På torsdag inleder Sverige EM genom att möta Slovakien i turneringens allra första match. Det har inte varit samma hausse som vanligt inför mästerskapet, vilket inte är så konstigt. Sverige kommer ju till spel utan tre av sina starkaste kort och har sex EM-debutanter i laget.

Det gör att man inte kan för höga förväntningar på Sverige, som har fått lägga om stil och blir, i brist på storlek, tvunget att förlita sig till aggressivt försvar och snabbt spel i anfallet, med betoning på attackspel och trepoängsskytte. Vi kan rimligen inte kräva mer än att laget lyckas knipa en tredjeplats i gruppen, där Slovakien, Spanien och Belarus utgör motståndet. Då blir det i alla fall minst en match utöver gruppspelet, en plats bland de tolv bästa och väl godkänt i betyg.

Även om det blir ett ”mellanmästerskap” för Sverige, så blir turneringen ett bra tillfälle att bygga för framtiden. Bland debutanterna finns ungtuppar som Stephanie Visscher, Matilda Ekh och Emma Johansson, som alla förtjänar sina platser och förväntas bli ordinarie landslagsspelare under många år framöver.

Det slovakiska laget har förlorat de flesta av sina träningsmatcher, t e x mot Tjeckien, men har lyckats knipa segrar mot både Polen och Grekland. De som utmärkt sig i träningsspelet har varit spelare som Prazenicova och Palenikova, som inte gjort sig kända som några större stjärnor. Prezenicova var t e x inte ens med under kvalet. Men det slovakiska laget är jämnt och har egentligen ingen fixstjärna. Det skulle i så fall vara point guarden Barbora Balintova, som spelat i Arka Gdynia de senaste säsongerna. Andra bra spelare är Anna Jurcenkova och Sabina Oroszova, som är 195 respektive 192, och Slovakiens bästa returtagare.

På fredagen väntar Spanien, som naturligtvis blir en svår nöt, även om spanjorskorna inte längre räknas till titelkandidaterna. Frågan är om Spanien ens kommer att nå podiet. Stjärnor som Anna Cruz, Marta Xargay och Laura Nicholls är inte längre med i landslaget och häromdagen kom beskedet att storstjärnan Alba Torrens testat positivt för covid. Det är tur för Spanien att Astou Ndour slitit sig ifrån WNBA för att spela EM.

Sista gruppspelsmatchen är mot Belarus, som blandat och gett i träningsmatcherna. Belarus föll mot Turkiet, men lyckades vinna en av två mot Tjeckien och gjorde två hyfsat jämna matcher mot Ryssland. När det här skrivs har Belarus inte offentliggjort sitt lag, men de bärande spelarna lär bli Anastasiya Verameyenka (192), Maria Papova, Yuliya Rystsikava samt naturaliserade amerikanskan Alexandra Bentley. Belarus lär köra med klassisk öststatsbasket och passar väl inte Sverige som handsken, och vice versa.

Trots håligheterna i det spanska laget får de anses vara den stora gruppfavoriten, men bakom dem kan det bli riktigt jämnt. Sverige måste knipa antingen Slovakien eller Belarus, helst båda, för det är inte alls säkert att en vinst räcker. Det kan mycket väl hända att Sverige, Slovakien och Belarus tar var sin seger.

Den stora favoriten till EM-titeln är fortsatt Frankrike, med Belgien och Serbien som de främsta utmanarna. Spanien kan naturligtvis blanda sig in i semifinalspelet och ett lag som kan överraska är Italien, som har ett mycket spännande lag, med spelare som Elisa Penna, Olbis Andre, Debora Carangelo, Sabrina Cinili, Martina Bestagno, stjärnskottet Fransesca Pan samt givetvis Cecilia Zandalasini. Italien tvålade till Turkiet med nästan 40 poäng i sin enda träningsmatch. Den andra, mot Spanien, blev inställd efter covidutbrottet i det spanska laget.

