I söndags nåddes vi av nyheten att Borås, efter bara en säsong, drar sig ur SBL Dam. Klubbens ordförande, som för övrigt avgår med omedelbar verkan, sannolikt i protest mot beslutet, skriver i ett meddelande att klubben för närvarande inte kan finansiera två ligalag.

Det är inte första gången, och sannolikt inte den sista som ett damlag får stryka på foten för herrlaget. Antagligen har debatten internt varit stormande om hur man skulle agera i den uppkomna situationen. Det rimligaste hade förstås varit att dra ned på både herr- och dambudgetarna och möjligen sänka ambitionsnivån under en tid, t e x att minska antalet importer i lagen, men så blev det alltså inte. I stället ryktas det om att herrlaget begärt mer resurser till nästa säsong och därmed gick det som det gick.

Hur som helst är det nu lite skämskudde över Borås Basket, vars herrlag nu får allt de vill och damlaget belönas med en plats i BED. Det hela är väldigt tråkigt, i synnerhet som man var helt övertygad om att satsningen på SBL Dam var seriös. Sällan har man väl haft ett sådant förtroende för en nykomlings möjligheter att hävda sig, sportsligt, ekonomiskt och organisatoriskt. Men av det blev intet. Det som vi betraktade som en helgjuten och långsiktig satsning, visade sig vara en dagslända.

Fallet med Borås visar än en gång att det bästa för elitlagen på damsidan är att vara fristående,så att de kan berättiga sin existens i ligan på egna meriter och inte vara beroende av att det finns ett herrlag i klubben, ett som alltid går i första rummet. Så har man ju, med framgång gjort i såväl Luleå som Umeå och Östersund.

Det finns visserligen ett par föreningar, i dagsläget Södertälje och Norrköping, som har dubbla ligalag, och som haft det under en längre tid. Och kanske har vi snart Uppsala i den gruppen. Den modellen kan också fungera, även om det kan bli ett internt slitande i resurserna. Men skall det gå vägen måste det finnas en uttalad vilja och policy om att förutsättningar, resurser och villkor fördelas på ett jämnt sätt mellan de båda lagen. Helt jämnt kan det kanske inte bli under avsevärd tid, eftersom vi är beroende av en omvärld, där manliga spelare helt enkelt är dyrare i drift och därmed kostar mer för klubbarna. Ett mer jämlikt tänk tycks dock finnas i Södertälje, Norrköping liksom Uppsala, men definitivt inte i Borås, vars agerande är oväntat kortsiktigt.

Luleå-Högsbo, A3-Alvik, Östersund-Visby och Norrköping-Mark, se där lagen som kvalificerade sig till kvartsfinalerna i SBL Dam med start i helgen. Ett högst oortodoxt tips är att Luleå-A3 och Norrköping-Östersund möts i semifinalerna, men Alvik och Visby har möjligheten att överraska oss.

Det här är mina betyg och omdömen om alla de 14 lagen i SBL Dam den här säsongen.

Luleå var som väntat bäst, med bara två plumpar under serien, mot Wetterbygden respektive A3, båda på bortaplan. Det har varit kul att se Luleå spela och jobba hårt i alla matcherna, från den första till den sista minuten. Laget har två av ligans bästa importer och några av de allra främsta svenskorna och är förstås storfavorit att ta hem guldet. Det är svårt att se någon plocka ned Luleå i en matchserie bäst av fem. Betyg: VG

Norrköpings importbesättning har varit strålande, precis som vi hade förutspått. Med några inhemska komplement och den vanliga klurigheten hos coachen, Kevin Taylor-Lundgren, har Dolphins landat tvåa i tabellen och får anses vara den starkaste kandidaten att nå finalen i sin del av slutspelsträdet. Dessutom skall Norrköping som klubb ha en eloge för att man lyckas hålla båda sina elitlag i toppen av ligorna. Betyg: VG

Östersund har gjort en sensationell premiärsäsong i ligan. Tredjeplatsen var högt över förväntan, men laget har verkligen spelat sig till den placeringen. Nu kan det bära hela vägen till semifinal. Enda orosmolnet är att nyckelspelaren Elena Popkey dras med någon skada. Förhoppningsvis är hon tillbaka i kvarten, men efter säsongen är det färdigspelat för amerikanskan. Hon skall gifta sig i sommar och sedan ägna sig åt annat än basket. Och den svenska ligan kommer att tappa en av sina största profiler. Betyg: VG

A3 har spurtat starkt efter en riktig ”bergochdalbanesäsong” och avslutat grundserien med fem raka vinster. Det finns material i laget, som med coachens ord är ”riktigt bra när vi är bra”, men som påfallande ofta under säsongen uppträtt riktigt svagt. A3 går i kraft av sin dagsform in som favorit i kvarten mot Alvik och i händelse av vinst där väntar Luleå i semi. A3 är nog laget som bäst kan matcha Luleå, d v s när Umeålaget är på topp, men skulle de snuva Luleå på finalen så är det en megaskräll. Betyg G-

