Två omgångar återstår av grundserien i SBL Dam. De spelas sammanhållet på onsdag och på söndag. Slutspelslagen är klara, men det kan fortfarande bli förändringar i den tabell som just nu ser ut så här:
1. Luleå 23–1
2. Norrköping 19–5
3. Östersund 17–7
4. Alvik 15–9
5. A3 15–9
6. Visby 13–11
7. Mark 11–13
8. Högsbo 11–3

De två topplaceringarna är klara, medan både Alvik och A3 skulle kunna komma upp på nivå med Östersund. A3 har dock två tuffa matcher kvar, Luleå (H) och Norrköping (b), så chansen att ta hem två ytterligare vinster är nog minimal. Alvik skulle mycket väl kunna slå Uppsala (h) och Mark (b), men Östersund har inbördes på Alvik. Om A3 förlorar mot Luleå på onsdag är alltså Östersund tredjeplats garanterad, men det är den också om Östersund samma dag vinner över Södertälje. Östersund som trea och Alvik fyra är ett troligt scenario.

A3:s femteplats är dock i fara, för Visby kan svinga sig förbi A3 om man vinner sina båda återstående matcher, Wetterbygden (h) och Borås (b), samtidigt som A3 förlorar sina. Och det är ju inte alls otänkbart att det kan ske. Visby har ju inbördes på A3, efter att ha förlorat den första matchen med tolv och sedan fått med sig 20–0 i den inställda matchen, då A3 var coviddrabbat. Det vore en ödets ironi om det skulle avgöra tabellplaceringarna dem emellan.

Mark och Högsbo, å sin sida, har ju båda en avlägsen möjlighet att hamna före Visby, men den chansen är väldigt liten. Visby lär ta minst en seger ytterligare och kan nog räkna med att man har Mark och Högsbo efter sig i tabellen. Vad gäller de båda sistnämnda har Mark inbördes på Högsbo och kommer alltså före om lagen hamnar på samma antal segrar.

Mycket kan fortfarande hända, men ett tips så här i slutskedet är att vi får följande fyra kvartsfinaler:
Luleå- Mark
Norrköping-Högsbo
Östersund-A3
Alvik-Visby

Det är också dags att utse årets utmärkelser, eller ”SBL Awards”, som det officiellt heter. Även i år kan fansen rösta, vid sidan av coacher, lagkaptener och media. Fansens tyngd i omröstningen är 25 % och det kan förstås ha en viss betydelse, beroende på hur många som vill delta i omröstningen. Skulle något enskilt lag få sina supportrar att ställa upp och rösta i stor omfattning, kan det t o m bli av stor betydelse.

Själv kommer jag, precis som förra året, att dela ut utmärkelser som inte ingår i den officiella omröstningen: ett all star lag, en defensiv femma, årets rookie, årets ”sjätte spelare” och årets ”most improved player”, men det kommer senare. Mina röster i den officiella omröstningen gick till de här (i den fasta förvissningen om att majoriteten kommer att rösta annorlunda i flera kategorier:

MVP: Brooke McCarthy-Williams, Luleå
Årets guard: Brooke McCarthy-Williams, Luleå
Årets forward: Ellen Nyström, Luleå
Årets center: Jessica Kelliher, Visby
Årets försvarsspelare: Kate Oliver, Norrköping
Årets artist: Elena Popkey, Östersund
Årets coach: Alva Stark, Östersund
Årets lyft: Östersund
Årets domare: Sara Månsson

McCarthy-Williams är ett givet val som MVP och därmed också som årets guard, och lika givet att hennes lagkamrat Ellen Nyström får priset som säsongens forward. Som center kan man inte förbigå Jessica Kelleiher, som under sitt andra år i ligan har gjort mest poäng och varit fjärde bästa returtagare. En oerhört nyttig spelare är hon, och verkar dessutom ha en riktigt bra attityd. Man ser aldrig Kelliher klaga över något domslut. Hon ger och tar med samma goda humör, precis så som man tycker att fler borde uppträda.

