Wetterbygden Highlanders spelade under söndagen sin tredje match i årets Basketettan-spel, denna gång hemma i Idrottshuset, Arenan mot RIG Mark och trots att alla cylindrar inte gick på högvarv kunde Highlanders inkassera första segern i Basketettan-sammanhang någonsin, seger med 75-55.
Söndagens match började RIG Mark bäst. Med en ungdomlig entusiasm som vi alla känner till sedan Sanda-eran, så lyckades man i stort sett med allt som man företog sig inledningsvis. Hemmalaget drabbas dock inte av någon panik utan jobbar sig systematiskt tillbaka in i matchen och med bara någon minut kvar av Q1, så är man både ifatt och förbi.
Q2 ska visa sig bli vår bästa period i matchen (26-9). Vi korrigerar någon taktiskt detalj försvarsmässigt samtidigt som Mustafa Allotey och Kristoffer Grönhage kommer in och sätter prägel på vårt försvarsspel vilket i sin tur föranleder ett par enkla offensiva transitions. Även Jonathan Peleg är värd ett omnämnande efter första halvlek eller vad sägs om 7/7 från golvet, fem returer och fem assists på 14 minuters speltid?
Inför matchen hade vi (återigen) pratat mycket om vikten att visa respekt och ödmjukhet gentemot oss själva för allt jobb vi lägger ned för att hela tiden vilja bli bättre basketspelare och ett totalt sett, ett bättre basketlag. Vi har nästan uteslutande sedan starten i augusti pratat om viktigheten att förstå vilka vi är (vår identitet, vårt DNA) och vilka som är vårt lags styrkor och svagheter.
När vi är beredda att jobba hårdare än motståndaren, ödmjukt ta hissen ned till plan 3 (böjda ben, basketställning) och utgå därifrån i försvarsspelet istället för på Top Floor (raka ben), göra allt i vår makt för att vinna 50/50-bollar med ett sprucket ögonbryn i potten, om vi är beredda att göra allt detta i en symbios av respekt och ödmjukhet, ja, det är också då som vi leder en match av denna karriär med 23 poäng i paus.
Trots att vi pratar om att hålla upp energinivån under andra halvlek så blir det nästan precis tvärtom. Vi är tillbaks i gamla synder (läs; förra helgen) där banala, enkla tekniska misstag varvas med en känsla av att vi (alla) tror att lösningen är att spela 1 mot 5.
Ibland kan det vara bra att någon individ går i täten och försöker ta ansvar när spelet gått i stå, men allt som oftast är det ändå l-a-g-e-t som brukar ha lösningen och det genom att fördela bollen på ett osjälviskt sätt.
Andra halvlek blir i ärlighetens namn mest en transportsträcka mot slutsignal och när väl densamma ljuder så är det nog mer med en känsla av lättnad än nödvändigtvis en känsla av euforisk glädje som sprider sig i Highlanders-lägret.
Dock ska vi ha klart för oss en sak: man går inte ut i Basketettan och vinner på beställning.
Det finns naturligtvis 1 898 786 340 saker som behöver/måste bli bättre i vårt spel, samtidigt som om vi inte får vara glada/stolta/lättade efter en seger – när ska vi då vara det?
Vi v-e-t att detta spelet inte kommer räcka till (Q2 kommer absolut att göra det, dock inte resten) uppe i Södertälje på onsdag, men just ikväll unnar vi oss faktiskt att ha fötterna i högläge, katten spinnandes i knät och en kall Coke Zero i näven.
Först i morgon börjar förberedelserna inför onsdagens match uppe i Södertälje mot Tälje Knights.
Statistik från matchen: