På tisdag kväll meddelade Visby att klubben och head coachen Eivind Möstl går skilda vägar. Han blir därmed den första coachen som fått lämna sitt uppdrag den här säsongen, efter ett facit med bara sex vinster på 27 matcher sedan han tog över.

Det svaga resultatet är en funktion av lagets spel, som varit direkt undermåligt. Både den här och förra säsongen har lagen underpresterat. Det är en sak som coachen får ta på sig, för det är hans uppgift att få lagdelarna att fungera tillsammans, att prestera på planen och leverera resultat. Sedan kan man diskutera förutsättningarna, som ju är ytterst speciella i Visby, men det är en annan historia.

Möstl har meriter som ingen annan svensk coach på damsidan, men nu har vi nog sett det sista av honom på den här nivån. Anders Pettersson tar över, men sorgebarnet Visbys problem försvinner inte för att det är ny head coach som kommer att rita alla kryssen och ringarna på taktiktavlan.

Förra omgångens matcher i ligan bjöd på blandad kompott. Jämnast var det i Södertälje, där Telge slog Norrköping efter förlängning. Norrköping hade chansen att avgöra under ordinarie tid, med 10 sekunder kvar och inkast på främre planhalvan.  Dolphins försökte sätta upp Paige för det sista skottet, men Telge lyckades foula innan hon kom till skott. Eftersom Telge inte hade lagfoul blev det inkast från sidan, men då återstod mindre än en sekund och inget mer blev uträttat.

Wetterbygden rådde inte på Luleå. Utropstecknet i matchen blev Luleås 17-åring, Matilda Ekh som sköt 8/9 och satte sina två straffar för totalt 20 poäng. Det blev hon bäst på i matchen och naturligtvis var det personligt ligarekord för den unga talangen.

Ekh, som kommer från Västerås men flyttade till Luleå för att gå på BG, går från klarhet till klarhet och har förvånansvärt snabbt anpassat sig till spelet i ligan. Hon är i en egen klass bland årets nykomlingar och spelar överraskande moget för sin ålder. Ekh rör sig fint och effektivt, och utför sina saker utan några åthävor eller krusiduller. Inte undra på att de i Luleå funderar på att inte skaffa fler spelare, med ett sådant tillskott till rotationen.

Sevärd i den matchen var också kampen mellan Samantha Cooper och Ivey Slaughter. Som poäng- och returledare i ligan får Cooper räkna med stentuff uppvaktning och det fick hon onekligen av Slaughter, som själv liknar sin spelstil vid Dennis Rodmans. Men Cooper gav tillbaka med samma mynt och det var stundtals så att flisorna rök när de båda drabbade samman.

Att se Alviks genomklappning i slutet mot Högsbo, var märkligt. Den sista perioden slutade 26-7. Under resans gång fick Alvik tre tekniska och en osportslig, och det har man ju inte råd med. Frågan är om resultatet i matchen, som slutade 84-68, avspeglar Högsbos styrka eller visar på svagheter hos Alvik. Sannolikt både och.

Klart är i alla fall att Alvik behöver en förstärkning för att kunna utmana om de ädlaste medaljerna. Och just den här julen kommer tomten med det som står överst på önskelistan.

Mark tog i Uppsala sin tredje vinst för säsongen, för övrigt den tredje i rad! Det betyder att Mark står på samma poäng i tabellen som Eos och Wetterbygden, och alltså är inblandat i kampen om en slutspelsplats. Med det märkliga spelschema vi har så dröjer det dock mer än en månad, till 10 januari, innan Mark spelar nästa gång.

Segern mot Uppsala skrevs till 63-53. Den matchen skulle jag se i efterhand och mycket riktigt fanns den upplagd hos Solidsport. Där fanns dock bara en helsvart ruta i elva minuter. Inget mer. Tji fick man. Men någon lyckades rätta till det på något sätt, för på tisdag kväll fanns matchen att se.

