Med goda förhoppningar om att bärga säsongens tredje seger tog sig Highlanders under lördagen sig norrut för möte med Huddinge Basket, ett möte som innehöll en del individuella topprestationer (framförallt från hemmalaget) men som framförallt blev en kavalkad av misstag, dyrbara sådana som också till slut skulle visa sig bli för kostsamma för Highlanders för att göra anspråk på segern.

Redan från första uppkast så visar det sig att hemmalaget är betydligt mer aggressiva än ett för dagen vilset bortalag. När vi inför matchen pratade om att det var vi som ville diktera villkoren defensivt, att det är det som måste vara vårt DNA, så är det klart att det är en besvikelse för alla inblandade att komma ut och se ut på det sättet (flata, skraja, vilsna) – vi har helt enkelt inte råd med det.

Resten av första halvlek går knappast till historien som den mest välspelade i Basketettans historia. I halvtidsvilan är det för första gången i år som det höjs röster, eller nja, snarare en röst, undertecknads, om att det ta mig tusan börjar bli dags att vakna och lukta på kaffet. Det kommer alltid finnas acceptans och förståelse för att man inte alltid förmår att göra det man vet att man bör göra, men att se ut på det sättet vi gjorde under första halvlek var faktisk stundtals under vår värdighet, därav ”hårtorken” i paus.

Det är klart att det fanns en förhoppning hos i alla fall coach att detta skulle fungera som ett wake-up call inför andra halvlek, men riktigt så blev inte fallet, i alla fall inte initialt. Det är egentligen inte förrän vi får ett par enkla steal i slutet av Q3 som vi skapar lite försprång i poängprotokollet och där vi känner att detta kanske kommer ordna upp sig till slut.

Just den känslan, ”att allt ordnar sig”, ska också bli det som till slut fäller oss för så fort vi går ner i intensitet och aggressivitet, så är inte hemmalaget sena att nyttja detta, både genom att dra i tunga trepoängare samt attackera stillastående försvarsspelare hos Highlanders – ledning med åtta poäng efter tre perioder är hastigt, och mycket olustigt, borta efter enstaka minuter spelad av sista akten.

Visst har vi våra chanser att avgöra matchen till vår fördel i slutet, men om vi ska vara riktigt ärliga, och det tycker jag att vi ska vara, så förtjänade vi inte riktigt denna segern. Vår utmaning framöver kommer handla om att försöka ta all den aggressivitet, koncentration och excecution vi har mot de bättre lagen i serien och som vi gör så bra, allt det behöver vi naturligtvis behålla och helst förstärka i denna typ av matcher, om inte så vinner man inte basketmatcher på denna nivå vi huserar på – så enkelt är det.

Nu dröjer det till dryga två veckor innan Highlanders får nästa möjlighet att mäta krafterna, den gången styr vi kosan så långt söderut det svenska seriesystemet har att erbjuda, nämligen till Trelleborg.

Innan dess har vi dock ett USM att avverka tillsammans med våra bröder och systrar i Nässjö Basket, Brahe Basket och Forum Basket – Höglandet Wätterbygden Basket var namnet!