Under söndagen var Wetterbygden Sparks i farten för andra gången denna tävlingssäsong och nedan kan ni ta del av assisterande coach, Peter Johanssons, tankar efter ett väl genomfört dagsverke.
Vi var väl inledningsvis inte riktigt så alerta som vi hoppats på. Vi synkade inte tillsammans, varken offensivt eller, framförallt, defensivt. Vi gav i vårt tycke, Lobas Basket, lite för mycket golv att jobba med och hade lite tur i det att bortalaget inte lyckades omsätta mer av sina lägen i poäng. Vårt försprång efter första perioden (22-10) kan i mångt tillskrivas Jelena ”tres” treor på lika många försök.
I andra perioden var det Ida som klev fram, ordnade några steals som laget kunde omsätta i poänggivande snabba uppspel, och var själv högprocentig i sina avslut; 46-21 i paus.
Det var först i tredje perioden som försvarssamarbetet började klicka. Naturligtvis spelade det roll att Lobasspelarna var mer möra efter 20 minuter spel, samt även det faktum att en av deras bästa spelare, Matilda Olsson tvingats att kliva av skadad tidigt i fighten (vi hoppas att du snarast är tillbaka på planen igen Matilda). Bortalaget fick inte med sig mer än fyra poäng under tredje akten (hemmalaget bokfördes för 23) där Sparks jobbade sig fram till hela åtta stulna bollar.
I andra halvlek höll Emina krutet torrt och skottade i 15 poäng, 22 totalt i matchen på vilket hon var poängbäst, vara 4/8 från trepoängsland (då kan man bjuda på en luftboll, Emina).
Vi gläds åt att vi har två raka segrar, att vi har sex spelare på tvåsiffrigt i poängkolumnen; viktigt att alla är ett hot, men inser samtidigt att vi är långt ifrån färdiga.
Bra som ska bli bättre!