Det femfaldiga svenska mästarlaget Luleå Basket var den här lördagen på besök i Huskvarna sporthall för att ta sig an Wetterbygden Sparks, som förra veckoslutet gav A3 en rejäl match uppe i Umeå. Det skulle krävas en minst lika bra insats för att skaka om serieledaren Luleå. Men se, det lyckades inte alls. Luleå vann med 71-58 efter att ha varit i kontroll större delen av matchen. Det blev tyvärr missarnas glada afton för Sparks, som därigenom inte gav sig själv chansen att vinna.

Med tanke på förra helgens prestation i Umeå, då Sparks visserligen föll mot A3, men inte med mer än sju poäng, fanns vissa förhoppningar om en spännande match när serieledaren Luleå kom på besök. Det fanns också en viss osäkerhet om hur Luleåspelarna skulle klara av matchen, som var lagets andra på tre dagar. I torsdags spelade Luleå i mot Sepsi i Rumänien i Eurocup och hade varit på resande fot sedan i onsdags.

I inledningen såg det också lite stelt ut hos gästerna. Det dröjde till slutminuterna av den första perioden innan det mesta av resdammet hade försvunnit och Luleå kunde ta ledningen, en ledning som de sedan inte släppte ifrån sig. Och tyvärr utvecklades inte matchen till den täta tillställning som vi hade hoppats på. Luleå vann varje period, inte med några stora siffror, men tillräckligt för att hålla Sparks på behörigt avstånd ända tills slutsignalen ljöd.

Man kan säga att gästerna gjorde det som behövdes, varken mer eller mindre. Det räckte med några ”runs”, närmare bestämt en per period, och att man effektivt vände spelet de gånger Sparks gjorde misstag och på så sätt straffade hemmalaget.

Sparks coach, Fransisco Pinto, sa innan matchen att framgången väldigt mycket skulle hänga på försvaret. Och att Sparks lyckades hålla Luleå på 71 poäng var totalt sett ett gott betyg på defensiven. Det var inte där det sprack, utan i andra änden av planen. Sparks lyckades bara knåpa ihop 58 poäng efter närmast katastrofala 28 % på skotten. Med sådan siffror är det svårt att vinna basketmatcher, hur väl man än lyckas defensivt. Det var givetvis inte mungiporna uppåt på Pinto efter matchen:

-Vi fick bra lägen hela matchen, men vi sätter ju inte skotten! Och som om det inte vore nog hade vi alldeles för många turnovers.

19 bortkastade bollar är visserligen mycket, och kostade den här gången 15 poäng i baken, mot bara två pinnar på snabba uppspel för Sparks, men behöver inte vara någon katastrof i sig, för det fanns så mycket annat som Sparks gjorde bra. Spelarna krigar föredömligt, spelar för varandra och fort sätter hålla positionen som ligans bästa lag i returtagning. 56 returer mot 48 för motståndarlaget blev det den här dagen.

Med tanke på allt det positiva kan man säga att Sparks, genom att missa så mycket skott, inte gav sig själv chansen att hota Luleå, eller t o m vinna matchen.

Som matchen utvecklades var det helt enkelt så att Luleåledningen aldrig var i fara, och ingen spänning infann sig. Från slutet av första perioden blev matchen en golgatavandring mot slutsignalen. Och det stora problemet var det dåliga skyttet.

Luleås coach, Robin Sandberg, var tillfreds med att hans lag tog hem segern, men hade också ett par berömmande ord till övers för Sparks.

-Jag tycker att de gjorde det bra. Vad gäller mitt lag var jag mest nöjd med aggressiviteten i anfallsspelet, som vi försökt förbättra match för match.

Och aggressiva var sannerligen Luleåspelarna. De attackerade i parti och minut och fick med sig 32 poäng i tresekundersområdet, en bra siffra med tanke på att lagets spel inte är insidebaserat. De är riktigt tuffa, Luleåspelarna, och den tuffaste av dem alla är amerikanskan Ivey Slaughter. Man kan t o m kalla henne för elak. Inte underligt att hon i en intervju sade att hon i spelstil liknar Dennis Rodman.

Slaughter och Samantha Cooper hade matchen igenom stenhårda duster under korgarna, ofta på gränsen och över det tillåtna till den milda grad att det stundtals blev irriterat. Men ingen av dem gav sig, vinnarskallar och viljemänniskor som de båda är.

Cooper hade det riktigt kämpigt under hela matchen och fick den uppvaktning som är att vänta om man ligger tvåa i skytteligan och är bäst i returtagning. Cooper frångick dock inte sin vana att leverera double-doubles. Nu slutade hon på 19 poäng och lika många returer.

Matchens behållning, vid sidan av duellen mellan Slaughter och Cooper, var två spelare i det gästande laget. WNBA-spelaren Natisha Hiedeman briljerade med sin teknik, sitt rörelsemönster och sin enastående speluppfattning. Med en playmaker som Hiedeman är det inte svårt att vara lagkompis till henne. Det är bara att röra sig så kommer bollen när man är i ett bra läge. Tio assister delade Hiedeman ut i den här matchen.

Framför allt måste vi framhålla Luleås bara 17 år gamla jättelöfte Matilda Ekh. På bara några månader har hon tagit steget till att bli en fullvärdig ligaspelare, en anmärkningsvärd prestation av en så ung spelare. Ekh satte 20 poäng mot Sparks med högprocentigt skytte, 8/9 satta och därtill 2/2 på straffarna. Hon plockade också ned fem returer och visade att Luleå har ett jättekapital i henne framöver.

Som sig bör fick Ekh priset som bästa spelare i Luleå. Motsvarande utmärkelse för Sparks hamnade hos Sarah Saba, Tio poäng och 15 returer är normalt sett ett gott dagsverke av den intensivt jobbande amerikanskan. Men det räckte inte den här dagen. Plumpen för Saba var att hon bara satte tre av sina 16 skottförsök. Men i den kategorin var hon som sagt inte ensam den här matchen. Det var det som blev sänket för Sparks mot Luleå.

Text: Tapio Joulamo
Foto: Peter Forsberg