När Wetterbygden i lördags föll mot Södertälje försvann Sparks alla förhoppningar om en slutspelsplats. När Södertälje håller nere antalet turnovers och skjuter bra på treorna är laget ostoppbart för lagen på den nedra halvan i tabellen, och ett hot mot de bästa. Med bara 13,2 turnovers per match är Södertälje bäst i ligan i den ack så viktiga kategorin. Mot Sparks landade Södertälje på 44 % i trepoängsskyttet, men låg långa stunder på 55-58 %. Bössorna falnade lite på slutet, vilket är begripligt eftersom matchen var över redan i halvtid, då Södertälje ledde med 51-28.

Akilleshälen för Södertälje är att laget släpper in mer poäng än konkurrenterna. Med 78 i snitt har Södertälje bara Eos bakom sig av slutspelslagen. Att det blir så mycket i baken beror på Södertäljes snabba sätt att spela och på att returtagningen är så svag. Med strax under 36 returer per match är SBBK sämst i hela ligan.

Det skall hur som helst bli intressant att följa Södertälje i slutspelet. Det mesta talar för att de slutar sexa i tabellen och får sin ”önskemotståndare” bland topplagen, A3, i kvarten. A3 var i Lund och hade åter bekymmer med att vinna. Eos ledde länge och väl, men lyckades bara hålla stånd i 30 minuter och föll till slut med 62-75.

Bara en omgång återstår i damligans grundserie. Alvik blir etta, Luleå tvåa och A3 säkrar tredjeplatsen i tabellen vid vinst mot Wetterbygden på lördag och det är nog säkrast att de fixar det, eftersom Högsbo möter Mark i den sista omgången. A3 och Högsbo är ju lika i inbördes möten och även i målskillnad i matcherna lagen emellan. Just nu har Umeålaget 31 poäng bättre målskillnad i hela serien, men det kan ju snabbt förändras om det skulle gå illa mot Sparks och Högsbo vinner stort i Kinna.

Nu när det mesta är avgjort vad gäller tabellplaceringar, så är det lite ovisst hur lagen tänker när det gäller matcherna i den sista omgången. Det kan bli något ögonbrynshöjande resultat om coacherna väljer att vila större eller mindre delar av sina stjärnkadrar inför slutspelet.

A3 har t e x ett val om de så skulle vilja. Skulle Enjebo och hans lag föredra Norrköping i kvarten så kan man låta Sparks vinna. Men det blir knappast aktuellt, för A3 gör nog allt de kan för att undvika just Norrköping.

Rykten säger att skadan på Emma Stach kan medföra att hon inte blir aktuell för spel resten av säsongen. Det skulle förstås vara ett tråkigt besked för A3, som redan har Gigi Mazionyte på långskadelistan. Lyckligtvis är Janee Thompson nu tillbaka, men tvingas A3 klara sig utan de båda förstnämnda i slutspelet, så är inte A3 en särskilt stark kandidat att ta sig till final, än mindre vinna densamma.

Ett annat lag som visat vikande form är Högsbo. Seger mot Helsingborg med bara 59-53 imponerar inte direkt. Vi räknar med att Högsbo får möta Norrköping i kvarten, vilket kommer att bli den mest ovissa matchserien i den första slutspelsomgången. Högsbo får börja hemma, men med Chanelle Molina tillbaka i laget, är nog att Norrrköping i mångas ögon favorit att ta sig till semi. Men att räkna bort Högsbo vore ett misstag. Även om formen inte tycks vara den bästa, så finns det slutspelsrutin så att det räcker och blir över i laget. Och den lär de plocka fram när det gäller.

Uppsala föll tungt mot Visby på sin hemmaplan, vilket med hög sannolikhet kan innebära att Uppsala tappar sin sjundeplats till Eos. Det enda som behövs är att Eos vinner i Helsingborg och att Uppsala förlorar i Norrköping. I så fall skulle vi får kvartsfinaler enligt följande: Alvik-Uppsala, Luleå-Eos, A3-Södertälje, Högsbo-Norrköping.

Nu börjar omröstningen om de utmärkelsen som årligen delas ut i SBL Dam. Nytt för i år är att en ny kategori röstande har tillkommit, fansen. Och det är ju kul. Övriga tre kategorier är som tidigare ligacoacherna, lagkaptenerna och media. Var och en av kategorierna kommer att ha 25 % röstvärde.

Vi har blivit uppmanade att inte offentliggöra hur vi har röstat förrän kommande måndag, och det skall naturligtvis respekteras. Det är bara en sak som jag vill påpeka i sammanhanget, vilket alla får tolka som de vill: det är väldigt synd att den tyska landslagsforwarden i A3, Ama Degbeon, har kategoriserats som center i listan över de som är ”valbara”. För en forward är hon ju, och borde ha stått på den listan.

Visserligen kan man rösta på vilken spelare man vill, även  en sådan som inte är med i listan över förslagen, men det kan, om det vill sig illa, göra att en spelare får flera röster i två olika kategorier och i slutändan inte får någon utmärkelse. Förra året fick t e x Samantha Cooper röster både som forward och center, även om hon lyckades få ihop tillräckligt många röster som forward för att få den utmärkelsen.

Under lördagens webbsändning från Wetterbygden-Södertälje, delade jag och Fransisco Pinto ut några andra ”utmärkelser”, och dem kan jag i alla fall redogöra för:

Till ligans all star lag valde vi Klara Lundquist (Alvik), Chanelle Molina (Norrköping), Ama Degbeon (A3), Ellen Nyström (Luleå) och Janel McCarville (Alvik).

Andrafemman blev Jayde Christopher (Visby), Ceejay Nofuente (Högsbo), Matilda Ekh (Luleå), Erika Davenport (Norrköping) och Vasiliki Louka (Helsingborg).

Till den defensiva femman valde vi Ceejay Nofuente (Högsbo), Dara Taylor (Södertälje), Chanelle Molina (Norrköping), Josefine Vesterberg (Luleå) och Dubravka Dacic (Eos).

Bästa sjätte spelare blev Allis Nyström (Luleå) och den som förbättrats mest Amanda Tivenius (Uppsala).

Det är ju så med den här typen av ”utmärkelser” att frågar man tio personer, så får man tio olika svar. Och det är inte lätt. Att lämna spelare som Alexis Hyder, Emma Stach, Cassandra Brown, Janee Thompson och Lovisa Hjern, med flera, utanför, är förstås knepigt.

I lördagens sändning gjorde jag, skam till sägandes, en felsägning som förmodligen kan betecknas som freudiansk. Saken var den att Södertäljes klubbdirektör hade rest till Huskvarna för att se matchen och stötta sig lag, och jag råkade kalla honom Peter Wittzell. Jag ursäktade mig under sändningen efter att saken hade påpekats, men det är på plats att göra det igen. Det rätta namnet är givetvis Johan Strömwall.

Det hela blev lite pinsamt eftersom jag dessutom känner Peter Witzell ganska väl, och jobbade samtidigt som han i klubben under några år. Wittzell kom förvisso till Södertälje som klubbdirektör, men blev senare ekonomiansvarig och VD för Täljehallen AB, och gick förra året i pension. Numera är Johan Strömwall både klubbdirektör och chef för arenabolaget.

Under sändningen pratade vi också om några spelare i ligan som är födda 2004, bland annat den lovande Wilma Sörensen i Mark. Jag nämnde också att Wilma har en mamma som varit bra basketspelare. Och så är det ju. Mamma hette Josefine Johansson innan hon gifte sig. Bland meriterna finns SM-guld med Södertälje och dessutom spel i landslaget.