Lagen som gör upp om SM-guldet
5 mars, 2020
Det är förvisso en oviss och därmed spännande liga vi har i år. Under flera år har det redan innan säsongsstarten varit klart att Luleå och A3 skulle mötas i finalen. Men förra säsongen bröts den trenden, när Högsbo överraskade alla.
Högsbo är i högsta grad med i leken även den här säsongen, men det är sannerligen många som vill vara med och dela på kakan, inte minst Luleå och Alvik, och så förstås A3. Och bakom dem trycker lag som Telge och Norrköping, men även Wetterbygden, på, och har visat att de kan leka med de bästa lagen och några gånger faktiskt besegra dem också.
Vi har flera intressanta ”strider” som väntar på sitt avgörande, när grundserien går in i sitt slutskede. Den första gäller de tre toppositionerna i tabellen. Inblandade lag är Högsbo, Luleå och Alvik. Sedan handlar det om den ack så viktiga fjärdeplatsen, där det står mellan A3 och Norrköping. Och till sist gäller det den åttonde och sista slutspelsplatsen. Blir det Eos eller Mark som tar den?
I toppen ser det ut så här:
Högsbo 14-3
Luleå 14-2
Alvik 13-3
Intressant nog skall både Högsbo och Luleå åka till Åkeshovshallen för att möta Alvik innan grundserien är över. De matcherna spelas på lördag och onsdag och kommer att avgöra var seriesegern hamnar. Det torde vara liten fördel Alvik, som har hemmaplan vid båda tillfällena. Men Alvik måste nog vinna båda för att ta hem grundserien och det får de förstås fullt sjå med. Mitt tips blir att Luleå tar Alviks skalp och därmed seriesegern
I kampen om fjärdeplatsen står både Norrköping och A3 på 11-6 i matcher. Norrköping har inbördes på Umeålaget och egentligen allt i sina egna händer, eftersom A3 kommer att gå rent i slutet. Norrköping skall möta Telge (h), Högsbo (b) och Wetterbygden (h) och måste vinna alla tre för att hålla fjärdeplatsen. Det tror jag blir övermäktigt.
Eos har inte lyckats gå segrande ur en enda basketmatch sedan 20 oktober, med undantag för 20-0 segern mot Mark i slutet på januari. Mark vann den matchen, men Eos tilldömdes i efterhand segern efter Marks licenstrassel. Den metamorfos Eos genomgått den här säsongen är nästan utan motstycke. Först tre vinster på de fyra första matcherna och sedan ett kolmörker resten av säsongen.
Eftersom Eos och Mark står på lika många vinster måste laget från Kinna vinna ytterligare en match för att krångla sig förbi Eos och gå till slutspel, för Lundalaget har inbördes på sin konkurrent. Men Eos kan inte vinna något mer, och Marks chans uppenbarar sig på söndag, då de möter Uppsala hemma, ett Uppsala som inte har något att spela för längre, annat än äran. Jag tippar att Mark tar den och får sin slutspelsplats.
Så vilket lag kommer att stå där med bucklan när slutspelet är över? Ja, säg det, men det roliga med den här säsongen är som sagt att det kan gå lite hur som helst. I år är det inte ens lätt att plocka ut finallagen. Allt annat lika skulle jag säga Luleå och Alvik, men det tipset kan spricka redan innan slutspelet börjar. Grundserien kan ju sluta så att de stöter på varandra redan i semifinalen. De främsta rivalerna är Högsbo och A3 och i den kvartetten lär vi hitta de fyra semifinallagen.
Luleå har inte övertygat rent spelmässigt, även om storsegern mot Högsbo var imponerande. Skjuter man 51 % på treorna, som de gjorde i den matchen så brukar det gå bra (och även 50 % blev det mot Eos). Men med Julie Vanloos inträde och Allis Nyströms återkomst, har Luleå sitt lag på plats. Och det ser starkt ut, inte minst bakplanen som är den bästa i ligan. Inget annat lag har det spelsinne och den kreativitet som kan mäta sig med duon Hiedeman/Vanloo. Och så fick ju Robin Sandberg en extra bonus i Matilda Ekh, vars debutsäsong nog har överraskat alla. Det gör att Sandberg kan gå på en rotation av åtta spelare i de tuffa matcherna, trots att Ponturo är satt ur spel.
Tyvärr är ju Ekh förlorad för den svenska ligan, för nästa säsong försvinner hon till college. Hon skall spela för Michigan State, som NSD i något överdriven eufori kallade en högt ansedd skola. Det är möjligt att Michigan State har högt anseende i något avseende, men vad gäller skolans damlag i basket, så har det inte direkt rosat marknaden, tvärtom. Skolan rankas runt 100 i landet och även om laget en gång gått till Final Four, så ligger det 15 år tillbaka i tiden.
Det hade varit kul att se Ekh i en av de bättre skolorna, men fördelen är givetvis att hon i Michigan State kommer att få ordentligt med speltid. Och kanske kan hon bidra till ett lyft för skolan. Sådant har ju hänt förr. Vi minns t ex när Ellen Nyström och Elin Gustavsson anslöt till Colorado State, så rankades skolan runt 220 i landet. Men efter några enastående år, med svenskorna i främsta ledet, nådde Colorado State som bäst en ranking på 40.
Hur som helst, Luleå har bakplan, kreativitet och skytte, och en tuffhet i sina större spelare. Och väldigt mycket kommer att hänga på Nyström, Slaughter och Jovanovic. Om de kan hålla ställningarna under korgarna och i returtagningen är Luleå en guldkandidat.
