Under flera år har vi haft en liga där det har varit en tydlig topp, med 2-3 lag, och väldigt jämnt i mitten av tabellen, ungefär platserna 4-8. Den här säsongen är det annorlunda. Nu har vi en situation där det verkar vara hugget som stucket mellan lagen på den övre halvan, vilket förstås är extra kul och intressant. Bara Högsbo har klarat sig med en nolla i förlustkolumnen, men annars har lagen slagit varandra huller om buller. Både Telge och Norrköping har besegrat A3, som i sin tur slagit Luleå. Alvik har åkt på två knappa förluster mot A3 och Luleå, men vunnit klart över Norrköping, etc.

Som utlovat kommer nu, när vi går in i det två veckor långa landslagsuppehållet, en formranking av lagen. I den kan man se att det blivit en del omkastningar sedan sist. Något lag, som visat rejält svag form har tappat placeringar, medan andra klättrat uppåt.

1. LULEÅ
2. ALVIK
3. HÖGSBO
4. TELGE
5. A3
6. NORRKÖPING
7. EOS
8. WETTERBYGDEN
9. MARK
10. UPPSALA
11. VISBY

Luleå är etta i den här formrankingen. Luleå vinner sina matcher i ligan, spelar bra i Eurocup och tycks  ha en stigande formkurva. Undra på det, när Hiedeman har kommit in i det hela, och spelare som Nyström, Vesterberg och Nnamaka är ordentligt på gång. Inget lag kan i dagsläget gå runt på så många spelare som Luleå utan att tappa särskilt mycket i kvalitet. Segern över Eos i fredags var visserligen ingen topprestation, snarare ett exempel på den jämnhet som nämndes i ingressen. Inte ens starka Luleå kan räkna med några promenadsegrar när laget inte har sin bästa dag.

Alvik ligger bara sjua i tabellen, vilket är missvisande. De två förlusterna har kommit mot A3 och Luleå, båda med två poäng. Alvik visade styrka när man manglade Norrköping under den andra halvleken i onsdags, och McCarville, med Kinaresan i benen, levererade en äkta triple double. Nu när Shanity James äntligen har kompletterat laget, och i mångt och mycket låg bakom vändningen mot Norrköping, så har Alvik potential att gå långt den här säsongen.

Högsbo är enda obesegrade laget när vi går in i landslagsuppehållet. Laget har varit en frisk fläkt och överraskat både spel- och resultatmässigt, trots att man tappade så många spelare från förra säsongens silverlag. Högsbo är dessutom i Final Four i Svenska Cupen efter en övertygande seger mot Eos i kvarten.  Hur långt kan det egentligen bära för Högsbo? Vi får se, till att börja med efter deras stora test, de fem matcherna som följer på landslagsuppehållet. Då möter Högsbo i tur och ordning A3, Telge, Luleå, Alvik och Norrköping.

Telge blev lag nummer två att besegra mästarlaget i Umeå och har nu fem raka vinster. Precis som för Norrköping var försvaret Telges nyckel mot Umeålaget. A3:s insidebaserade spel blir lite för lätt för motståndarna att hantera. Så länge Telge kunde ta bort det mesta av attackspelet, i synnerhet från Brown, kunde man tillåta lite insidepoäng, för något trepoängsskytte värt namnet finns inte för stunden i A3. De poängen från förra säsongen försvann med Mingo och Mershon.

Mingo var för övrigt på ett riktigt spelhumör i sin återkomst, och ledde Telge till seger, trots att varken Sheikh eller Kleine-Beek spelade och både Ahlin och Gustavsson var iskalla. Det var ett starkt besked från Telge.

A3 tycks ha väldigt svårt att vinna just nu. På de senaste nio matcherna, i ligan och Eurocup och Svenska Cupen, har laget bara fått med sig tre segrar. T o m mot BG Luleå i cupen i lördags satt det hårt åt, seger med bara tio poäng. Att det är mycket som går snett i Umeå just nu behöver knappast sägas. Kugghjulen vill inte alls gå in i varandra, i synnerhet haltar det offensiva spelet betänkligt.

Det enda vi kan vara säkra på är att det stundar personalförändringar i A3. Ett troligt scenario är att Radocaj efter Eurocup byts ut mot en annan import, förslagsvis en skytt. Vi får se om A3 kan komma in på rätt spår igen.

Norrköping har också varit en fräsch företeelse den här ligahösten. 4-2 i matcher har Dolphins och på vägen bland annat slagit A3 och förtjänar möjligen en högre placering på rankingen. Men som sagt, det är hårt på den övre halvan i år. Det är främst defensivt som Norrköping skapat framgången så här långt. Finns det något frågetecken så är det om den offensiva eldkraften kommer att räcka till.

Eos, skulle man också vilja placera bättre, men det är ju så trångt i rankingen. Eos har 3-3 i matcher, men gjort det bra hittills. De vinner när de skall, och när de förlorar, mot de allra bästa lagen, sker det inte med några stora siffror. Veteranerna håller ihop Eos, men det är utvecklingen hos flera av de svenska spelarna som gör att laget presterar stabilt. Och coach Hernandez, som hux flux fick hoppa in som head coach, får också ta åt sig en del av äran.

Wetterbygden har blandat och gett i början av säsongen, men har ändå jobbat sig till 3-2 i matcher. Det syns en utveckling i att laget gör mer poäng och släpper in lite mindre än förra spelåret, men beroendet av den storspelande Samantha Cooper är stort. Hon håller en stabilt hög nivå och skall Wetterbygden kunna avancera krävs inte minst att spelarna runt henne börjar prestera jämnare.

Mark placerar vi bäst av de tre lagen som ännu inte vunnit i årets liga. Kinnalaget rådde visserligen inte på Högsbo i onsdags, men Burnett visade än en gång med sin mäktiga statistikrad vad hon kommer att betyda för sitt lag. Mark har ett ganska bra balanserat lag och borde snart kunna knipa en och annan vinst.

Uppsala däremot skulle behöva en stor kropp att komplettera laget och insidespelaren Weatherspoon med. Det blir väldigt mycket smallball och ett frejdigt kämpande med väldigt många liknande spelartyper. Till slut kommer ändå Uppsala att kriga ned något lag. Om inte förr så när Agnes Nordström är tillbaka.

Visby har inte spelat sedan 26 oktober och får finna sig att stanna kvar längst ned på formrankingen. Efter det månadslånga speluppehållet får vi se om Visby kan vända den dåliga trenden, för när ligan återupptas väntar Uppsala hemma och sedan Mark borta för Ladies. Då lär vi få ett kvitto på var Visby står.