Alvik har hittat en ny stil, med ett friare spel, och ett ökat självförtroende, efter coachbytet mitt i säsongen. Alviks säsong får anses vara godkänd, men laget har en riktigt tuff uppgift på sin sida av slutspelsträdet. Det är inte mycket som talar för att det blir en upprepning av förra årets final. Det vore t o m högst överraskande om Alvik nådde semi. Betyg G

Visby har hela spelåret legat på övre halvan. Coach Hernandez har haft en bra importbesättning och infört en ny stabilitet, som på sistone dock har varit lite svajig. Visby har förlorat fyra av de fem sista matcherna. Förlustsviten kan bero på att laget är nedtränat inför slutspelet, som laget varit klart för en längre tid, men det är svårt att veta. Men att Visby går in som under-dogs i kvarten, mot Östersund som har hemmaplansfördel, är klart. Betyg G+

Mark har gjort ett stort lyft den här säsongen. Firma Almqvist & Alm har gett belackarna ordentligt på nosen. De träffade rätt med sina importer och har infört en fartfylld och intensiv spelstil som har gett resultat. Det mattades lite på slutet, men Mark höll stången och säkrade en välförtjänt slutspelsplats. Och vad jag har hört finns det redan tillräckligt i ladorna för att nästa säsong i högsta serien skall vara säkrad. Betyg: G++

Högsbo lyckades, efter en säsong som kantats av främst personalproblem och svaga resultat, krångla sig upp på en slutspelsplats, men fick ingen avundsvärd uppgift i kvartsfinalen. För ett år sedan nådde ju Högsbo semifinalen, men inget talar för att Högsbo överlever första rundan i år. I Högsbo är de förstås besvikna över säsongen, men får försöka avsluta med stil, sedan slicka såren och komma tillbaka med ny energi i höst. Betyg G-

Eos kom nia, först i den kvartett som slutade grundserien med nio vinster. Som vanligt, är man benägen att säga, hamnade Eos i mellanmjölkens land. Eos klarar sig, men har ingen med toppen att göra. Utifrån sina förutsättningar får säsongen anses godkänd, men man undrar om inte klubben någon gång skall våga sig på en starkare satsning på sitt damlag och på allvar försöka tävla med de bästa, för de resurserna finns i Lundaklubben. Betyg G

Södertälje spottade upp sig på slutet, efter en bedrövlig inledning, med allehanda problem i laget. På försäsongen såg Södertälje ut som ett topplag, men lyckades inte med någonting när allvaret började. Ändå var inte slutspelet långt borta när man fick hyfsad ordning i maskineriet. Kanske hade Klara Lundquists närvaro kunnat fixa biffen, men till slut blev det en tiondeplats. Nu väntar nya tider i anrika Södertälje, vars damlag kan gå mot en ny storhetstid om alla de tänkta värvningarna går i lås. Betyg G-

Helsingborg måste få mer än godkänt för sin säsong. Att coach Thanos och hans spelare lyckades nå nio vinster var riktigt bra. Med det material som fanns till förfogande skulle ett par vinster faktiskt ha varit i nivå med förväntningarna. Men Helsingborg har fått ut mycket av sina spelare, möjligen mest av alla sett till förutsättningarna. Betyg VG

Uppsalas öde blev att man spelade med bara en import större delen av säsongen. Att de svenska spelarna har fått ta mycket ansvar och utvecklats är bra på många sätt, inte minst för svensk baskets skull, men man får kortsiktigt betala ett resultatmässigt pris. På slutet kom Hanna Brych in i laget, men då var det för sent att komma uppåt i tabellen. Uppsala får trots allt ett G+ för sin säsong.

Wetterbygden är utan tvekan säsongens stora besvikelse. Många hade trott på en placering på övre halvan för laget som hade fyra importer, en landslagsspelare och ett i övrigt gott svenskt material. Men inget fungerade som väntat. Laget matchades märkligt, där tålamodet med spelare som inte levererade, tycktes oändligt. I slutet blev det skadeproblem i laget och det visade sig att de svenska spelarna höll nivån hur bra som helst, men då var säsongen redan körd. Betyg: IG

Borås har redan nämnts, och man kan som sagt bara beklaga att det inte blir en fortsättning i SBL Dam. Ingen hade väntat sig att Borås skulle vara ett topplag och att som nykomling ta sju vinster får anses vara i linje med förväntningarna. Att laget försvinner efter bara en säsong är däremot inte i linje med förhoppningarna. Man hade förväntat sig ett helt annat agerande av klubben. Betyg: G till laget, IG till klubben.