Alvik har spelat upp sig alltmer under säsongen, i takt med att laget fått in förstärkningar, och är mångas favorit att vinna mästerskapet. Den formkurva laget har, med elva vinster på de senaste tolv, samt segern i Svenska Cupen, gör att de har vatten på sin kvarn. När Klara Lundquist, och sedan också Martina Stålvant, kom tillbaka, fick coach Ioannidis ett komplett lag att spela med.
Pointguard centern McCarville är förstås ett trumfkort för Alvik. Hon måste hålla sig kurant och på benen om laget skall lyckas. Men även Shanity James är en riktig nyckel. Hon har varit sensationellt nyttig och effektiv, och verkligen fyllt ut ett tomrum i laget. Man minns ju att James var bra redan i Norrköping, men inte att hon var den best som hon är nu.
Alvik har hot på alla positioner och kan skicka i poäng på alla sätt som behövs, och storlek är det heller ingen brist på. Men, för det finns alltid ett men, kommer Alvik äntligen kunna hålla distansen ut? Sedan återkomsten till ligan har Alvik gång på gång underlevererat i slutet av säsongerna, när det gällt som mest. De bärande spelarna får inte vika ned sig i de lägena. I Cupen höll Alvik i alla fall de andra stången. Kanske är det äntligen dags att göra det i ligans slutspel.
Högsbo är laget som åter överraskat oss genom att blixtsnabbt etablera sig i ligatoppen. Förra året, premiärsäsongen i ligan, var sensationell, men trots ett jättebortfall av spelare är Högsbo där och leker med de bästa igen. En faktor är att man prickat helt rätt med sina tre importer, Nofuente, Perry och Huland El.
Men det är inte hela förklaringen. Bra ledarskap har också stor betydelse och framför allt har de andra spelarna tagit stora utvecklingskliv. Systrarna Fredriksson, Ivaskeviciute och Halilovic är alla klart bättre än förra året. Och Elin Johansson var ju ett riktigt fynd.
Men Fredrikssons trupp är inte bred och att Elin Fredriksson åter är långtidsskadad kan bli ödesdigert för Högsbo. Högsbo och coach Fredriksson har den klart tunnaste rotationen av de fyra topplagen. Det finns inget utrymme för ytterligare skador, om än mindre sådana. T o m vid hög foulbelastning hamnar Högsbo i bekymmer.
Så hur skall Högsbo överkomma den besvärliga personalsituationen, som är akilleshälen? Offensivt har laget inga problem. Högsbos anfallsspel har varit riktigt bra hela säsongen, under ledning av Nofuente och Ida Fredriksson. Laget skjuter med fin procent, delar bollen på ett bra sätt och anfaller balanserat. Högsbo gör helt enkelt mycket poäng. Där finns inga bekymmer. Det handlar för Högsbos del om försvaret.
Man kan inte påstå att Högsbospelarna är dåliga i försvar, även om de släpper in mest av de fyra topplagen. Men Fredriksson måste hålla alla sina nyckelspelare på planen under hela matcherna i slutspelet just för att rotationen inte är bred. Foulbekymmer och utfoulade spelare slår hårdare mot dem än konkurrenterna. Därför måste Fredriksson fixa och trixa i försvaret, och försöka överraska motståndarna. Och en hel del zonförsvar lär det bli, något som kan gå ut över lagets returtagning.
Sammantaget gör det här att jag tror Högsbo får svårt att upprepa förra årets prestation, d v s ta sig till finalen. Men å andra sidan har de överraskat oss förr, så varför inte igen?
A3 finns det många som räknar bort i kampen om SM-guldet. Det tror jag är ett stort misstag. Visst, säsongen har varit klenare än på många år, med sex förluster i grundserien. Men även Enjebo har nu alla pjäser på plats. När Fontaine värvades och sedan Yderström, Engram och Degbeon tillkom, så står Umeålaget avsevärt bättre rustade än tidigare under säsongen. Nu är de av med ”bråkstakarna” Drummer och Lawrence, som var som hund och katt. Det gick förstås ut över hela laget.
För A3 handlar det väldigt mycket om bakplanen. Radocaj har ju haft lite skadebekymmer och Enjebo har tvingats spela Brown som pg, vilket inte varit bra för laget. Brown behövs som skytt. Med en kurant Radocaj och numera Yderström i laget kan Brown få en annan roll. Och det kommer att göra A3 gott.
Vad gäller Stefanie Yderström måste man säga att hon överraskande snabbt kommit in i gängorna, även om en del fortfarande saknas. Hon lär ha tränat stenhårt under avsevärd tid inför comebacken. En Yderström i toppform kommer att göra nytta för A3. Samma sak med nya Engram, en väldigt atletisk spelare. Hon måste betecknas som ett fynd. Och inte heller hon lär ännu ha nått sin bästa form efter ett långt matchuppehåll.
Man kan missta sig, men jag är ganska övertygad om att A3 framöver kommer att visa helt andra takter än tidigare under säsongen. Jan Enjebo har en riktigt bra uppställning med både bredd och spets. Och dessutom, man skall aldrig underskatta erfarenheten från förra årets slutspel. Många av spelarna var med då och vet precis vad som krävs för att vinna igen.
Sammanfattningsvis är det svårtippat i år. Och att plocka ut finallagen är inte heller enkelt, för det är jämnt i toppen och vi vet inte ens vilka konstellationer det blir i semifinalerna, om nu de här fyra tar sig dit. Inplaceringen i slutspelsträdet beror ju helt på hur de sista matcherna i grundserien slutar. Först då får vi veta vem som får möta vem.
Men, trots allt, skall jag drista mig till att avge ett tips, så får det bli att Luleå blir ett av finallagen. Det får räcka tills vidare.
// Tapio Joulamo
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.