Äntligen var det då dags för Sparks utveckling att göra debut i BED; både spelarna och laget, som huserat i division 2 Småland-Blekinge så länge verksamheten funnits, och det med en resa söderöver där vi möttes med varma servetter av våra skånska basketvänner.
Först på menyn var Eos utvecklingslag, som precis som Sparks dito består av yngre talangfulla spelare bakom ligalaget, dock med den skillnaden att det för Eos utv. är femte raka säsongen i denna serie. Detta innebär naturligtvis att det i laget finns ett antal spelare med rutin från denna nivån och en vana i laget att spela under lite tuffare förutsättningar än vad vårt div. II spel kan erbjuda.
Detta visade sig också ganska omgående med all, från Sparks sida sett, (o)önskvärd tydlighet. Det gick snabbare, det var ett tuffare och mer intensivt försvarsspel att möte, det var resolutare under korgarna m.m, m.m. Rent resultatmässigt var vi med fram till underläge 10-7 med knappa halva första perioden spelad. Därefter blev det tio hemmapoäng i rad innan det mörkblå Sparkslaget kunde pilla i en tvåa till för att därefter se Eos avsluta perioden med ytterligare fyra pinnar; 26-9 till hemmalaget efter första tian. Andra perioden fortsatte på samma sätt och det var ett lite stukat bortalag som samlades i halvtidsvilan. 25 turnovers och 12 offensiva returer för skånetöserna visar ganska väl vad det handlar om – snabbare, tuffare och intensivare sa Bull!
Desto mer glädjande att vi gjorde en väldigt bra insats i den tredje akten, bl. a. tio obesvarade poäng och en periodvinst med 19 mot 15. Detta gick väl hemmalagets ära förnär, och självklart har vi inte tempot och tuffheten i kropparna efter en halvlek, så Eos dominerade även den fjärde akten och slutsiffrorna skrevs till 83 hemmapoäng mot 48 för Sparks.
Tilda Tengvall och Tuva Wikman Sparks effektivaste vapen med tvåsiffrigt i poängkolumnen och med hög effektivitet.
På söndagen väntade Lommalaget Lobas, som spelat i BED sedan serien uppfanns och där finns både ungdomlig talang och erfarna ”rävar”; en match med lite annorlunda karaktär, inte lika intensiva att möta men för den skull inte mycket lättare – med rutin vet spelare var man ska gå, stå och springa utan att ödsla onödig kraft. Sparks hade det inte lättare att komma förbi, att ta returer, att ostört få skjuta i några bollar denna eftermiddag.
Vi hängde med i poängprotokollet något längre och hade ledningen med 8-7 efter sex spelade minuter med därefter var det slutmålat för Sparks i första perioden. Sju obesvarade poäng följdes av fyra ytterligare hemmapinnar fram till 18-8 innan vi ånyo hittade nätet. Vi hängde i ett litet tag till; underläge 14-20 efter halva andra perioden, men, precis som i första akten, ”kroknade” vi i avslutningen – halvtidsunderläge 16-31 och närmare kom Sparks inte. När hesa Fredrik avslutade kampen lyste siffrorna 66-39 upp Pilängshallen.
Vi minskade antalet bortkastade bollar, men tappade hela 25 returer under egen korg; glädjande att vi slet till oss 19 under Lobaskorgen.
Individuellt en blomma (eller choklad) till Hilma Gross som spelade frejdigt, fightades och utmanade både sig själv och motståndarna så det stod härliga till. För det belönades hon med bl. a. 15 returer, varav 9 offensiva, 3 steals och ett otal uppkastsituationer. Det blir att skaffa nya knäskydd Hilma. När bolluschlingen sedan hittar nätet lite oftare så blir det mer än de 10 poäng som bokfördes som lagets högsta siffra denna match.
Vi är superrookies på alla sätt och vis på denna nivå; nivån under landets högsta (det ska vi ha den största respekt för) och vi har dragit otroligt nyttiga erfarenheter som vi inte kunnat få på något annat sätt. Visst älskar vi att tävla tillsammans och visst ska vi göra allt för att ta upp kampen med de jämförelsevis ”stora elefanterna” som väntar på oss under seriens fortsatta framskridande?
Sparksspelarna visade, bl.. i tredje perioden mot Eos, att vi kan, men självklart förmår vi ännu inte att prestera på den nivån under 40 minuter och det är mer än normalt!
Vi vill och vi kan och ”hade det varit enkelt hade det inte varit lika roligt”!