Det senaste i frågan om de olycksaliga sändningarna är att kamerorna från Keemotion nu har levererats till Sverige. Förr eller senare skall de installeras i de olika arenorna.

Agnes Norström var på planen för första gången den här säsongen, men vad hjälpte det när stackars Uppsala tvingades spela utan Weatherspoon, som skadades i den förra matchen och fick dessutom fick Louise Skyttevall satt ur spel efter bara 14 minuter på planen.

Utan att överdriva det minsta kan man säga att var importerna som avgjorde var och en av matcherna. Totalt tolv spelare i de fyra matcherna gjorde 15 poäng eller mer. Bara en av dem var svensk, Matilda Ekh. Matcherna i den svenska ligan är rätt och slätt en uppgörelse mellan utländska spelare, i synnerhet amerikanska.

34 är de totalt, de utländska yrkesspelarna i ligan, d v s mer än tre per lag i snitt. Det är fler än någonsin och frestar naturligtvis på resurserna för redan ansträngda klubbar. När det blev tillåtet med tre icke-EU spelare så har det blivit en inte direkt hälsosam kapprustning. ”Motståndarna har tre amerikanskor, så då har vi inget annat val än att också skaffa det”, tycks vara det som gäller.

Fler än en klubbledare jag pratat med beklagar den här utvecklingen. När klubbarna ”tvingas” till åtgärder som de egentligen inte vill, så kan man med förlov säga att det har gått långt.

Snart kommer vi dock få ett par svenska tillskott som kan göra skillnad i ligan. Den ena är förstås Klara Lundquist, som har sagt att hon sätter igång efter jul. Och det blir förstås i Alvik. Lundquist är precis den spelartyp som Alvik saknar i sitt lagpussel, och får därmed ett lag som kan gå hur långt som helst den här säsongen.

Den andra är Nathalie Fontaine, som när hon är frisk och kurant, har en fast plats i landslaget. Det har dock varit dåligt med den varan på länge. P g a skada har hon varit borta från landslaget i ett år nu, och i Tarbes, den franska klubb hon spelade i förra säsongen, hann hon bara med fem matcher.

Nu tycks det dock som om Fontaine är redo igen. Och det är verkligen dags, för hon vill ju väldigt gärna vara med i OS-kvalet. Fontaine har letat en svensk klubb att spela i säsongen ut. Minst två klubbar, utöver A3,  har förhandlat med hennes agent och till slut tackat nej eftersom prislappen var för hög. Klubben som till slut slantade upp blev A3, där Fontaine väntas göra debut i mitten av januari. Hon blir därmed den bäst betalda svenska spelaren i ligan.

Både Lundquist och Fontaine är så pass starka kort att deras inträde kommer att förändra balansen i ligatoppen. Frågan är helt enkelt om toppkonkurrenterna stillasittande ser på när rivalerna förstärker med var sin landslagsspelare. Eller fortsätter kapprustningen?

Upphetsningen varje gång som ”veckans lag” offentliggörs, är fortsatt stor. Vad det framför allt visar är dels att folk är lättroade och att det råder brist på serösa nyheter. Kanske är det ett tidens tecken. Det är ungefär som när man slår på teven. När man zappar genom utbudet består det mesta av smörja som ”Love Island”, ”Wahlgrens värld”, ”Bonde söker fru” och liknande. Det är banalitet och ytlighet i dess prydno. Inte underligt att hälften av landets 15-åringar finner det helt meningslöst att läsa en bok, när de ständigt matas med sådant.

Frågorna jag tog upp i min krönika om bristen på moral har fått ny näring i dagarna, när det kom fram uppgifter om att flera allsvenska fotbollsklubbar hade beslutat att ställa in sina vinterläger, som bland annat var planerade att genomföras i gulfstaterna. Tryck från sponsorer och medlemmar angavs som skäl till att avboka lägren. Och det är ju ett gott tecken. Länder där i vissa fall politiska partier är förbjudna, där det inte råder press- eller yttrandefrihet, där kvinnor behandlas som andra klassens medborgare, etc. skall ju inte på något sätt gynnas.

