Wetterbygden har som förening visionen att på sikt tävla om det svenska mästerskapet med båda sina elitlag. Även om resan till de högsta serierna har gått förvånansvärt snabbt så går det inte att vila på lagrarna. Det måste tas nya steg och grepp för att förbättra verksamheten och därmed resultaten, så att man undan för undan kan flytta fram positionerna för att en dag uppnå det som man strävar efter.

Sparks kom under sin första ligasäsong på åttonde plats i grundserien och säkrade därmed en plats i slutspelet. Det blev kvartsfinalspel mot blivande mästarlaget, A3, som blev lite för mycket att bita i. Den här säsongen är förhoppningen att det skall bli en högra placering än den åttonde. Och samtidigt måste man arbeta med den långsiktiga spelarutvecklingen.

Vad är det som talar för att det skall bli så, i en värld där även alla konkurrenter har ambitionen att prestera bättre och på olika sätt har rustat sig för att nå högre mål? Facit kommer senare på våren, men det går att peka på några saker som man gör i Wetterbygden Sparks för att flytta fram positionerna.

COACHKVARTETTEN SKALL GÖRA SUSEN
Wetterbygden har tagit greppet att satsa på tre assisterande coacher till Fransisco Pinto, vilket man hoppas skall bli gynnsamt på flera sätt. Man vill därigenom t ex uppnå att de yngre spelarnas behov kan tillgodoses på ett bättre sätt och att man generellt får helt andra möjligheter i den individuella träningen. Men även saker som analyser av träningar och spelarnas status, kartläggning av motståndare och förberedelser inför matcher skall kunna ske på ett ännu mer professionellt sätt. David Torrescusa, Selma Delibasic och Haris Kapidzic är trion som skall hjälpa Pinto att göra detta möjligt.

ERFARENHETERNA FRÅN FÖRSTA LIGAÅRET
Många Sparksspelare gjorde ligadebut 2018-19. Mycket var nytt och annorlunda, och inte minst lärorikt. Nu har nästan alla spelare premiärsäsongen bakom sig, och det märks redan från start. De är lugnare och har mer tillförsikt, för nu vet de vad som väntar och vad som krävs. Och likadant med organisation i föreningen och kring laget. Alla har nu ett år på liganivån bakom sig, samtidigt som fler resurser har tillkommit.

LAGSPELET I FOKUS
Den förra säsongen präglades av ett stort fokus på landslagsstjärnan Louice Halvarsson. Det hade sina fördelar, men också brister. Tilliten till att hon ensam skulle leverera blev stundtals för stor, vilket hämmade och hindrade laget som helhet. I år är det tänkt att Sparks skall spela annorlunda. Fler spelare skall vara involverade, ta besluten och avsluten, en tanke som förvisso många lag har, men som inte alltid är så lätt att uppnå. Det handlar mycket om att ha de rätta personlighets- och spelartyperna i laget. Det här årets upplaga av Sparks är ett försök att bygga upp laget utifrån den förutsättningen.

IMPORTER SOM KOMPLETTERAR
I år har Sparks valt att satsa på tre importer. Två är amerikanskor; Sarah Saba och Theresa Ekhelar, och en från Kanada, Samantha Cooper. Alla tre är handplockade för att passa in i den nya spelstilen. Det handlar om tre lagorienterade spelare som på sina respektive positioner är beredda att göra det jobb som krävs för laget. Ekhelar är den stora förvarsspecialisten, som har en stor potential att utveckla sitt offensiva spel, Saba är en allroundkunnig begåvning som kan leverera stora siffror om det behövs och Cooper möjligen den med mest stjärnkvalitet, en smart spelande stjärna som kommer att finnas högt upp i ligans statistikkategorier, men en ödmjuk och laginriktad sådan.

PG-BESÄTTNINGEN
Alla lag behöver stabilitet och kvalitet på point guard positionen. Förra året blev inte de sakerna vad man hoppades på i Sparks. Lösningen blev en nyrekrytering och att samtidigt satsa svenskt i den rollen, något som varit eftersatt i svensk dambasket under flera år. För det syftet värvades Lovisa Hjern från Norrköping, en spelare som sannolikt snart kan bli aktuell för landslaget. Bakom Hjern förväntas Ebba Sjökvist ta stora utvecklingskliv den här säsongen och efter henne bankar lillasystern och U16-landslagsspelaren Tilda på pg-porten.