Det blev inte den kamp och nerv som vi hoppades på; därtill visade sig Högsbo för bra för Sparks denna kväll.
Tonen satte bortalaget direkt i inledningen genom att göra 8-0 innan Jelena noterade Sparks i poängprotokollet. Högsbo fortsatta vara äckligt effektiva under första perioden eller vad sägs om 3 av 7 från trepoängslinjen, 8 av 10 tvåor och full pott från välgörenhetslinjen; 3/3 – summa 28 poäng på tio minuter! Imponerande men även en fingervisning om att försvarsspelet hos hemmalaget inte höll önskvärd kvalitet. För Sparks del var utdelningen inte lika munter; endast vart femte avslut från golvet hittade nätet och vi skrapade endast ihop nio poäng, varav Brooke levererade sex.
Andra perioden blev klart bättre. Vi fick mer ordning på försvarsspelet och poängproduktionen fördubblades via bl. a. ytterligare sex poäng från Brookes händer och fem vardera från Jelena och Frida; i paus konstaterade vi 27-40 och vi andades visst hopp.
Inledningen på tredje akten var lovande och när Jelena skottade i några obesvarade poäng var vi åtta bakom; 35-43. Tyvärr tappade vi i nästa försvarsspel den rackarns Elin Söderström som naturligtvis begravde en trea. Vi hängde i och bytte poäng några bollinnehav innan bortalaget satte in nådastöten genom att göra 14-3 under periodens avslutande fem minuter. Avslutningsperioden blev mer av en transportsträcka som vi dock kunde vinna med två poäng
Sammantaget inget snack om vilket lag som var bäst. Vi gratulerar Högsbo till viktorian och laget har nu satt sig i ett utomförträffligt läge för att ta en av de två kvalplatserna, vilket laget är väl förtjänta av. För Sparks är vägen betydligt krångligare. Vi måste med all säkerhet gå rent resterande fighter vilket är en uppgift tuff uppgift som någon. Utöver detta måste då AIK förlora ytterligare en fight; varför inte då mot Högsbo i Göteborg? Ingenting är omöjligt.
Än har den feta damen inte sjungit!