Idag skall vi för omväxlings skull ägna några rader åt basket på den manliga sidan. För närvarande verkar det ju vara snurrigare inom den svenska herrbasketen än på damsidan. Jag har haft kontakt med flesta klubbarna i SBL Dam och alla har, i olika grad, bekymmer i dessa tider. Alla kommer att få det svårare, rent ekonomiskt, jämfört med föregående säsong, men ingen har ens antytt att man är nära att duka under eller att det kan bli fråga om att dra sig ur ligan.

Annat är det i SBL Herr, för fallhöjden i den serien är ju större när det krisar till sig. Efter att Djurgården dragit sig ur får man inte ens ihop tio lag, vilket är ett tydligt tecken på att ligan är överdimensionerad i flera avseenden. Kanske kan den nuvarande krisen bli något av reningsbad för herrligan, för den behöver nog lägga sig på en ambitionsnivå som är en annan än den som rått de senaste åren.

I och med att Djurgården tar två steg ned i seriesystemet tyder det mesta på att idén om att dela in ligan i två grupper, A1 och A2, är död. Med bara nio lag kvar i ligan och att inget av lagen i Superettan vill ta steget upp, så är det nog kört. Varken Eos, Högsbo, Fryshuset eller Alvik har alltså varit intresserat av att spela i en A2-serie i ligan.

Det innebär att det som nu ligger på bordet är en liga med nio lag, som skall möta varandra fyra gånger, d v s 32 omgångar. Men det förutsätter att alla klubbar tror sig kunna mäkta med en sådan serie, och det är ju högst osäkert. Att någon eller några klubbar sagt sig kunna delta i ligan endast om en A2-serie kommer till stånd, är ju känt. Chansen att SBL Herr säsongen 2020-21 kommer att genomföras med färre än nio lag är nog ganska stor.

Vi får se hur allt slutar. En viktig hållpunkt kommer nu på torsdag, då ligaföreningen och klubbarna har ett telefonmöte om den här saken.

Det var nästan så att man satte i halsen när beskedet kom att Boris Balibrea hade bytt Wetterbygden mot Umeå. Instinktivt kändes det som ett märkligt nedköp, att lämna ligafemman för det svagaste av de lag som återstår i ligan. Den förväntan som fanns var ju att spanjoren skulle ta sig an en större uppgift, möjligen ett starkare lag i en större liga. Istället blev det: Umeå BSKT.

Men det fanns förstås anledningar till Balibreas flytt. Att Wetterbygden inte kunde erbjuda samma eller bättre förutsättningar än föregående säsong stod ju tidigt klart, i samma ögonblick som huvudsponsorn tvingades dra tillbaka sitt stöd. Det gjorde att resurserna för lagbygget skulle ha försämrats.

Vad Umeå har gett Balibrea i ersättning har jag ingen aning om. Klubben skriver i alla fall på sin hemsida att man har den lägsta omsättningen av lagen i SBL Herr. Rimligen borde det betyda att ersättningarna inte ligger på särskilt höga liganivåer. Någon drömlön har nog inte Umeå lockat med. Däremot är det känt att Balibrea fått löften om ett ”slagkraftigt” lag.

Andra uppgifter gör gällande att de goda träningsförutsättningarna i Umeå varit lockande. Kanske är de bra, men såvitt jag kan bedöma, baserat på uppgifter jag fått, verkar inte förutsättningarna i Umeå skilja sig i någon nämnvärd grad jämfört med andra ligalag, och kan nog inte mäta sig med de lag som har det bäst förspänt.

Men huvudorsaken till flytten skall vi nog leta efter på annat håll. När Boris Balibrea stod utan klubb och en flytt tillbaka till Spanien inte var något reellt alternativ, och erbjudandet från Umeå kom, förstår man ändå hans beslut. Här fanns ju möjligheten att  försöka åstadkomma samma förvandling med Umeå som han gjort med Wetterbygden, d v s lyfta laget till en position på den övre halvan av ligan. Det skulle öka hans redan starka status inom den svenska basketen till nya höjder. Naturligtvis ser han, allt annat lika, att Umeå förmodligen är det lag i ligan som har den största potentialen att förbättra sig mest från sin nuvarande nivå. Kanske har Umeå, genom värvningen av Boris Balibrea, redan tecknat in utmärkelsen som ”årets lyft” 2020-21.

Umeå BSKT har all anledning att vara nöjd sitt nyförvärv, och ligan till att en kraft som Balibrea blir kvar. Efter att ha följt Balibrea från och till under säsongen som gick, och lärt känna honom en smula, kan jag inte låta bli att dra paralleller till en annan coach, som jag följde på nära håll under ett par säsonger, Vedran Bosnic.  Båda präglas när det gäller basketen av samma noggrannhet i allt de företar sig. Ingenting lämnas åt slumpen, ingen kommer undan med att göra ett halvdant jobb på träning eller match, eller genom att ta genvägar. Båda har en hög arbetsmoral, är trygga i sina filosofier och ställer höga krav på sig själva, liksom på spelarna, men också klubbledningarna.

Det kommer att bli ordning på torpet i Umeå, nu när Boris Balibrea ansluter till BSKT som head coach. Och de kommer att upptäcka att de har värvat en person som har förmågan att vara en auktoritet utan att uppträda auktoritärt. ”Att kunna tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin”, som man sa förr i världen. Grattis säger vi till Umeå BSKT.