Den här texten ska inte handla om det faktum att det svenska dambasketlandslaget under måndagskvällen stod för en av svensk baskets största bragder någonsin när man besegrade Italien i en åttondelsfinal i ett europeiskt mästerskap. Inte heller kommer det att handla om alla de svenska stjärnspelare som av olika anledningar inte är på plats i Spanien. Eller om en energisk ”italiensvensk” coach vid sidlinjen för den delen. Nej, det här är ett försök till en berättelse om en liten tjej från Tokarp i Jönköping som gick från att vara tänkt att få vara med för att ”se och lära” till att idag tillhöra de viktigaste verktygen för att samma svenska dambasketlandslag ska kunna kvalificera sig för en EM-semifinal. Detta är framgångssagan, Emma Johansson.     

”En liten tjej” må vara en sanning med viss modifikation. Redan i ung ålder firade Emma Johansson stora triumfer under motståndarens korg mycket tack vare sin storlek. Att Emma Johansson skulle bli en reslig individ stod klart i samma sekund mamma Madeleine (186) och pappa Mathias (200) fann varandra på något dansgolv i centrala ”Jönnet”. Familjen Johansson har alltid visat sig vara intresserade av idrott, hur vidare mor och far Johansson hade det genuina intresset med sig från början, eller om det kom i takt med att döttrarna firade stora triumfer i sina respektive idrotter (Emmas storasyster, Wilma, representerar även hon ett svenskt landslag med jämna mellanrum, i hennes fall i bassängen då simning är hennes sport), förtäljer inte historien.

Storlek i all ära. Emma Johanssons största attribut som basketspelerska under alla år fram tills nu har varit hennes mod. Emma Johansson räds inte mycket. När hon för första gången fick frågan om att vara med och träna med betydligt äldre spelare så tvekade hon aldrig – hon såg möjligheterna. Och när Francisco Pinto för första gången bjöd in 15-åriga Emma Johansson till Wetterbygden Sparks träning, så tvekade hon inte heller. Vare sig Wetterbygden Sparks eller Emma själv lär ha haft någon större anledning att ångra det valet.

Att Emma Johansson skulle ha den här utvecklingskurvan den här sommaren var det nog dock få som trodde. Som sagt, vara med och träna med de stora tjejerna, möjligtvis kvalificera sig för en 12-mannatrupp och få chansen att uppleva ett internationellt seniormästerskap på plats, det var väl rimliga målbilder när Emma Johansson samlades med resten av laget i Södertälje i mitten av maj. Det som hänt sedan dess saknar nog motstycke inom svensk basket. Emma snittar alltså en månad senare 5,5 poäng, 4 returer på dryga 25 minuters speltid per match under ett internationellt seniormästerskap, hand upp alla ni som såg detta komma före EM-slutspelet? Inga händer, nej, trodde inte heller det.

Emma Johansson har på den dryga månaden hon varit iväg med landslaget skaffat sig acceptans bland både medspelare och coachstab, något som blev extra påtagligt när hon i åttondelsfinalen mot Italien belönades med en plats i startfemman och totalt 31 (!) minuters speltid – man litar helt enkelt på Emma Johansson. Det är några saker som imponerat på oss lite extra hemma i Sverige när det gäller Emmas framfart:

  • Arbetskapacitet – Emma verkar förhållandevis pigg under matcherna, speltiden till trots. Hon orkar löpa golvet och har ändå alltid kraft att komma upp och sätta den höga screenen för sina lagkamrater. De avslut hon haft från distans vittnar också om att hon varje gång ”haft benen med sig”, bland annat såg vi henne dra i en trepoängare i gruppspelsmatchen mot Belarus vilket kräver att du just ”har benen med dig”. I försvarsspelet har hon dessutom varit stark i den defensiva utblockeringen vilket alla som någon gång spelat den ädla sporten ”basketboll” också vet kräver styrka och uthållighet.
  • Rollacceptans – det är naturligtvis inget svårt för Emma Johansson, 17 år att acceptera sin roll i ett svensk landslag, utmaningen ligger i att ”göra det man förstår” – och inget annat. Emma har gjort detta med bravur. Hon har tagit det som givits och dessutom gjort det med hög procent. Det är så man vinner äldre lagkamraters respekt.
  • Psyke – det verkar vara väldigt få saker som bekommer Emma Johansson, det verkar helt enkelt vara hennes personlighet, att inte stressa upp sig. Man skulle kunna tänka sig att med denna typ av framgång att man då lätt skulle kunna ”sväva iväg” i både tanke och handling, inte Emma Johansson – det finns helt enkelt inte i hennes DNA. Och frågan är om hon någonsin blir nervös? Det verkar onekligen inte så.

På onsdag kväll är det dags för Emma och Co och försöka få tillstånd en revansch mot Belarus efter den nesliga förlusten i gruppspelet då inte mycket fungerade för våra svenska baskethjältinnor. Oavsett hur det går där så har detta svenska landslag gjort en prestation utöver det vanliga och den allra största, och definitivt mest anmärkningsvärda, har en liten tjej från Tokarp, Jönköping stått för, samma lilla tjej som nu under en sommar vuxit ut till en gigant och därmed gjutit mod och hopp i ett svenskt dambasketlandslag på både kort och lång sikt!

Vi är många i Wetterbygden Basketball som håller tummarna för dig, Emma och det svenska laget när väl bollen går i luften kl. 18.00 på onsdagskvällen, lycka till, Emma – du är sannerligen något alldeles extra och vi är så stolta över dig!