Det blev en tät, tuff, dramatisk och mycket bra basketmatch när AIK välkomnade Sparks till match i Vasalundshallen. Tyvärr för Sparks del var det AIK som drog den längsta stickan och man förpassade därmed Sparks ut i skymningslandet när det gäller de två kvalplatserna. Det står klart att det är AIK och Högsbo som tar dessa.

Efter helt jämna inledande 19 minuter där det var lite problematiskt för båda laget med målandet avslutade hemmalaget, läs Felicia Boström, halvlekens sista 60 sekunder starkast. Först genom att springa i en lay up och därefter genom att pricka i fyra säkra straffkast och skaffa AIK det största försprånget under första tjugo lagom till halvtidspausen; 29-24.

När AIK sedan rivstartade tredje perioden och ganska snabbt gick ifrån till 40-28, bl. a. tack vare mycket starkt spel av Janel McCarville, talade inte mycket för Sparks. Resterande del av perioden bytte lagen mer eller mindre poäng och inför avslutningsakten var det hemmaledning 51 mot 40.

Vi smög oss lite närmare i starten på sista tian och med hjälp av lite helplanspress i mitten av perioden och en het Brooke, som skottade i sju obesvarade poäng, var vi ikapp och förbi, 60-59, med i runda slängar 2,5 minuter kvar. Nästkommande fyra poäng stämplades in av AIK och när vi missade en öppen trea med knappa minuten kvar gick tåget. AIK scorade igen och när Emina svarade med en trea till tvåpoängsunderläge, 63-65, var det bara dryga tio sekunder kvar. Vår bolljakt resulterade i två hemmapoäng och matchen var över.

Förlust, naturligtvis supertråkigt, men en utmärkt insats av Sparkslaget i en bra och spännande match; förmodligen säsongens bästa Sparksinsats.

Tungan på vågen denna eftermiddag var utan tvekan Janel McCarville som svarade för en strålande insats. Med en effektivitetssiffra på 33 vara hon tre gånger vassare än närmaste AIK:are och följdes i den statistikkolumnen närmast av Anna, Frida och Brooke (som tillsammans kom upp i 34!!).

I söndagens match, mot ett taggat Central, förmådde vi inte riktigt uppbringa den energi som krävs, främst vad gäller försvarsspelet och då för att i första hand få stopp på rutinerade och skickliga duon Thingvall och Risto. Dessa damer var, med Sparksögon, ofina nog att tillsammans producera 52 poäng, och detta med mycket hög träffprocent.

I inledningsperioden var det öppet åt båda hållen, 22-23, medan Central var det som gick till försvarsjobbet bäst under andra kvarten. Sparksunderläge med 37-46 i paus. Precis som mot AIK blev tredje perioden vår klart bästa; 19-9 i vår favör är trevliga siffror och vi var i förarsätet med en pinne. I slutminuten av matchen var vi upp två poäng och hade två bra lägen att stänga matchen. Vi lyckades inte och i stället skulle, naturligtvis, Jennie Thingvall säkert sänka halvlekens sista poäng till lika på 74 och förlängning.

I förlängningen var det inget snack; Central var starkast och kunde ta revansch för förra veckans tvåpoängsförlust med en 85-80-viktoria.

Två tunga förluster mot två bra lag, där naturligtvis lördagstorsken sved mest; där rök kvalplatsen. Vi lyckades inte nå riktigt samma nivå under söndagsfighten men jag vill påstå att vi var vassare nu än i förra söndagens kamp lagen emellan. Dock höjde sig Central än mer.

Nu ska vi se till att ta hem resterande tre fighter i serien och därmed säkra tredjeplatsen.

Därom är vi helt överens.

Basta.