TIMEOUT med Wetterbygden Stars headcoach Boris Balibrea!

Vi har kommit ungefär halvvägs in i säsongen för både Wetterbygden Sparks och Wetterbygden Stars. Här kommer ett försök att ta våra två headcoacher på pulsen om vad de anser om det som varit och om det som komma skall. Läs också om vilken som är coachernas favoritspelare hos de motståndare som passerat revy under höstens matcher.

Efter att ha tagit del av Wetterbygden Sparks headcoach, Francisco Pintos tankar i måndags kommer här hans kollega, tillika headcoach för Wetterbygden Stars, Boris Balibreas tankar.

Boris, vad är dina intryck rent generellt över Wetterbygden Stars insats så här långt in på säsongen?

Jag är väldigt nöjd med den första delen av säsongen och det grundar jag på det faktum att vi lyckats starta upp det här projektet med ”Wetterbygden Stars”. Det är aldrig lätt när en ny coach, med sina visioner och filosofi, kommer till en befintlig organisation som i sin tur har sitt sätt att se på saker och ting. Mitt i allt detta har vi dessutom lyckats sammanfoga de svenska spelare som vi lyckades förlänga med tillsammans med alla våra nya spelare utifrån, en process som normalt sett tar väldigt lång tid att genomföra, men där det känns som att vi redan kommit långt. Allt detta har varit möjligt tack vare den beslutsamhet och arbetsmoral som spelarna visat upp sedan dag ett tillsammans med folket i och runt organisationen.

Vilken är den största utmaningen med att vara headcoach för Wetterbygden Stars?

Wetterbygden Stars är ett lag beståendes av spelare som som är totalt dedikerade och som kommer till varje träning med inställningen att vilja lära sig nya saker. Min största utmaning som coach för detta lag är att se till att inga misstag begås i förberedelserna eller att spelare börjar ta ”genvägar”. Jag måste övertyga spelarna om att om vi bara gör som jag säger så kommer det här att bli bra på sikt. Skulle det mot förmodan inte bli det, så vill jag kunna ta 100 % av ansvaret för eventuella uteblivna resultat och för att kunna göra det så känner jag att jag måste ha ”järnkoll” på all planering, genomförande och utvärdering. En annan stor utmaning är att få spelarna att tycka detta är meningsfullt det dom/vi håller på med. Utan glädje kommer du aldrig kunna nå någon som helst framgång.

Vilket är det största utvecklingsområdet för Wetterbygden Stars som du ser på det?

Eftersom vi eller mindre är ett helt nytt lag jämfört med andra upplagor av Wetterbygdens herrlag, så är vi mångt och mycket i en fas där vi fortfarande jobbar med mycket fundamentala saker, både offensivt och defensivt. Jag vet av erfarenhet att det är av största vikt att försöka skapa trovärdiga beteenden innan man som lag är redo att koppla på mer rent ”taktiska/komplexa saker”. Jag är stolt över laget hur pass snabbt dom ändå börjat förstå vad vi försöker leta efter, hur vi vill uppträda. Jag känner att vi nu börjar närma oss en fas där vi börjar bli redo för att implantera mer saker som i sin tur kommer innebära att vi blir mer oförutsägbara för våra motståndare framöver. 

Som sagt: halvvägs in i säsongen, är ni som lag betraktat där du önskar ni vore eller tycker du att något saknas så här långt?

Helt ärligt: internt har vi egentligen aldrig kommunicerat ut någon uttalad målsättning denna säsong. Just nu nöjer jag mig med att konstatera att vi har spelare som jobbar som djur på träningarna och där alla är beredda att göra allt för att nå framgång, både individuellt och kollektivt – hur långt det sen räcker får vi utvärdera längre fram. Det enda våra fans kan vara säkra på är att om man är verksam på elitnivå som vi är, så vill man ALLTID vinna – det sitter i alla deltagares DNA. 

Vilket motståndarlag har varit tuffast att möta för Wetterbygden Stars så här långt?

Djurgården Basket och Köping Stars, utan den minsta tvekan! Detta är två lag som besitter på enorma offensiva kvaliteter i kombination med en repertoar av väldigt fysiska spelare. Bakom dessa två smyger AIK Basket och Alvik Basket som också är två mycket, mycket tuffa motståndare. När vi kommer ha summerat säsongen någon gång i slutet av april så kommer vi ha spelat åtta bortamatcher på bortaplan och endast fyra hemmamatcher mot dessa lag. Jag försöker lära mig om svensk basket varje dag, men just detta serieupplägg har jag svårt att förstå. Jag hoppas och tror att alla förstår att det finns en sportslig orättvisa med denna typ av spelform och att svensk basket hittar andra sätt att framöver forma sina serieupplägg.  

Vilken enskild individ har vållat dig som coach störst utmaningar under hösten?

Jag tror att det måste bli Aleksa Solevic i Köping Stars. För mig är pointguarden den absolut enskilt viktigaste positionen på basketplan och i Aleksa Solevic så förfogar Köping Stars kanske över den skickligaste av dom alla – min känsla är att Köping Stars framgång i höst mycket ska tillskrivas Aleksa Solevic. 

Vad anser du att Superettan håller för standard rent generellt?

Jag är säker på att den generellt sätt håller hög nivå och det baserar jag på min kunskap om bland annat spansk basket. Utmaningen med att coacha i Superettan, och som därmed får mig att vara på tå som coach, är det faktum att lagen skiljer sig väldigt mycket åt rent ”personalmässigt”. Lag helt utan insidespelare, lag som nästan uteslutande förlitar sig på trepoängsskytte, snabba lag, långsammare lag, extremt välorganiserade lag, lag med stora och fysiska spelare…det är lite som Forrest Gump säger: ”Superettan is like a chocolate box – you never know what you’re going to get”.

Vad är målsättningen med återstoden av säsongen för Wetterbygden Stars?

Fortsätta jobba hårt och uppskatta att vi alla fått chansen att representera en sådan fin organisation som Wetterbygden Basketball!