Det blev idel bortavinster i söndagens ligamatcher. Eos gjorde en riktigt bra match mot Alvik och föll till slut bara med 82-95. Eos är ju ett lag som gillar att spela med hög fart, men Alviks taktik var icke desto mindre att hålla tempot uppe så mycket som möjligt, i en förvissning om att hemmalaget inte skulle kunahålla effektiviteten under 40 minuter. Och det gjorde de inte heller. Det är ju kostsamt att spela som Eos gör och mot de bättre lagen går det ännu inte. Det märks i Eos siffror. Med dryga 81 insläppta i snitt har de bara Mark bakom sig bland ligalagen.

Wetterbygden och Visby hade något av ödesmatcher mot Helsingborg respektive Visby. Och Sparks fixade biffen efter en svängig match, där i slutändan ändå lagets större bredd och djup blev avgörande. En ny måstematch väntar redan på onsdag, då Wetterbygden reser till Uppsala. Den kan bli avgör för vilket lag som tar åttondeplatsen i grundserien.

Visby däremot föll igenom mot Södertälje på sin egen hemmaplan. Ölaget hade ingen chans, förlorade med 70-89, och kan nu betrakta slutspelsmöjligheterna som bortblåsta. Det inser man förstås i Visby. Det annars så mediaaktiva Visby har inte kommenterat förlusten vare sig på sociala medier eller på hemsidan.

Förändringar är nödvändiga i Visby efter ännu en bedrövlig säsong, och att det blir så är en sak som framkommit efter Södertäljematchen. I lokalmedia bekräftar Visby att den förra Eoscoachen Xavier Hernandez Bofill kommer att ingå i coachstaben resten av den här säsongen. Avsikten är att snart komma överens om ett längre kontrakt, där spanjoren från och med hösten tar över som head coach.

I en tidigare krönika berättade jag att Hernandez var på gång till Visby. Han har rest med laget några gånger på senare tid, hållit en del träningar och satt mot Södertälje för första gången med på bänken. När jag träffade honom i samband med Visbys match i Huskvarna nyligen, var han ganska tydlig med att han var på väg till Ladies, men att inget ännu var klart. ”Bland annat måste ju de i Visby inse att det är ett väldigt stort jobb som krävs”, sa han, och syftade förstås på allt som måste göras för att skapa en stabil bas i Visby. Klubben har ju den svagaste underbyggnaden av alla ligalag, vilket inte är långsiktigt hållbart.

Såväl min tipparpanel som majoriteten av ligacoacherna placerade Högsbo utanför topp fyra i ligans grundserie. Kanske var det den tändvätska som laget behövde. Högsbos form den senaste tiden har ju varit sisådär, en effekt av en säsong kantad av skadeproblem. Och även om laget vunnit de matcher det ”skall” vinna, så kom vinsten mot Luleå på hemmaplan som en blixt från klar himmel.

Det var en match som i mångt och mycket liknade en slutspelsdrabbning. Det bjöds på en del basketgodis, men framför allt var det fysisk kamp på en nivå som inte tillåtits tidigare den här säsongen. Och de som led mest av det var Luleå. Deras unga spelare kommer ännu inte tillrätta i sådana matchsituationer.

Det var en stark seger för Högsbo, som låg under med som mest 13 poäng, men kämpade sig tillbaka, trots att en så viktig spelare som Kourtni Perry länge och väl inte gjorde mycket annat än tog returer och plats på planen. Långa stunder såg hon ut att ha olja på händerna. I slutet satte dock amerikanskan några viktiga poäng, och på det hela taget var det faktiskt imponerande att Högsbo, med sin tunna rotering, klarade av det.

Louise Noaksson gjorde däremot en riktigt bra match och höll god koll på Maggie Lucas, även om amerikanskan kom upp på 17 poäng. Nnamaka och Lucas tilläts inte skjuta mer än sju treor tillsammans, av vilka bara en satt. Att lyckas med det, och få stopp på det mesta av Luleås attacker, är ju vapnen mot Luleå, och där lyckades Högsbo bra.

Och mot Ceejay Nofuente och Alexis Hyder hade Luleå inget att sätta emot. Det närmaste Luleå har för att matcha upp Hyder är Allis Nyström, som gjorde vad hon kunde, men amerikanskan härjade likväl i gammal god stil under korgarna.

Nofuente kunde enkelt styra tempot i matchen och det blev ganska tydligt att Luleå saknar en utpräglad point guard av Nofuentes kaliber. Luleås spel bygger ju väldigt mycket på enskilda initiativ från olika spelare, men när man inte får ut särskilt mycket av sina attacker krävs det att någon har mycket boll och styr spelet. Luleås bästa spelare, Ellen Nyström, skulle förstås kunna ha den rollen, men det är inte hennes naturliga position.

Skillnaden mellan lagen var dock inte större än ett domslut eller avslut hit eller dit kunde ha ändrat matchresultatet. Luleå hade länge matchen i sin hand, men tappade ordentligt i returtagningen och fick möta ett Högsbo som plötsligt sköt med riktigt bra trepoängsprocent, faktiskt bättre än Luleå den här dagen.

Efter den här segern kan man säga att Högsbo är med i matchen i toppen igen, och att fjärdeplatsen är gott och väl inom räckhåll. Norrköping och Högsbo står just nu på lika många vinster i grundserien, och det är lätt att konstatera att oddsen nu är på Högsbos sida. Norrköping har tre matcher kvar som de ”rimligen” borde vinna, men Högsbo har fyra. Högsbo vann dessutom lagens första möte. Nästa gång möts de 6 mars, och då kan det avgöras vem som blir fyra. Men för ögonblicket talar det mesta för Högsbo.