarna betalar riktigt bra för etablerade importer. Många av de bästa amerikanskorna har t ex spelat i Kina, lockade dit av de ”feta” lönerna.

Men spelet i Kina ger också den svenska stjärnan lite extra vila, då säsongen i Mittens rike drar igång senare än ligorna i Europa. Efter fem år av spel året runt, då hon dubblerat med WNBA- och Europaspel, är det på tiden att det ges tid för återhämtning. Det är helt enkelt inte hållbart i längden att spela utan uppehåll. Det är ingen som klarar det.

Zahui är förstås helt medveten om detta och sägs ha vidtagit även andra åtgärder för att ta hand om sig och sin kropp på bästa sätt, främst genom omläggning av kost och andra vanor. Vår enda WNBA-spelare uppges t ex ha övergått till närmast vegansk kost. Att vi redan ser en lite annan Amanda Zahui är ett resultat av de nya beteendena.

En fråga som varit på tapeten en tid, men som inte hörts så mycket om i offentligheten, är den om svensk baskets eventuella engagemang med spelbolag. Frågan är givetvis väldigt känslig och existerar inom hela idrottsrörelsen, inte bara basketen. I grund och botten handlar det om att idrottens värdegrund inte är förenlig med spelbolagens verksamhet.

Den svenska idrottsrörelsen kan inte inlåta sig i affärer eller sponsring med ett tobaksbolag eller ett som marknadsför alkohol. Men kan man göra det med ett spelbolag? Går det att avstå de stora pengar som spelbolagen är beredda att skicka in för få idrotten som skyltfönster i sin verksamhet?

Det finns de som svarar ja på den frågan, de flesta säkerligen nej. Den generella uppfattningen om spelbolagen är bland annat att de genom kraftfull marknadsföring driver en opassande verksamhet, som för grupper av individer kan leda till misär, personligt och ekonomiskt inte minst, till följd av spelberoende. Det är något som idrottsrörelsen inte kan stå bakom.

Av de spelbolag som har rätt att agera på den svenska marknaden tycks Svenska Spel anses vara det mest salongsfähiga, medan de flesta av de andra, ofta med säten i skatteparadis, betraktas som paria. Svenska Spel har också mycket riktigt, sedan lång tid tillbaka, en hel del samröre med den svenska idrotten. Bolaget anser sig vara ”idrottens huvudsponsor” och har direkta sponsringsavtal med flera av de största idrotterna; t ex fotboll, ishockey, handboll och innebandy.

Men hur är det med basketen? Borde inte vår sport också ha ett direkt avtal med Svenska Spel, ett samarbete som skulle kunna föra in ett antal välbehövliga miljoner i verksamheten? Enligt uppgifter jag tagit del av, har frågan väckts, och inte bara det. Direkta diskussioner, möjligen förhandlingar, lär ha ägt rum, men utan det resulterade i ett avtal.

Jag kan inte hävda att jag har alla fakta i den här frågan, men enligt informationer jag fått har det hela runnit ut i sanden bland annat för att basketen inte kunnat uppträda med en gemensam front. De som representerat svensk basket, förbundet samt de båda ligaföreningarna, sägs ha drivit lite olika linjer i frågan, där minst en av dem skall ha fört diskussioner med ett av de utlandsbaserade spelbolagen.

Det hela uppges till slut ha blivit en enda röra, där spelbolagen drog öronen åt sig, och det hela slutade med att det inte blev någon ”deal” med någon. Tids nog lär vi få veta vad som egentligen hände, men om det stämmer att oredan bland basketens företrädare ledde till att vi gick miste om ett sponsringsavtal med Svenska Spel så är det illa nog. Låt oss hoppas att saken för eller senare kan rättas till.