Det fanns flera goda kandidater som årets försvarare, men när Nyström lär bli årets forward lägger jag min röst på Kate Oliver, Norrköping. Oliver är en följsam och smart spelare, ligans bästa blockare och hon gör sammantaget ett jättejobb i Norrköpings försvar, inte bara som ”målvakt”. Hon kan spela försvar ute på golvet också, vilket ger Taylor Lundgren flera möjligheter att variera den defensiva strategin.

En annan ”följsam” spelare är Elena Popkey i Östersund, som varit en stor överraskning i årets liga. Hon spelar klokt och tar bra beslut på planen. Den eleganta Popkey har hela säsongen styrt sensationen Östersund från bakplan med sitt artisteri och får därmed min röst i den kategorin. Även årets lyft och årets coach hamnar i mitt tycke i Östersund. Alla är överens om att Stark gjort ett enastående jobb med nykomlingen, som kliver upp från BED direkt till tredjeplatsen i grundserien. Större lyft går knappast att åstadkomma.

Att rösta på domare är verkligen inte lätt. Jag har gett min röst till Sara Månsson tidigare och gör det igen. Jag tycker att hon växer för varje säsong och borde nog vara en kandidat för FIBA-nivån.

Så är då bracketen, d v s slutspelsträdet, klart för collegeslutspelet. Den här gången tar fem svenska spelare plats i den stora dansen: Moulayna Johnson (Miami), Stephanie Visscher (SFA) samt Helene Haegerstrand, Ellen Hahne och Freja Werth (Albany). SFA och Albany kvalificerade sig genom att vinna slutspelet i sin respektive conference, WAC och America East. Miami föll i finalen i ACC, men fick en fribiljetterna till turneringen, i kraft av sin nationella ranking och lagets fina resultat under säsongen.

Slutspelet börjar på onsdag, då fyra lag ger sig in i elden. För första gången innehåller slutspelet 68 lag. Själva bracketen har bara 64 platser, så fyra lag gör upp om två platser innan själva slutspelet startar på fredag. Bracketen är indelad i fyra delar och de fyra toppseedade lagen i respektive del är South Carolina, Stanford, Louisville och North Carolina State.

Såväl Miami som SFA har hamnat i storfavoriten South Carolinas del av bracketen. Miami (seedad åtta) möter i första rundan South Florida (nia). Skulle det bli seger där väntar nog just South Carolina i den andra omgången. SFA (seedad tolva) ställs mot North Carolina (femma). Vinnaren möter i omgång två antingen Arizona (fyra) eller UNLV (13).

Albany har placerats i Louisvilles del och det är just de båda som möts i den första rundan. Det blir förstås oerhört svårt. Louisville är rankad fyra i landet, men att allt kan hända visade sig i ACC-slutspelet då Louisville föll i kvarten mot Miami. Några stora förhoppningar går dock inte att ha, varken på Albany, SFA eller Miami. Det skulle i så fall vara det senare laget, som skrällde i sin conference-turnering, men att möta ett revanschsuget South Carolina i andra rundan, efter deras nesliga förlust i SEC-slutspelet, är inte avundsvärt. Jag skulle säga att ett ”svensklag” till andra rundan är godkänt.

Det låter kanske pessimistiskt, men det är helt enkelt stora nivåskillnader mellan 20–25 högst rankade lagen och övriga. När man tittar på slutspelsmatcherna i respektive conference framstår en kvartsfinal i t e x SEC eller Pac-12 som en annan idrott än finalerna i många andra. De bästa skolorna drar till sig de främsta spelarna och de största talangerna, år efter år. Man skulle kunna tro att utbildningsmöjligheterna avgör spelarrekryteringarna, och så är det säkerligen i många fall. Dock inte bland de bästa, som ser allt ur ett basketperspektiv. De går till de skolor som har bäst basketverksamhet och kan ge dem bäst förutsättningar som spelare.