”Sportwashing” är begreppet som används när den här typen av länder arrangerar internationella evenemang. Strategin är att de skall kunna visa en fin fasad och få besökarna att inte se allt det otäcka som finns under ytan. ”Det blir så lätt att man bara ser de bra sakerna då. Många sportmänniskor är ovilliga att ta ställning, de tycker inte att det är deras roll. Men sport är politik”, konstaterade en representant för Amnesty i en intervju med Svenska Dagbladet.

Även det finska fotbollslandslaget har ställt in sitt planerade deltagande i en fotbollsturnering i Qatar i protest mot förhållandena i landet. Sverige, d v s Janne Andersson och hans landslag, kommer dock att delta med motiveringen att ”Vi vill vara där och försöka att påverka”. Det är knappast troligt att de på något sätt kommer ”påverka” när de är i Qatar. Hur skulle det gå till? De kommer ju att vara i Qatar för att njuta av gästfriheten och spela fotboll, inte demonstrera med plakat ute på stan.

Det är beklagligt att just Sverige, som är känt för att vara ”världssamvete” i alla möjliga sammanhang, kommer att träna och spela i Qatar och därigenom ge legitimitet åt regimen i landet.

Den kommande veckändan är det en fullmatad ligaomgång, med sex matcher. Både Visby och A3 dubblerar med matcher två dagar i rad.

Fredag: Luleå-Visby, Alvik-Wetterbygden
Lördag: Norrköping-Högsbo, Eos-Telge, A3-Visby
Söndag: A3-Uppsala

Luleås och A3:s matcher torde vara expeditionsaffärer, men de övriga har förutsättningar att bli intressanta. Alvik är givetvis favoriter på sin hemmaplan, mot Wetterbygden, men gästerna kommer från två matcher där de hållit spelet uppe på ett bra sätt mot A3 och Luleå. Det som har fattats har varit en del självförtroende och en del skottlycka. Mot Luleå blev det svaga 28 % från golvet och det går ju inte alls, ens mot svagare lag än Luleå. Men sitter bollarna mot Alvik kan det bli match av det hela.

Det kan hända att Wetterbygden ”slipper” McCarville, som spelade mot Högsbo trots att hon inte hade tränat på hela veckan p g a skadekänningar. McCarville får för övrigt sin tröja hissad på sitt alma mater, University of Minnesota, på söndag. Och då får man anta att hon vill vara på plats. McCarville och Minnesota nådde NCAA-slutspelet under alla hennes fyra år på skolan med avancemanget till Final Four 2004, som höjdpunkt.

En som var med i laget var Kadidja Andersson, liksom Lindsay Whalen, en legendar inom den amerikanska basketen, och numera head coach på just University of Minnesota. Fler år senare spelade även Amanda Zahui i Minnesota, men det är en annan historia.

Kan Norrköping rubba Högsbo i Stadium Arena? Nja, det skulle kunna hända, men tipset går till Högsbo. Det blir en match mellan två lag som har helt olika spelstilar, Norrköpings utstuderade ”low scoring” spel mot Högsbos frejdiga offensiv. Norrköping måste hitta på allt mellan himmel och jord, och fixa och trixa, för att hålla Högsbos poängproduktion nere. Då kan det gå vägen.

Det är nog så att Eos och Telge passar ganska illa för varandra. Förra säsongen föll Telge nere i Lund och det kan mycket väl bli en repris på lördag. Men matchen är svårtippad. Eos behöver verkligen vinna efter fyra raka förluster, men spetskompetens finns det mer av i Telge. Det kan bli en spännande historia. Vi kan säga att det lag som bäst förmår utnyttja sina styrkor kommer att vinna.