Utländska studenter i USA riskerar att få åka hem alternativt inte komma in i landet nästa läsår. Vad frågan hänger på är om skolorna fortsätter med distansundervisningen i höst, och det i sin tur beror givetvis på pandemiläget. Just nu kan man säga att det ser lite mörkt ut. Viruset sprids i en rasande fart i flera delstater.

Det skulle alltså kunna inträffa att svenskorna som studerar och spelar basket i USA inte får sina visum beviljade eller blir hemskickade i de fall de redan finns på plats. Det antas att olika skolor kommer att ta olika beslut, om de skall ha distansundervisning eller inte. Ivy league uppges t e x redan ha bestämt sig för att ha undervisningen på distans. På Harvard, som ingår i Ivy League conference, har vi ju Matilda Salén, den förra Alviksspelaren, som alltså inte kan räkna med att åka till USA i höst.

För idrottens vidkommande betyder det här, enligt uppgift, att inomhusidrotterna kommer att starta tidigast i januari. Därmed uppstår en väldigt speciell situation, för både de svenska collegespelarna och de svenska lagen. De spelare som inte kommer iväg till sina college, blir alltså kvar på hemmaplan, minst till nyår.

Möjligen gnuggar ligalagens sportchefer händerna över möjligheterna att förstärka sina lag, för det finns det mycket att ösa ur. Förra säsongen var 55 svenskor på college och det kommande spelåret skull nog den siffran ha ökat. Minst 20 av dem skulle i höst ha gått på division 1-skolor. Hela gänget, och säkerligen ytterligare några, skulle utan vidare platsa i svenska ligalag. Många av dem har för övrigt redan spelat i SBL.

Säg det ligalag som inte skulle hugga tänderna i spelare som Fanny Wadling, Vanessa Taylor, Stephanie Visscher, Matilda Salén, Precious Johnson, Moulayna Johnson, Fanny Håkansson, Helene Haegerstrand, Mikaela Ekdahl, Embla Andersson med flera, för att inte tala om Tova Sabel och Matilda Ekh.

Men är det så enkelt som att bara kontraktera en collegespelare som inte kommer iväg till sitt lärosäte? Enligt de uppgifter jag snappat upp tillåter inte NCAA-reglerna att spelarna deltar i matcher för något annat lag. Gör de det, så blir spelarna ”ineligible”, d v s inte kvalificerad att spela mer i NCAA.

NCAA är den stora skolidrottsorganisationen i USA. Där ingår runt 1000 lag, uppdelade i tre divisioner. Det finns även ett par andra organisationer, den för junior college, förkortad NJCAA och NAIA, som organiserar små college runt om i landet. Det finns svenskor i alla tre organisationerna, allra flest dock i NCAA, med 43 av de 55 svenska collegespelarna förra säsongen.

Huruvida NJCAA och NAIA tillämpar samma regler som NCAA känner jag inte till, men ett rimligt antagande är att det förhåller sig så.

De svenska lagen kan alltså inte räkna med att kunna kontraktera någon av de svenska NCAA-spelarna, vare sig för ett halvår eller hela säsongen, såvida dessa inte helt avstår sin collegekarriär. Dessutom kräver NCAA-reglerna att spelaren måste ha tillstånd från sin skola för att delta i träningar med ett annat lag.

Två ligaklubbar har brandskattats mer än ändra efter den gångna säsongen: A3 och Wetterbygden. Hela 13 av A3-spelarna från förra spelåret är borta. I Wetterbygdens fall är det nio. Det kan bli färre än 13 i Umeåklubben om det skulle falla sig så att Elvbo stannar och man lyckas övertyga någon av svenskorna som tänker ansluta till division 1-laget, att stanna.

I Wetterbygdens fall är det däremot ett faktum att de nio är borta. Alla som lämnar var bland de tio som spelade mest. Bara unga Emma Johansson, den enda tillsammans med systrarna Sjökvist som blir kvar, klämde sig in i den kretsen. Dessutom tackade head coachen, Fransisco Pinto, för sig. Det blev till att starta med ett i stort sett blankt papper.

När nästan herrlagets budget sveptes bort då huvudsponsorn hoppade av, så drabbade det hela föreningen. Med det i beaktande får man säga att det har gjorts ett bra jobb med att återuppbygga laget. Åtta nya är kontrakterade och bland dem finns flera intressanta namn, t ex amerikanskorna Maura Fitzpatrick och Claire Lundberg, samt hemvändaren Evelyn Ovner och den lovande Debbi Alem.

Den nye coachen, britten Krumesh Patel, får fullt sjå med att sy ihop laget och få det att fungera som en enhet. Patel kommer in med en annorlunda spelstil än Pinto, och man har försökt sätta ihop laget utifrån de nya spelidéerna, men utmaningen framför allt blir att de få individuella spelarna att fungera tillsammans.

För A3:s vidkommande ser det just nu också ut som om bara tre spelare från förra säsongens trupp stannar: Ama Degbeon, Isabelle Edholm och Kristina Udekwu Jansson. Sju nya är kontrakterade, bland dem Cajsa Uhrström från Wetterbygden, ligaåtervändaren Janee Thompson, den för detta A3-spelaren Gigi Mazionyte samt den spännande tyska landslagsspelaren och shooting guarden Emma Stach.

Tio spelare har alltså A3 just nu. Ytterligare några lär alltså tillkomma, men Janne Enjebo står inför precis samma uppgift som Patel, att sy ihop individerna till ett lag.

Båda lagen får, efter sina förutsättningar, ha värvat ganska bra, men det är ju en sak att spelarna individuellt har presterat på olika håll. De nya kommer in i sina lag med olika mentaliteter, inställningar och förväntningar. Det kan mycket väl hända, att någon av personligheterna helt enkelt inte passar in. Det är svårt att veta.

Men det kan förstås också gå bra. Vi minns ju att Norrköping brandskattades ända ner i fotknölarna, då Jurgita Kausaite tog över som head coach för två år sedan. Kausaite fick bygga ihop ett helt nytt lag, men lyckades väldigt bra. Norrköping slutade på en överraskande fjärdeplats i grundserien, låt vara att laget sedan föll i kvarten mot ett smart spelande Telge.

Visby har börjat röra på sig vad gäller spelarrekryteringar. Fem spelare är klara, varav två amerikanskor. Det senaste tillskottet är point guarden Jayde Christopher, som kommer direkt från Boise State, som spelar i Mountain West conference. Det är inte den vassaste av de amerikanska division 1-serierna, men Boise State har de senaste åren varit det klart bästa laget i Mountain West, en conference vi är bekanta med, eftersom många svenskor spelat på Colorado State.

Colorado är inte så vassa längre, men Boise State har blivit mästare i MW de fyra senaste säsongerna. Sista gången, i våras, fick de dock inte chansen att delta i det nationella slutspelet eftersom allt spel avbröts. De tre föregående säsongerna har Boise State inte överlevt den första rundan i NCAA-turneringen.

Christopher missade dock de första två conferencevinsterna, eftersom hon spelade sina två första collegeår på Kansas State. Sedan bytte hon skola, men fick sitta av ett år p g a transferreglerna.

Två bra år hade i alla fall den vesslesnabba Christopher på Boise State. Hon var ingen stor scorer, med sju poäng i snitt det sista året, men det är blicken för spelet och passningarna som hon har sin absoluta styrka. 270 assists under säsongen och tvåa nationellt i assistligan talar sitt tydliga språk.

Christopher spelade mest i sitt lag på college och så lär det nog också bli i Visby. Hon är en hejare på att driva upp tempot och det är nog bäst att lagkamraterna är med på noterna när passningarna kommer. Hennes coach på Boise State sa att han under sina 30 år på skolan aldrig hade haft en motsvarande energispelare. Christopher är som en duracellkanin, men uppges vara en oerhört uppskattad lagkamrat och glädjespridare, alltid med ett leende på läpparna och en positiv inställning. Det skall bli riktigt kul att se vad Jayde Christopher kan göra i den svenska ligan.