Frågan inför söndagens finalmatch i Luleå var om Janel McCarville skulle stå pall. Svaret blev nej, och då blev det heller inget uträttat för Alvik. Men det spelade mindre roll den här dagen, för hela laget såg ut att gå på reservtanken. Alvik pallade inte, varken mentalt eller fysiskt. Det var en helt beklämmande insats av grundserievinnarna, som märkligt nog vek ned sig å det grövsta mot ett Luleå som var piggare, men sannerligen inte heller hade sin bästa dag.

Bara 23 poäng av Alvik i den första halvleken var definitivt säsongens bottennapp och får 20-poängsförlusten mot Visby i grundseriens sista omgång att framstå som en höjdpunkt. Det är högst troligt att det var mycket nerver inblandade i Alviks prestation och ger vatten på kvarnen åt dem som menar att många spelare i Alvik inte står pall när det gäller som mest.

Mer än hälften av Alviks totala poängskörd kom inne i tresekundersområdet. Längre utifrån, även från straffkastlinjen, var procenten direkt usel. Och ändå måste man säga att Luleå gav sina motståndare alla möjligheter att spela på sina egna villkor.

Det var direkt överraskande att Luleå valde att backa ned och försvara sig på kvartsplan. Vilken annan dag som helst mot Alvik hade det gått åt pipan, särskilt som man själv bjöd på ett potpurri av missade skott nära korgen. Bara drygt en tredjedel av dem gick i, men Luleå skött 44 % på treorna, vilket räckte. Särskilt demoraliserande för Alvik var den trea som Maggie Lucas satte i sista sekunden av den tredje perioden, när Alvik hade arbetat sig upp till ett underläge med bara fyra poäng. Det blev på något sätt spiken i kistan. Efter det orkade inte Alvik mer.

Säga vad man vill om Maggie Lucas, men en riktig energispelare och duracellkanin är hon, en egenskap som är guld värd i slutspel. 22 blev poängskörden den här gången trots att bara sex av dem kom på treor. Lucas visar verkligen vilja och samma sak gäller Josefin Vesterberg, som var bäst på planen idag.

Torbjörn Gehrke myntade en gång uttrycket ”slutspel är ett annat djur”. Så sant som det var sagt. Varje match är som en enda final och det som är foul i grundserien är det inte när det kommer till slutspel. I de två senaste matcherna har Luleå anpassat sig bättre till slutspelsmodellen än Alvik. Det är som om Alviksspelarna de senaste 80 minuter varit tagna på sängen av att det råder annorlunda förutsättningar nu än under grundserielunken.

Luleå överraskade med att inte ligga på över hela banan på samma sätt som i fredags, men var klart mycket tuffare och mer aggressiva i sitt försvarsspel än sina motståndare. Medan Luleå har taggat till sig ordentligt efter de två första matcherna, tycks Alviks energi ha gått motsatt väg. Det lag som orkar göra det defensiva jobbet bäst i tisdagens match kommer att vinna SM-guldet och just nu talar mycket för att det blir Luleå. Det är som McCarville konstaterade efter matchen när hon fick frågan om varför inte hennes lag satte skotten i den första halvleken: ”vi spelar mot ligans bästa defensiva lag”.

Nu när finalserien gått till fem matcher och tendensen i de respektive lagens prestationskurva är uppenbar, kan man ställa sig frågan om en bidragande orsak är att Luleås lag är mer genomtränat och därmed orkar mer. Alvik är ju ett lag där majoriteten bara tränar en gång om dagen, medan Luleå har andra förutsättningar. Där finns fler yrkesspelare, som har möjlighet att träna mer.

Just nu tycks alltså Luleå bli allt starkare och Alvik allt svagare, men bara en match återstår av säsongen och båda lagen kommer att uppbåda allt de har av ork på tisdag. Att tippa utgången av matchen är som att kasta pil med ögonbindel. Kastet kan hamna var som helst. Alvik måste stå upp ordentligt och framför allt hitta offensiva lösningar mot Luleås försvar. Om inte kommer det att gå åt pipan. Men å andra sidan, det räcker med att Luleå har en svagare dag än i den fjärde matchen, så kan mästerskapet glida dem ur händerna.

Särskilt mycket skönspel var det inte på söndagen och lär inte heller bli på tisdag. Men det spelar mindre roll, nu när allt kokat ned till en enda match. Det är sällan man så mycket sett fram emot en match som man på förhand vet enbart kommer att handla om kamp och om ork.