Historien upprepade sig för Sparks under måndagskvällen i samband med den SVT-sända hemma i Huskvarna Sporthall mot Alvik Basket. På andra sidan planhalvan en av de stora elefanterna i svensk dambasket. På andra sidan ett hemmalag, som trots en mardrömsstart på matchen, spelar i stort sett jämnt under första halvan för att sen falla ihop under den andra dito. När kvällen är till att summeras så är det svårt att komma bort ifrån att denna typ av motståndare har en växel ytterligare i växellådan, en växel som Sparks inte förfogar över för tillfället, förlust till slut för Sparks med 50-78.

Alvik Basket utan en av sina stora fixstjärnor, Shanity James (det finns således sparkapital så att det räcker och blir över i detta Alvik Basket), kom till spel i den trettonde omgången av årets upplaga av SBL med en matchkvot på 12-0 (!). Sparks i sin tur kom till spel med vetskap om att man i sina bästa stunder kan spela jämnt mot denna typ av motståndare, det har man bevisat både mot A3 Basket och Luleå Basket i de senaste hemmamatcherna. Även om matchinledningen är något av en mardröm för Krumesh Patels manskap (2-12 där Sparks första poäng kom efter först fyra och en halv minut) så växer hemmalaget successivt in i matchen och det ska visa sig vara det yngre gardet som slår an tonen. Tilda Lindström kommer från bänken och fullständigt bombar i en trepoängare vid första bollkontakten, en trepoängare som får de åtta åskådarna i Huskvarna Sporthall att unisont utbrista: ”osch devon, de va en redig balja”. Även hennes namne, Tilda Sjökvist, spelar tillsynes utan någon överdriven respekt för motståndet och kan penetrera detsamma och servera Evelyn Ovner för två enkla från nära håll, 14-15 efter tio spelade minuter.

Sparks börjar andra perioden i ett zonförsvar, som om än inte stoppar, så i alla fall håller Alvik Basket tillbaka någorlunda. Trots att Alvik Basket har en av världens mest meriterade dambasketspelare genom alla tider i sin laguppställning (Janel Mccarville), så hittar hemmalaget allt som oftast svar på det faktum att Janel och Co annars styr matchbilden. Mest svar hittar Betsy Macdonald när hon skickar i en trepoängare samtidigt som hon blir foulad i skottögonblicket, fyra poäng i ett och samma anfall (hon satte bonuskastet) och helt plötsligt kvitterat på resultattavlan, 23-23. Som om inte detta vore nog bjuder Sparks på grannlåt när man låter bollen gå som på ett snöre och som sedermera innebär att Ashanti Coleman kan skjuta upp sitt lag i ledning från straffkastlinjen efter att ha blivit foulad i slutskedet på det som mycket väl kan ha varit matchen vackraste anfall, 25-23. Alvik Basket kontrar genom att göra 6-0 innan Evelyn Ovner hittar rätt från nedre delen av stan. 12 turnovers i halvtid är dock någon för mycket om man vill spela helt jämnt med den största SM-favoriten av dom alla, vilket innebär att Sparks får nöja sig med att spela ”nästan” jämnt, underläge i paus, 33-38.

Fram tills nu har hela SBL: s MVP, Klara Lundquist, fört en förhållandevis undanskymd tillvaro. Den undanskymda tillvaron ska snabbt förvandlas till en huvudroll under återstoden av matchen. Av Klara Lundquists 27 poäng så kommer hela 19 poäng under andra halvlek och om man dessutom adderar åtta returer, sex steals och tre assists, ja, inte går det att klandra oss och alla andra i basketsamfundet när vi har ”Klara Lundquist” och ”MVP” i samma mening. Elin Ljunggren bidrar även hon stort under andra halvlek för Stockholmskorna, detta trots att hon stukade foten under första halvlek och länge då såg ut att missa återstoden av matchen. Och så Janel Mccarville förstås. Med sina 18 poäng, tio returer, sex steals och tre assists så är hon naturligtvis en faktor för sitt Alvik Basket som är svår att prata runt, hennes blotta närvaro på banan betyder allt för Alvik Basket.

Andra halvlek är i ärlighetens namn inte mycket att skriva hem om för Sparks-tjejerna, 17-40 till motståndarna under de sista 20 minuterna talar sitt tydliga språk. Precis som vi inledde detta alster med så visar kvällens resultat att historien alldeles uppenbarligen upprepar sig för Sparks. Mot de tre topplagen (A3 Basket, Luleå Basket och Alvik Basket) har man gett prov på vad man är kapabel till när man är fullt påkopplad och faktiskt lyckas med de (tekniska och taktiska) saker som man förberett sig på. Så fort man tappar det fokuset så kommer misstagen och motståndarna likt ovan, i synnerhet spelare som Klara Lundquist, utnyttjar detta utan någon som helst pardon. Sparks ska dock ha respekt för dessa ”bra” perioder och den största komplimangen man då kan få är att det blir både oroligt och grinigt hos motståndarna, så även ikväll i bortalägret under första halvlek. Ytterligare bevis på att Alvik Basket inte tog lätt på kvällens match noterar vi när vi synar speltiden för lagets startfemma: 35 min, 37 min, 34 min, 20 min och 27 min…ikväll lämnades inget åt slumpen i coach Ioannidis lag.

Förutom ”ungtupparna a´la Tildorna” så var det ikväll också extra roligt att hälsa Veronika Mirkovic välkommen ut på parketten iförd de rätta färgerna för första gången. Trots att ”Vera” matchades väldigt försiktigt precis som planerat, så gick det inte att ta miste på att Sparks vid ett flertal tillfällen nu har ett ärligt och naturligt hot i lowpost – det blir spännande att se ”Vera” och laget bygga vidare på de dryga 12 minuterna hos skrapade ihop ikväll för att se vad det kan komma och innebära längre fram med start redan på fredag när Visby Ladies gästar Huskvarna Sporthall i vad som på förhand känns som säsongens viktigaste match så här långt.