Mästerskapets mest sevärda spelare tror jag blir Bosniens naturaliserade amerikanska, Jonquel Jones. Hon spelade i vintras i UMMC och tillhör WNBA.laget Connecticut Sun. Men nu har Jones ”tagit ledigt” för att vara med i EM. Jones är en absolut världsspelare, och inte bara det. Hon är en av de allra främsta i världen. Håll ögonen på Jonquel Jones

Det danska fotbollslandslagets kapten, Simon Kjaer, har fått mycket lovord efter sitt rådliga ingripande då lagkamraten Christian Eriksen kollapsade under EM-matchen mot Finland. Nämnde Kjaer är huvudfigur i en intressant historia som jag tror att jag berättat tidigare, men som kan vara värd att upprepa.

Berättelsen handlar om en dansk fotbollsklubb, vars klubbchef ville göra ett test om att förutsäga spelarutveckling. Han bad alla ungdomstränare ange vilken eller vilka spelare i klubbens ungdomsled som i framtiden skulle bli internationellt framgångsrika spelare. Alla tränare fick skriva upp fem namn och försegla sina lappar i kuvert, som klubbchefen samlade ihop och la i sitt kassaskåp.

Där låg kuverten i många år, innan klubbchefen bestämde sig för att öppna dem och kontrollera vilka namn som stod på lapparna. Vid den tidpunkten hade bara en av klubbens ungdomsspelare nått internationell nivå. Det var Simon Kjaer, som var proffs i Italien. Och vad tror ni: på hur många av lapparna stod Simon Kjaers namn? Svaret är ingen. Inte någon av klubbens ungdomstränare hade honom med på sin lista, trots att de alla hade fått skriva upp fem namn var.

Berättelsen om den danska fotbollsklubben visar med önskvärd tydlighet att det egentligen inte går att förutspå hur unga idrottare kommer att utvecklas i framtiden. I vissa sällsynta fall går det nog att ha ett hum om saken, men för de flesta är det nog enklare att peka ut de som definitivt inte kommer att lyckas. Den visar också hur viktigt det är att ungdomarna inte försvinner från sporten i de tidiga tonåren, en företeelse som tyvärr är alldeles för vanlig inom basketen, i synnerhet på damsidan.

Nyligen skrev jag en krönika där jag redovisade lite FIBA-statistik om dambasket globalt. De svenska siffrorna illustrerar tydligt den här problematiken: av Sveriges totalt 15 940 kvinnliga basketspelare är 13 690 yngre än 18 år. Bortfallet upp till 18 år är alltså 89 %. Nästan nio av tio slutar innan de fyllt 18! Det går bara att spekulera om hur många potentiella elitspelare som försvinner i det blodbadet.

Det är ibland lätt att peka på tydliga problem, men inte alltid så enkelt att komma med lösningarna. Vi kan bara konstatera att den svenska dambasketen har en av sina allra största utmaningar i att få fler att stanna längre i sporten. I dagsläget finns nog varken resurserna i form av halltider och tränare för att ta hand om fler under längre tid. Och kanske inte intresset heller. Alla vill ju vinna och ha det bästa laget, oavsett ålder.

Till sist skall vi notera att Amanda Zahui var ordentligt i hetluften häromdagen, då hennes Los Angeles Sparks mötte Minnesota Lynx. Sparks har det lite kämpigt just nu, eftersom både Nneka och Chiney Ogwumike är borta på grund av skador. Det blev förlust också mot Minnesota, 64-80, och ett riktigt rabalder i slutet av matchen.

Mitt i den sista perioden blev Napheesa Collier i Minnesota rejält kapad av Zahuis lagkamrat, Ariella Guirantes. Domarna blåste foul, men Collier blev sur och sa några, inte särskilt snälla, ord till Guirantes, varefter Zahui stormade fram för att försvara sin lagkompis. Collier blev ännu surare och bland det hon sa till Zahui kunde man urskilja ”f-g bitch”, vilket fick svenskan att tända till på alla cylindrar.

Zahui blev skogstokig och tycktes ladda för en rallarsving mot Collier. Hade det inte varit för Sylvia Fowles, som gjorde sitt bästa för att sära på kombattanterna, hade det nog blivit slagsmål. Smockan hängde verkligen i luften, men de flesta av spelarna hade sinnesnärvaro nog att lugna sina hetlevrade lagkompisar, och det hela slutade med att fyra tekniska fouls utdömdes.