SBBF:s beslut att alla förbundsserier ställs in resten av säsongen kom inte direkt överraskande, men snopet var det förstås. Som en ligacoach uttryckte det: ”Det är helt tomt nu”. Det känns i sanning väldigt speciellt att vi kommer att gå miste om säsongens höjdpunkt, tiden då det skall avgöras var mästerskapen hamnar men också vilka som flyttas upp och ned.

Särskilt tråkigt var det att vi inte fick vara med om upplösningen av SBL Dam, vars slutspel hade alla förutsättningar att bli det mest ovissa på många år. Det handlade inte bara om Luleå och A3. För första gången på länge hade vi ett par reella utmanare i främst Alvik, men även Högsbo. Och A3, som efter en riktigt knackig säsong, börjat få upp farten ordentligt. Det hade kunnat bli hur kul som helst.

Valet stod mellan att skjuta upp resten av säsongen eller att avbryta direkt. Föga förvånande var det de bättre och ”rikare” klubbarna som gärna hade sett ett uppskjutande. De mer resurssvaga klubbarna, förmodligen majoriteten, ville ställa in. Om man hade tagit time-out, väntat några veckor och läget blivit sådant att grundserien och slutspelet hade kunnat slutföras, så hade vi fått en säsong som sannolikt hade slutat någon gång i juni. Det hade medfört flera problem, inte minst att man hade behövt behålla importerna på avlöningslistan en längre period. Och dessutom fått betala fulla sociala avgifter för dem.

Om beslutet att ställa in resten av säsongen eller skjuta upp den, var rätt eller fel, får vi inte facit på förrän senare. Nästan total enighet om det var klokt att ta det säkra före det osäkra, tycks dock råda.

Luleå, i kraft av seriesegern, utsågs till svenska mästare på damsidan, och Borås, som serieledare, i SBL Herr. Om det rätta att göra på det sättet råder delade meningar. Som situationen utvecklade sig, var ändå beslutet det minst dåliga, men naturligtvis inte optimalt. Det problematiska i sammanhanget är att Tävlingsbestämmelserna inte säger något om vad som händer när säsongen måste avbrytas.

Mest synd tycker man om Borås, som efter en radda år, då de inte nått ända fram, som snubblat när det gällt som mest och haft förlorarstämpeln i pannan, inte får chansen att bryta förbannelsen. Nu får de leva med att de vunnit SM-guldet trots att de förlorade det som blev säsongens sista match.

Inte nog med att basketen är slut. Så gott som all idrott, runt om i världen, har upphört. Vad skall man göra nu, resten av våren, i väntan på att golfsäsongen börjar? Ofrivillig karantän, mer eller mindre.

Till mångas förtvivlan har NCCA i USA ställt in de nationella collegeslutspelen. Det började med att Ivy league bestämde sig för att ställa in slutspelet i sin conference. Sedan fortsatte det, som en löpeld. Conference efter conference valde att följa exemplet och till slut bestämde NCAA att sätta ned foten och ta det historiska beslutet.

Inget March Madness alltså, den happening som så många varje år ser fram emot. Det är förstås ren förtvivlan på många håll och kanter, inte minst bland spelarna. Bland alla tänker man ju på den största stjärnen av dem alla, Sabrina Ionescu. Efter förra årets förlust för Oregon i Final Four bestämde hon sig för att återvända till skolan för det fjärde året för att avsluta collegekarriären med ett nationellt mästerskap, trots att hon hade kunnat låta sig väljas som etta i draften. Ionescu får trösta sig med att hon är det oomtvistade förstavalet i årets draft.

Även om ligorna inte kommer att färdigspelas, så kommer säsongens utmärkelser ändå att delas ut. Omröstningen, där ligacoacherna, lagkaptenerna och media deltar, börjar den här helgen och resultaten skall komma i veckan.

Vad gäller utmärkelserna som årets guard, forward och center, är det ett år då tre spelare står i särklass i sin respektive kategori. Allt annat än att Natisha Hiedeman (Luleå), Samantha Cooper (Wetterbygden) och Janel McCarville (Alvik) får de tre utmärkelserna är osannolikt. I ett all star team skulle de få sällskap av Ceejay Nofuente (Högsbo) och Ivey Slaughter (Luleå).

Idel importer alltså, så den svenska femman är som jag ser det, den här: Klara Lundquist (Alvik), Lovisa Hjern (Wetterbygden), Elin Ljunggren (Alvik), Allis Nyström (Luleå) och Nathalie Fontaine (A3).

Matilda Ekh (Luleå) kommer givetvis att få utmärkelsen som årets stjärnskott, och nämnda Nofuente lär bi årets artist.