Wetterbygden Stars kunde snygga till sifforna i den sista perioden (en period som man vinner med 33-18) på bortaplan mot Jämtland Basket. Innan dess var det dock långa stunder ”spel mot ett mål” och den tredje perioden lämnade mycket övrigt att önska om man sympatiserar med hela bygdens flaggskepp på herrsidan inom basket, Wetterbygden Stars. Förlust till slut med 90-100 i vad som måste betraktas som en rättvis seger för hemmalaget.

Inledningen av matchen blev precis så svår som befarat för Wetterbygden Stars. Jämtland Basket, för kvällen anförda av en stekhet Teyvon Myers (19 poäng i bara första halvlek), trampade plattan i botten omgående och kvar på perrongen stod ett uppenbart vilset bortalag, 16-28 efter Q1.

Andra perioden är avsevärt bättre från Wetterbygden Stars sida och visst känns det en aning frustrerade att man inte på ett (ännu) effektivare sätt kan förvalta Jämtland Baskets misstag som faktiskt uppgår till några stycken under denna sekvens. Trots att lägena finns att krypa nära i poängprotokollet på riktigt, så lyckas man inte förvalta ett par riktigt fina lägen (läs; layups) och när inte dessa förhållandevis enkla avslut trillar i korg så är inte Jämtland Basket sämre än att man omedelbart utnyttjar detta faktum med några snabba kontringar som följd. Med tre raka trepoängare i tur och ordning av Waly Niang, CJ Dunston och Jonathan Peleg så vittrar ändå Stars morgonluft (underläge med 41-47 med bara fem sekunder kvar av första halvlek). Detta är dock innan nämnde Teyvon Myers tillåts, från egen planhalva, mer eller mindre promenera i halvlekens sista poäng, ledning för Jämtland Basket, 49-41.

Tredje perioden ska bli ett riktigt sorgebarn för Wetterbygden Stars.

Att det är tufft att tillhöra SBL, och ännu tuffare att vinna matcher i densamma, är det nog ingen som argumenterar emot. Att däremot uppträda så viljelöst, på gränsen till nonchalant, är hos oss betraktare inte värdigt ett lag som Wetterbygden Stars. Vad hände med den ”fighting spirit”, den energi och den stolthet som så länge kännetecknade laget i höstas? Att man kan drabbas av svikande självförtroende efter ett par tunga förluster är inget konstigt, det händer alla som någon gång kommit i kontakt med sport. Att man kan, och till och med får, vara trött efter en intensiv vecka som detta, är heller inget konstigt. Att man däremot inte är beredd att kompensera detta med en inställning som innebär att man är beredd att  ”gå över lik” och jobba ännu hårdare än sin motståndare är något som naturligtvis förbryllar oss som betraktar utifrån. Stars förlorar tredje perioden med 16-33.

Ledda av Guim Exposito (gästernas överlägset bästa spelare denna kväll) så kommer man ändå ifrån denna match med någon form av heder i behåll genom att vinna den sista perioden med 33-18. Det var ganska tydligt under denna sista akt hur Stars kom samman i något slags unisont ”enough is enough” och för det ska man naturligtvis ha respekt – frågan är bara: varför så sent?

Efter en intensiv vecka med matcher i både Umeå och Östersund väntar nu både lite återhämtning och en chans till självrannsakan hos a-l-l-a berörda (inklusive lagledningen). Nästa fredag väntar BC Luleå hemma i Huskvarna Sporthall i en match som där och då innebär att man går in i en period av matcher som kommer avgöra Stars öde gällande slutspel eller ej. Menar man allvar med att vilja vara med och fightas om position 7 & 8 så lär man definitivt behöva leta rätt på ”Arbetsoverallen med stort A” och gå till jobbet när det gäller inställning och attityd. Sen om det inte räcker: fine. Då har man i alla fall försökt.

Något annat lär inte räcka.