Så har då Visby och Uppsala slutligen presenterat sina första spelare till kommande säsong. Visbys första nyförvärv blev en amerikanska, A´Lexus Harrison, en ganska stor spelare som verkar vara mångsidig, rörlig och en bra returtagare.

Hon rekryterades efter high school till toppskolan Maryland, men flyttade efter två år till Saint Francis för att få mer speltid. Harrison hade mördande konkurrens på sin position i Maryland. Hon fick kämpa mot Shatori Walker-Kimbrough, Kiara Leslie och Kiah Gillespie om tid på planen, vilket inte var en avundsvärd uppgift. Walker-Kimbrough, Kiara Leslie är numera WNBA-spelare och Gillespie blev draftad i år. Men bytet av college blev lyckat för Harrison, som nu kommer att göra sitt tredje år som proffs.

Just idag presenterade Visby sin andra spelare, finskan Kaukopaasi som återkommer, men det intressantaste blir att se vilka svenska spelare man kan dra till sig. Särskilt många svenskor finns inte på marknaden, i alla fall inte kvalificerade sådana. Bristerna i den svenska kadern var Visbys stora problem förra säsongen. Där krävs förstärkningar för att laget skall kunna höja sig. Men det har inte varit så lätt för Visby att rekrytera svenskt på senare tid. Vi får se hur det går i år.

Uppsala har ett motsatt problem. Svenska spelare finns det gott om, men de ekonomiska resurserna vill inte riktigt räcka till för att skaffa bra importer. Viktigt för Uppsala blir förstås om man får klartecken för en ytterligare säsong för Agnes Nordström, men det beskedet får vi nog vänta på ytterligare ett tag. Betydelsefullt blir också om Louise Skyttevall fortsätter. Förra säsongen spelade hon bara åtta matcher, och tycks inte vara riktigt säker på vad och hur hon vill göra med sitt fortsatta basketspelande.

Annars är stalltipset att merparten av svenskorna i Uppsala spelar vidare. Och sen är det fråga om vad man kan unna sig i importväg. Kanske kan det också bli fråga om någon svensk värvning.

Amanda Zahui uppges vara på väg till USA för att spela den väldigt speciella WNBA-säsongen i Bradenton, Florida. Sammantaget blir hon en av ytterst få europeiska spelare i ligan den här säsongen. Bara sex är de till antalet, efter att etablerade namn som Cecilia Zandalasini, Marine Johannes och Maria Vadeeva valt att stanna hemma i år.

Zahuis lag, New York Liberty, kom sist förra året och tippas allmänt att bli ligans slagpåse även i år. Ett flertal etablerade namn har lämnat, framför allt storstjärnan Tina Charles. Det lag NY ställer på benen i år är väldigt ungt och orutinerat. Faktum är att Zahui med sina fem år i ligan är den näst mest erfarna spelaren i laget.

Det handlar om en totalrenovering av Liberty, som bygger ett helt nytt lag. Sju av lagets tolv spelare är rookies. Att Sabrina Ionescu är en av dem gör saken lite bättre, men inte den skillnad som skulle kunna lyfta laget högt upp i tabellen. I alla fall inte den här säsongen.

Zahui kommer definitivt att ha en nyckelroll i NY i år. Redan förra året etablerade hon sig i startfemman. Som den största spelaren i ett ganska kort och oerfaret lag, lär hennes tjänster behövas i 30+ minuter per match. Och högst sannolikt kommer hon att sätta personliga rekord i statistikkolumnerna. Förra säsongen var svenskans hittills bästa, med 8,6 poäng och 6,3 returer i snitt.

Träningarna i Bradenton är i alla fall i full gång, och det under speciella omständigheter. Florida är ju en av fyra amerikanska delstater där coronaviruset för närvarande sprids mest, till den milda grad att en person på den amerikanska folkhälsomyndigheten menade att situationen var utom kontroll.

Den tyska rookien, Satou Sabally, som spås göra avtryck redan under sitt första år, sa till exempel: ”Idag fick man träna med ansiktsmask. Jag tycker inte att någon som måste ha det när man går in i en livsmedelsaffär ska klaga”.

Amerikanskorna börjar trilla in till ligalagen lite sakta och många av de nya är förstås svårbedömda, men att Janee Thompson (A3) och Alexis Hyder (Högsbo) är starka kort, det vet vi. Och jag har en känsla av att 50-årsjubilerande Mark, som hittills är de enda som fyllt sin utomeuropeiska kvot, har hittat några riktigt bra jänkare: Shayla Bennet, Fallyn Freje och Hailey Bassett. Alla tre kommer direkt från college med fina siffror och omdömen i bagaget.

Att det blir några missar i de utländska rekryteringarna är naturligtvis att vänta. Alla kommer inte att hålla måttet eller återvända hem av andra skäl. Och några är man förvånad över redan nu, t ex A3:s värvning av spanjorskan Miriam Forasté. Man undrar varför Umeåklubben lägger pengarna på henne. Hon må varit med i laget som vann spanska ligan och Euroleague 2012, men Forasté har sina bästa år bakom sig. De inträffade 2012-15. Efter det har det varit klent med produktionen på planen. Den senaste säsongen i Al-Qazeres, för övrigt med Josefine Vesterberg som laglkamrat, blev det t ex bara 3,9 poäng och 2,5 returer i snitt.

Högsbo verkar för övrigt ha ett riktigt bra lagbygge på gång. Att man får kontinuiteten på bakplanen när det nu är klart att Nofuente återvänder, finns det anledning att jubla åt i Högsbo. Ida Fredriksson och Elin Johansson har redan förlängt och snart kommer säkerligen Ivaskeviciute och några till. Och så får man till sig Louise Noaksson från Eos och tillbaka Elin Ljungberg från division I-laget. Ida Moberg sägs också återvända, så med någon stor import som komplement och vet vad mer som kan komma, så ser det riktigt bra ut i Västra Frölunda.

Jag fick häromdagen ett meddelande från en bekant som dristade sig till att redan nu tippa grundserien i SBL Dam. Jag tror han ursäktar mig om jag publicerar hans lista. Den såg ut så här:

1. Alvik
2. Luleå
3. A3
4. Högsbo
5. Norrköping
6. Mark
7. Telge
8. Wetterbygden
9. Eos
10. Visby
11. Uppsala
12. Helsingborg

Kanske är det inget dåligt tips, men jag väntar nog med min första ranking tills lagen har visat lite mer om vad de kommer till spel med.

På sociala medier är det full skubbning efter beskedet om att basketens generalsekreterare, Johan Stark, lämnar sitt jobb efter bara två år och går till motsvarande roll i hockeyförbundet. Och fler än en gör sitt bästa för att ”mystifiera” avhoppet. De misstänker att det är något skumt med Starks jobbyte.

Det tror jag inte på alls. Det handlar säkerligen om tillfälligheter, d v s att Boustedts jobb på ishockeyförbundet, efter 19 år på tjänsten, blev ledigt just nu. Stark kunde helt enkelt inte tacka nej. Det var nu eller aldrig.

Jobbet inom hockeyn är mer prestigefullt, bättre betalt och mer ansvarskrävande. Johan Stark är en person mitt i karriären, så det är klart att han passar på. I mångt och mycket är Johan Stark också en ”hockeyperson” efter sin tid som klubbdirektör i Brynäs. Dessutom är det ett bra läge att kliva in på hockeyns förbundskansli, efter alla problem som det förbundet haft. Det är helt enkelt mer tacksamt att kliva in på ett nytt jobb när det finns mycket att förbättra, istället för att försöka förädla en redan fungerande apparat.